familjebloggen

Här är vår tjusiga utsikt , kyrkan ni ser har öppet sent på kvällarna, det är alltid mycket folk utanför och som man ser så ofta, tiggarna. När kvinnor med barn sitter på trottoarerna och säger att de vill ha pengar till mjölk, då känns det extra hårt att bara gå förbi.





Här är ett av de många blomsterstånden på Avenida Santa Fe.





Finns det hunddagis i Buenos Aires? Eller har mannen så här många egna hundar? Minst nio stycken var det.





Det här är nog världens vackraste bokhandel (om man bortser från gubben på bilden). Detta är en gammal teater där man behållit scenen som ett café och de tre balkongerna är belysta mitt på ljusan dag.






Här är teaterlogerna!






Vi tog buss 152 till la Boca, den äldsta stadsdelen i BA. Resan kostade 1.25 pesos (2.50 Skr). Husen var målade i olika färger, gult, rött, grönt om vartannat. Här fanns krogar på båda sidor om gågatan och överallt dansades tango, antingen till orkester eller från en cd. Vi slog oss ner och ägaren, en man i vår ålder kom fram och frågade varifrån vi kom. Själv hette han Lindvall med en mamma som var finlandssvenska från Pori. Världen är liten! Några unga killar såg Hans´ Barcelonakeps och undrade om han kom därifrån. När vi svarade Sverige började de genast tala om Zlatan! Här känner man till alla fotbollsspelare. På bilden ser ni några av de vackra flickorna förbereda sig inför dansen.


Vill man njuta av den här dansen och musiken klicka på länken:

http://www.youtube.com/watch?v=AiuXW-1WrYM





I söndags var vi på marknad och besökte sedan det berömda caféet Tortoni (från 1858) på Avenida de Mayo. Det var kö som på café Opera men gick ändå ganska fort. Vi hörde både amerikanare och fransmän som kom i taxi och snällt fick ställa sig i kön. 



 


En vaktmästare såg till att när två gick ut, släpptes två från kön in. Det fanns röda skinnstolar att sitta i vid vita marmorbord, vackra lampor i taket, mycket konst på väggarna. Servitörer i vita skjortor och svarta byxor ilade runt. Det var nästan som på Browns i London men mycket billigare och minst lika gott. 






Jag drack thé med citron och åt en croissant.






Eftersom det regnade för tredje dagen i rad, tog vi en taxi till stadsdelen Recoleta och den jättestora kyrkogården där Evita Perón ligger begravd. Kön ringlade sig lång för att se graven och för att fotografera. En hel grupp amerikanare och en grupp fransmän stod framför oss. Evita var ett helgon för de fattiga i Argentina och gjorde stora insatser för arbetarna men hon levde själv i lyx och överflöd
Hon dog endast 33 år gammal av livmoderscancer och Juan Perón gifte om sig med Isabel Perón som lever i landsflykt i Madrid. En intressant historia. Läs mer på Wikipedia.





Ja, så här såg hon ut den vackra skådespelerskan.






Igår tisdag besökte vi ett jättestort varuhus med lika många caféer och krogar som olika affärer. På de två översta våningarna fanns Barnens muséum och ett tivoli! Det var rea överallt och snygga kläder är enormt billiga jämförelsevis med Stockholm. Men man måste vara fotomodellsmal för att komma i något, åtminstone vad gäller damkläder. På hemvägen var det knökfullt i tunnelbanan, som en tryckvåg drogs vi in, jag höll hårt om handväskan och när vi klev av hade Hans blivit av med pengar i bakfickan med blixtlås och på min väska var blixtlåset öppet till hälften men allt fanns kvar, tack och lov. Jag visste att dragkedjan var stängd när vi klev på tåget, så någon hade nog försökt. Usch!






Så här ser det ut på frukostbordet/skrivbordet med dator och högtalare som samsas med muggar, youghurt, bröd m.m. på en yta av ca 1.20 x 1.20! I morgon torsdag blir det tangolektion.


Hasta la vista,
Christina