Brasilien

Jag började min bana som kamrer. Den titeln har tyvärr försvunnit, förstår inte varför, ett bra och kort namn som säger allt. En kamrer behövs alltid, en som håller stenhård koll på siffror och pengar men i släptåg kör med den gnidna torrbollens etikett. En kamrerstyp har av någon konstig anledning fått en negativt klang, det borde vara tvärtom, att se honom som en toppenkille med alla kvalifikationer på plats och dessutom alltid i beredskap.

Nu plockar jag åter fram kamrern inom mej med statistik från min resa runt Brasilien. Att läsa turlistor, linjesträckningar, kartor, kassaböcker, tabeller, kontoutdrag, kurslistor mm tillhör en kamrers favosysselsättning. 

Nu skall vi gotta oss riktigt. Häng me´.

　
Kostnader i kronor

35 övernattningar á 140,-       4 800

10 bussresor á 500,-              5 000

Flyg till och från Amazonas     2 200


Summa                               12 000


Flyg Sth-São Paulo-Sth           8 000


TOTALT                             20 000

Bussresor 707 mil á 7,10       5 000

Flygresor 330 mil á 6,70        2 200

Ett kvarts varv runt jorden bara i Brasilien!

När man ser på kostnaderna i stort får man ta i beaktande att det ofta är billigare att vistas utomlands, speciellt i sydamerika.

Matpriserna är lägre och man har inte samma sociala liv som på hemmaplan, sånt kostar också.

Sedan får man tänka på att man resor omkring även när man är hemma, man besöker platser och man roar sej kanske.

Jag hade kalkylerat med en dagskostnad av 380 kronor för resor och boende inom landet, det blev bara 270. Rena vinsten!



Totalkostnaden 20 tusen kan alltså reduceras efter var och ens tycke och smak, det beror på hur spenderbyxorna nyttjas till vardags på hemmaplan

Jag räknar med att en resa av detta slag ger mycket valuta för pengarna men det kräver också en stor portion hälsa och massor av tid för organisering av såväl resor, boende som väskordningen. Obekväma inslag tillhör vardagen och får tas på kontot gilla läget. Att inte vara helfräsch och ursnygg får man ta med en klackspark. Trots att jag fyller alla dessa krav med råge syns det ändock att jag är utlänning. Det lyser lång väg säger man här. Alla tror att man som europé är nerlusad med euro och dollar.

Efter den här genomgången förstår jag att många ropar efter mer siffror kanske också balansräkningar!

Dom kommer här i lagom doser tillsammans med andra inslag

Klicka på länken



http://www.youtube.com/watch?v=MMuQlLcj-6o




Som jag sa i inslaget kommer här bilder och en del video från Brasilia, Belo Horisonte och Rio de Janerio  (översatt Januarifloden)





Brasilia, landets huvudstad, är en helt modern stad, har bara ett femtiotal år på nacken, men ack så opersonlig. Arkitetktritad, också mycket effektiv om jag förstått saken rätt. Artificiell tror jag man kan använda som beskrivning. 






Detta är Brasilia som karta. Om man tänker sej en flygplanskropp med nosen neråt finns alla regeringsbyggnader och departement samlade i nosen på halvön. Männsikor bor i vingarna. Här finns inga gatunamn bara siffror som talar om exakt belägenhet. Metrostationerna har namn som sul 112.  I flygplanskroppens bakre del finns vackra parker, TV-torn och öppna platser.






En helt underbar fontän






Detta är nog resans höjdarbild med fontän och jordgloben till höger






Eller denna?






Brasilia, utsikt mot nosen och regeringsbyggnaderna, Brasiliens absoluta centrum, här bor också presidenten



 


Brasilia är en mycket vacker stad, men här finns ingen charm, saknar karaktär. Spännande att få uppleva staden under en dag, men jag återvänder nog inte.






Då är Belo Horisonte, 70 mil söderut, raka motsatsen. Brasiliens finaste stad enligt mitt förmenande.
Kallas i Brasilien kort för BH som uttalas be-agá, betoning på sista aet


Den som önskar kan här göra en kort videotur i den vackra stadsparken


http://www.youtube.com/watch?v=h7Ra7qFm_ek






Mitt trevliga hostel i BH






Nuvarande president Lula tillsammans med den nya kandidaten. Dilma är svag och komnmer att bli Lulas förlängda arm säger många här.






Båda Lula och Dilma står på de fattigas sida, många tycker att man bara tar från medelklassen och låter de rika få behålla sina jättelika förmögenheter. Jag har ofta hört Dilma på TV, förstår inte ett skvatt av vad hon säger men orden kommer ut förtroendeingivande. Jag har hennes bild på min resväska. Hade gärna hört henne tala i verkligheten.

En dag i BH var det ovanligt mycket folk på gatorna, tyvärr förstod jag inte att Dilma skulle tala just då. hon var på sin valturné just här.  Vilken miss!

Så här såg det ut på gatan när jag passerade, klicka på länken


http://www.youtube.com/watch?v=zbkf8j2lgzo






Om jag kommer tillbaka till BH skall jag göra en sådan här tur på floden





En blommande kaktus






Jag är i Rio på Praia Ipanema, här är varmt och skönt men som vanligt har jag svårt med vågorna, man ser inte hur höga dom är


Kolla länken för en översikt


http://www.youtube.com/watch?v=a9DrTez0DpA






Modern metro i Rio, har hållplatser vid alla kända platser som Capacabana, lätt att ta sej fram






Vi pensionärer står inte i kö, vi går före och åker gratis.






Jag behöver aldrig stå, alltid någon som reser sej, det syns man är 70






Nedgång till metron






Längst till vänster i bild ser man bergstoppen Pão de Asucar (sockerbrödet). Sockertoppen skulle man nog kunna säga på svenska, när man får se den på nära håll. Dit tar man sej per linbana. 






Sockertoppen till höger i bild






På nära håll, snacka om högt!






En grandios utsikt över Rio härifrån toppen, kolla länken



http://www.youtube.com/watch?v=LSoMV3SlZ-c







En liten söt apa som hittat ända hit upp






En fantasisk utsikt härifrån, åt alla håll






Vackra klippor i Rio, jag gillar färgarna och har gjort en liten kort video utan snack



http://www.youtube.com/watch?v=Hx-M7D8wv0I






Min sista bild från Rio, därmed också från den här resan runt Brasilien, jag återkommer gärna hit!
Hoppas redan nästa år. Jag skall fortsätta mina studierna i portugisiska och vill ha användning för dem i alla fall en gång till.

Jag har bara två dagar kvar och dessa skall vara utan mobil och kamera. Jag skall bland annat fira halloween på en klubb här i närheten.

Vill också önska Dilma framgång på söndag, tänk om hon framöver kunde åstadkomma underverk för alla de miljontals människor som har det kämpigt här. Jag gillar brassarna. Ett härligt folk som verkligen har lärt det här med integration. En härlig blandning av indianer, européer och afrikaner. Man tycks också kunna leva sida vid sida. På den fronten tror jag vi européer har mycket att lära av brassarna. Men så har dom också haft ett halvt millennieum att öva och pröva.

Tack till alla som följt med på resan, det är kul att blogga, speciellt när någon vill läsa.

Vi syns i Sverige.


São Paulo i oktober 2010
Hans Hammarström



10-10-29

Min kusin Bosse lever inte längre, han avled häromdagen, bara 50 år. Djupt tragiskt för hans närmaste.

Jag har samlat mina bästa bilder till en bildkavalkad, det handlar utslutande om vatten, blommor, buskar, träd och annan grönska som jag fått se. Det finns också länkar till musik jag tycker kan passa in i sammanhanget. Kavalkaden avslutas med sinnesrobönen som finns översatt på de flesta av världens språk. Den passar in i många av livets skeenden.

Även om man inte kände Bosse kan man stanna upp en kort stund i vardagen och njuta av grönskan från Amazonas, jordens lungor, innan dess lyssna på välkända tongångar.

Min hälsning och mina tankar går till Bosses närmaste



Candle in the wind - Elton John


http://www.youtube.com/watch?v=FSRVaC3Pv3s




Änglamark - Helen Sjöblom


http://www.youtube.com/watch?v=WTzDDhiFtTo




Time to say goodbye - Andrea Bocelli och Sara Brightman


http://www.youtube.com/watch?v=QbN0g8-zbdY



Bildkavalkaden

















































































































































SINNESROBÖNEN


Gud, ge mej sinnesro att

acceptera det jag inte kan förändra,

Mod att förändra

det jag kan,

Förstånd att inse skillnaden

Rio de Janeiro i oktober 2010

Hans Hammarström




10-10-25

Skall man berätta om Manaus måste man gå tillbaka minst hundra år för att hänga med i svängarna. Till den tid då automobilen gjorde sitt segertåg över världen. Då behövdes gummi till däcken, massor av gummi. Den enda plats i världen som kunde fylla behoven var Amazonas med sina träd ur vilka man kunde utvinna den eftertraktade varan. Manaus var centralort och staden växte sig fort rik och mäktig, på den tiden en av sydamerikas ledande metropoler, också av fashionabelt snitt, kunde mäta sej med Paris. Hit drogs kapital och den ena efter andra storslagna byggnaden kunde färdigställas. Allt efter europeiskt mönster, arkitekter och byggmaterial skeppades över. Den mest berömda byggnaden måste vara Amazonoperan som idag heter Teatro Amazonas och används för många olika aktiviteter inom dans och musik.

Gummits betydelse för Amazonas avtog efter några decennier och staden föll i glömska. Idag har den återupptäckts i takt med den växande turismen. Manaus - en klenod i mitt i regnskogarna, en märklig stad.

Kolla bilder, häng också med in på delar av en fantastisk föreställning på Teatro Amazonas





Stora katedralen






Stora Torget.

Det berättas av fina damer från Europa som bodde här på storhetstiden skeppade hem sin smutstvätt till Europa då man tyckte Rio Amazonas vatten var alldeles för lortigt






Gamla justitiedepartementet, numer kulturhus






Teatro Amazonas











En mäktig byggnad, under militärdiktaturen var fasaden grönmålad. Ingenting fick på minna om kommunismens röda färg, inte ens rosa kunde accepteras






Interiörbild, tyvärr av dålig kvalité, videon är bättre

Klicka på länken för att titta runt i salongen


http://www.youtube.com/watch?v=_ONM_dTeXuA



Nu kan man ta några snabbtittar in i föreställningen, en helt fantastisk uppsättning med lokala förmågor.
Kör och amazonasdansare fungerar tillsammans på ett mäktigt sätt, man blir gripen

Om man inte orkar med alla avsnitten nedan, så ta åtminstone och lyssna och se på fyran.


Avsnitt 1


http://www.youtube.com/watch?v=HynB7TrUjnc



Avsnitt 2


http://www.youtube.com/watch?v=LUowB1zIL1c



Avsnitt 3


http://www.youtube.com/watch?v=elo37sCz7x8



Avsnitt 4, det bästa


http://www.youtube.com/watch?v=4b-Oxmq-UGI



Fler bilder från Manaus






Mitt hostel mitt i stan på Avenida Vargas  (finns i varje stad i Brasilien, president som tydligen varit mycket betydelsefull i Brasiliens historia)






Gatan utanför






Här propagerar man för att Dilma skall bli landets nya president, hon verkar väldigt poppis, men man säger samtidigt att hon blir nuvarande presidenten Lulas förlängda arm, hon har ingen egen pondus.
Lula kan inte väljas om för en period till enligt landets lagar, han har fyllt sin kvot liksom Putin i Ryssland






Nattliv i Manaus 







Här sitter man ute på gatan




Besök på femstjärnigt hotell med turistbuss






Här finns djungeln inpå knutarna, man har fem minuter hem till luftkonditioneringen och den väl avkylda drinken







Bra stigar att gå på, föredrar nog att kämpa mej fram









Och överalltihopa vakar och vajar Amazonas flagga


Typ, en ordningens man i Manaus
i resväskan hans råder kaos
han rafsar och river
får fnatt i sin iver
från resandet bäst tar en paus



Belo Horizonte i oktober 2010
Hans Hammarström




10-10-23











 

Mitt sista äventyr är avklarat, tänk att det skulle just bli i Amazonas. Skönt att slippa den pressen framöver. I fortsättningen gäller Trazan och Banarne för min del, om jag skulle känna behov av djungel. Då skall jag sitta skönt tillbakalutad i favoritfåtöljen framför teven med en exotisk fruktdrink väl avkyld, nära till hands. Svalt runtomkring är en förutsättning.

Jag är tillbaka på den båtcamp jag bott på det senaste dygnet, fyra timmars resa från Manaus uppefter Rio Negro som är en av delfloderna i Rio Amazonassystemet. Rakt in i djungeln. Kom hit per båt, taxi och eka. Här saknas elektricitet, följdaktligen mycket primitivt men med en god portion gemytlighet. Vi gick och la oss redan klockan åtta i går kväll, utpumpade efter dagens intryck. Klockan fem i ottan gällde väckning för att beskåda soluppgången över Amazonas. Den skulle vara mycket speciell. I går gällde fiske, som slutade utan framgång, i gammal vanlig god stil. Senare på kvällen efter solnedgången startade en alligatorjakt per eka. Röda ögon lyste just över vattenytan i ficklampornas sken. Tyst och stilla glider ekan fram mot ögonen. Nästan lite för spännande för min del. Kanske hade det varit lugnare stanna hemma. Årsgamla babyalligatorer kan man fånga med bara händerna om man använder rätt grepp. 4 till 5 dm långa varelser med sylvassa tänder. Jag avstod även från att klappa dem, nöjde mej med att lyssna på guidens berättelse om deras levnadsvillkor när han höll en nyfångad i sin hand. Guiden tycker det är häftigare att fajtas med vuxna alligatorer. Undrar om det var allvar. Nu vet jag i alla fall hur en alligator fungerar rent biologiskt. På alligatorjakten vågade jag inte ta med mobilen med sin inbyggda kamera.

Nu är jag som sagt tillbaka på båtcampen efter en två timmars djungelpromenad, det sista äventyret i mitt liv. Nöjd med att jag klarat av det hela, men inte en gång till. Temperaturen uppåt fyrtio grader och vindstilla. Mina tidigare fuktproblem rena barnleken mot detta. Något märkligt, något ofattbart. Här finns varken mosquitos eller insekter mitt inne i djungeln. Inte minsta lilla otäcking att rysa åt. Kanske en liten besvikelse. Inte heller några djur, misstänker det är som att gå in i en svensk skog och leta älg, björn och varg.

Gruppkompisarna är ute och fiskar ihop lunchen.Jag stannar hellre hemma och skriver. Äntligen kommer en liten vindpust, jag njuter i fulla drag tillsammans med min penna.

Bilderna får berätta






Det råder extremt lågt vattenstånd i Amazonas just nu. Normalt når floden upp till det gröna. På bilden syns min gruppkompis Aki Ozaki från Tokyo.






Här på plattan kan man se hur högt vattnet i floden nått olika årtal.  Vattennivån hänger samman med flöderna från Anderna och regnens omfattning. Det har inget med ebb och flod att göra. Högvattennivån uppnås bara en gång per år. Hoppas jag förstått saken något så när rätt.
Just nu fattas visst uppåt 10-15 meter till högnivå om ett halvår.





Härifrån går båten som tar oss över floden till den andra sidan






Man håller på att bygga en bro över floden, bara ett par månader kvar innan sammankopplingen. Undrar just om Öresundsbrons arkitekter varit inkopplade.






Väl över på andra sidan väntar taxi för vidare färd norrut






Allt funkar perfekt, taxin står och väntar precis enligt programmet






Efter en halvtimmes taxifärd skall vi byta till eka i en liten by, här badar folk i floden






Här vid vattenfallen har vi tid att bada innan ekan skall föra oss vidare, jag avstår även om det säkert skulle vara befriande i värmen


Klicka på länken nedan om man vill se mer av vattenfallen


http://www.youtube.com/watch?v=CNoB5_DxLag






Här skall provianteras för två dagar, chefen på ekan bär vatten och matsäckarna





En bra bit att gå ner till ekan som väntar






Här väntar ekan som skall föra oss vidare, jobbigt att få mej på plats och beräkna var tyngdpunkten ligger bäst, det väntar grunda vatten just i mitten av kvarvarande flodfåra.






Många husbåtar har strandat och väntar på mer vatten, det lär dröja







Äventyret kan börja



Har finns en länk som visar hur färden gestaltar sej en liten bit av den timmeslånga resan



http://www.youtube.com/watch?v=ceimmv9cBY0




Att fastna på en sandbank med en motor som stannat känns inte som en höjdare just här, utan mobilkontakt med omvärlden och helt utlämnad till helt okända människor med ett annat tungomål. Omgiven av gungfly.

Länken nedan visar hur det går till att stranda



http://www.youtube.com/watch?v=rIvoP4-SXiw






Vi nalkas båtcampen där vi skall tillbringa två dagar, den har också strandat på flodbädden








Här väntar fler äventyrare på båtdäcket








Lunchbordet klart. Här finns redan spanjorer och fransmän som bor över fler dagar och nätter






Jättegott med grönsaker, frukt och flottyrkokt kyckling. Mangon har blivit min nya favorit.
Det finns att köpa en creme de manga, vilken höjdare!






Efter lunch och siesta berättar guiden Jushua om vilka faror som kan vänta i djungeln om giftspindlar, ormar, pirayor och andra hemskheter. Också hur man skyddar sej för att överleva. Undrar om jag inte stannar här på båtcampen och nöjer mej med det. Att jag kommit så här långt kan kanske räcka för min del.






Här lämnar vi de spanska tjejerna som skall övernatta under bar himmel. Jag avtår. Vilka tuffingar det finns, inte rädda för någonting. Dom var verkligen förväntansfulla och fick också njuta av nattens ljud och mystik. En upplevelse som för alltid kommer att leva kvar i minnet berättade dom efteråt.






Själva ägnar vi oss åt fiske............och när storfiskarn talar om....................






Inte ens vid så här fina klippor ville fiskarna infinna sej, här finns inga pirayor sägs det, jag är inte övertygad utan aningen skraj






Efter alligatorjakten väntar sängen





Ekan görs klar för soluppgångstur






Ingen märkvärdigare soluppgång än den svenska






Här möter vi andra soluppgångsdyrkare






Klara för djungelfärd, första biten med ekan






Kolla framdrivningsmaskineriet, behövs för grunda vatten. Ofta fastnar propellern i gyttjan.






Här skall vi iland, jag har svårt att ta mej förbi sånt här trassel, det ser lätt ut men jag lovar, jättejobbigt för den som lämnat vigheten bakom sej



Här kan man kolla när vi går iland


http://www.youtube.com/watch?v=wx6g5NEvzqE






Jag har svårt för att bara forcera strandtrasslet, hur skall inte fortsättningen bli.........







Vilket oändligt trassel som en svensk snårskog.


Kolla gärna på länken nedan hur svårtillgängligt det är, tur man har guide med. Det sägs att går man in utan kompass mer en tio meter måste man har otroligt tur för att ta sej ut i gen. Jag skulle helst vilja vända just nu. Vet guiden var ekan finns? Han hugger hela tiden snitt i träden för att veta returvägen om vi kommer fel.

Det är ur bl.a ett gummiträd han hugger ett snitt. Man kan se gummit om jag fattat saken rätt, det är inte lätt med portugisiskan.


http://www.youtube.com/watch?v=d2etvToB2cY






Här har han huggit ur en bit av barken för att tillverka ett klätterredskap






Här visar han hur lätt det går, jag prövar inte, japanen misslyckas totalt



Jag lägger ner min mobil nu och virar in den i en plastpåse i ryggsäcken, jag är rädd den skall ta skada av min svettiga kropp.
Vet att mobiler kan vara känsliga för fukt i alltför stor utsträckning.

Inga mer bilder från den här djungelturen. Jag är glad om vi hittar ut hur den oändliga snårskogen. Han vet väl var ekan finns förtöjd, tänk om den är stulen.

Mitt sista äventyr precis avklarat.






Att en eka kan kännas som det viktigaste i livet just nu, vi skall hem till campen!!





Spanjorskorna kommer hem med fisk till lunchen.






Vilket fångst!






Den största firren







Trist man inte kan kommunicera med dom här killarna, man skulle vilja vet hur deras liv ser ut. Alla här på båtcampen verkar så snälla, gulliga och omtänksamma.






Dags för hemfärd till Manaus






Hamnen i Manaus






Slutar med soluppgången över Amazonas



Nu skall jag undersöka vad själva staden Manuas har att erbjuda. Jag skall nog inte söka volontärjobb hos Greenpeace, Amazonas är för varmt och fuktigt för min del.

Det sista äventyret var dock inte det häftigaste, jag har upplevt mycket mer spännande tillfällen i livet.


En reslysten gosse i Amazonas
upphör aldrig att förvånas
i regnskogen strax
fann en tobleroneask
men titta, den är ju Monas!


Manaus i oktober 2010
Hans Hammarström




10-10-18




  

Jag sitter på flygplatsen i Belém och mår som en kung. Om ett par timmar går planet som skall ta mej till Manaus, huvudstaden i Amazonas, jordens lungor. För några timmar får jag känna mej som en vanlig människa, den verkligt torra varianten. Normalt dryper jag av svett i denna del av världen, nu har den höga luftfuktigheten också börjat tränga in i resväskan. Allt känns unket, fuktigt och ofräscht. Flickan i hotellets reception har tvättat min skjorta och den är verkligt ren och torr. Jag la den i en plastpåse som jag hållit på behörigt avstånd från min kropp under den halvtimmeslånga svettiga bussfärden hit ut till flygplatsen, allt för att behålla torrheten. Många timmar innan flygets avgång sitter jag nu och njuter i fulla drag av att få känna mej skön för en stund.

Jag som bott och jobbat i såväl Gambia som Ecuador borde ju vet hur ekvatorvärme känns. Hettan här är annorlunda, mer tryckande. Det dryper om mej, man kan vrida ur kläderna som ur en trasa. Det droppar från nästippen och örsnibbarna. Näsan är så blöt att glasögonen glider av när jag tvingas titta ner på de ofta trasiga och slitna trottoarerna. Numer snavar och snubblar jag lätt och fallet blir handlöst tungt och okontrollerat. Måste hela tiden hålla koll på var jag sätter ner fötterna. Tittar jag inte upp också, är risken stor att jag slår huvudet i en gren, här är ju folk betydligt kortare än jag. Ett dilemma, att hela tiden omväxlande titta upp och ner med progressivt slipade glasögon som hela tiden har en benägenhet att glida av. Så bra att ha droppar på örnsnibbarna då slipper man köpa öronclips.

Jag brukar smita in på luftkonditionerade varuhus för en stunds avkoppling men då kyls man snabbt ner och inget torkar upp. Strax kommer någon fram och frågar vad man behöver och om man kan stå till tjänst. Jo tack, en iskall dusch och ett ombyte kläder skulle passa. Man vill heller inte kliva in på en restaurang och göra stolarna där plaskvåta. Förresten skulle jag inte vilja betala med mina sura sedlar.

Någon gång då och då får man uppleva en vindpust från havet, det är inte ofta men det känns som en befrielse. Man inväntar fler av kraftigare slag, men det slutar som regel bara med en besvikelsens suck. Att ställa sej alldeles bredvid en hårt trafikerad gata är ett tips, då kan man ibland få uppleva lite fartvindar bland alla avgaser. Ett tröstens ord från damen i receptionen. I Manaus är det mycket varmare och där blåser inte alls. Här uppfattas tydligen knappt förnimbara ilar som blåst. Jag som hoppas på stormvarningar.

Jag skall fråga Lasse Åberg om det var den våta trasan han tänkte på när han döpte om Tarzan. Vill också fråga om det kan hagla i djungeln.

Nu har vi landat i Manaus, jag är framme! Tjejen i receptionen hade mer rätt, här är 39 grader i skuggan. Man har börjat sälja luftkonditionerade kläder i Amazonas men jag tycker modellerna är alldeles för otidsenliga och på tok för dyra.






Avgång i tid från Belém






Leonardo möter upp som avtalats, hans brorsa är gift med en skånska så Leonardo har besökt södra Sverige, dock inte Stockholm. Ännu tillägger han.






Manaus har nästan två miljoner innevånare, jag som trodde staden skulle vara en liten idyll. En fuling framför det vackra operahuset som skall vara  världsberömt. Jag har glömt varför men skall ta redan på saken.


Manaus i oktober 2010
Hans Hammarström



10-10-15

Allt väl i Belém skulle man kunna säga, dock en sanning med en modifikation. Vägen hit var lång som attan, som från Smygehuk till Stenriksröset fågelvägen. 25 timmar i en buss! Bitvis knaggliga och slingriga vägar genom glesbefolkade områden. Färden går alltmer norrut och det är inte långt till ekvatorn. Belém ligger strax söder om och här råder tropisk hetta med hög luftfuktighet, trots att det bara är vår, som hos april oss hos.

Jag dryper av svett och sitter helst framför en fläkt eller vistas på ett luftkonditionerat varuhus, en plats jag normalt inte gärna frekventerar men nu dyrkar. Trazan gör sej gällande, bokstavligt talat, man kan vrida ur mina paltor.

Här kommer bilder från Belém och resan hit.






Torrt landskap på knaggliga vägar






Det börjar bli bergigare och mer slingriga vägar






Här och var små byar






Ny typ av palmskog






Liten by efter vägen






Inget vidare boende






Inte här heller






Färdkompisar, om den lille krabaten börjar skrika kan man inte bli irriterad






Framme i Belém






Trist boende på Hotel Amazonia, det sämsta hitintills, verkar som allt underhåll stannat av






Trist på rummet också, utan fönster och med kontakter och annat som hänger på trekvarten





 


Tar en båt på måfå, tror den bara skall fara över floden till andra sidan






Medpassagerarna ser ju hyggliga ut






Mina bänkgrannar fick se bildena på mina barnbarn, speciellt Ludde uppskattades eftersom han är så ljus






Farväl Belém






Det här är ingen vanlig båttur över floden visar det sej, vi far upp i en biflod....................






Djungeln tätnar alltmer omkring båten






Mer och mer spännande, var skall vi ?  Jag har svårt få besked av medpassagerarna som alla verkar vara från orten, även skepparen






Här står något om Bore, det verkar betryggande, jag tänker på kapten Salonius på Bore III






Hållplats på vägen






Plötsligt vidgar sej floden och man ser himmel och hav, möjligen Atlanten i fjärran
In i nästa biflod.





Fler bryggor att lägga till vid






Här en liten större ort






Efter två timmar når vi nu  målet har jag fått klart för mej






En del skall vidare med buss, dock inte jag, vill tillbaka






Här badar ungarna i floden, skulle behöva hoppa med, dryper av svett, fel klädd!






Promenad på bygatan men klarar inte av den tryckande värmen







Återfärd efter tjugo minuters uppehåll






Äntligen hemma!!






Populärt ställe, finns över hela Brasilien för den som vill växla.






Musik i parken


Vill man höra hur dom låter  klicka på länken


http://www.youtube.com/watch?v=2RTQx0Atnyg








Vågar inte pröva på räkorna






Inte heller kött och korvar






Avstår från grönsakerna också






Det är inte bara Zlatan som gör Sverige berömt numer, Stieg finns även i utkanten av Amazonas!






Stora katedralen i Belém

Man kan gå in i kyrkan och lyssna på musik i samband med pågående mässa. Man förvånas över antal kyrkobesökare en vanlig vardag.

Klicka på länken om man vill lyssna på gitarrmusik några minuter


http://www.youtube.com/watch?v=5YG4CTmJPnM







Stadsparken i Belém

Jag gör en kort vandring i parken och då dyker plötsligt upp ett litet djur, någon som kan säga vad det är för ett slag. Klicka på länken


http://www.youtube.com/watch?v=ivRfUf_7CLM







Enkel form av gatukök som också erbjuder sittplats, alltid vällagat och gott






Första tåget jag ser i Brasilien, här som museivagn med luftkonditionering!!






Här sitter han i lugn och ro och störs inte av värmen






Själv ser jag ut så här, dyngsur






Tänk om man kunde sätta sej mitt i det här konstverket






I morgon väntar Amazonas!  Jag har precis varit på flygplatsen och fått bekräftat att min reservation är OK.


Undrar just hur jag skall klara värme och luftfuktighet. Tack kroppen för att du hängt med så bra ända hit, nu har vi bara resten kvar.


Belém i oktober 2010
Hans Hammarström




10-10-14

Jag promenerar ofta och mycket när jag kommer till nya städer, ett bra sätt att uppleva orten på nära håll, vardagen, atmosfären, lukten och invånarna. Karta och kompass är ett måste men också en källa till irritation eftersom verkligheten som regel inte stämmer med det tryckta eller så tänker man uppåner. Här liksom överallt i sydamerika kommer man också fattigdom och elände in på livet när man går omkring och ofta tvingas fråga. Helst vill man blunda. Innan man sluter ögonen helt eller vänder bort sitt ansikte, hinner man dock se ett och annat. Jag har valt att inte fota vid sådana tillfällen, det tar emot. Gatans folk, trashankarna, de tandlösa, de barfota, de smutsiga, de sopletande i alla åldrar finns nära in på lyxen som breder ut sej i dessa växande turiststäder. Alla tittar bort liksom jag.

Det finns välfärdsprogram, president Lula har genomfört många lovvärda försök att lyfta landet i detta avseende, han har ju själv ett liknande ursprung. Dilma (djioma) som kan bli ny presidentska inom de närmaste veckornas andra valomgång skall fullfölja och utveckla Lulas idéer.

Det är svårt att förmedla hjälpen dit den bäst behövs. Ett exempel. Jag har i tidigare inlägg berättat om de unga mammorna, tonåringarna. Deras situation bottnar inte i bristande sexualupplysning. Tvärtom. Flickornas mammor beräknar när chans till graviditet är som störst och utser lämpliga offer att förföra. Då slår man till och hoppas på utdelning i form av understöd från pappan med utfyllnad ur statens välfärdsprogram. Ett sätt att försörja sej, men det skapar också gatans barn. Exemplen är många hur hjälpprogrammen förfelas, dom uppnår inte sitt syfte. Systemen skapar i sej själva sina bidragstagare. Hellre mobil än snyggare mun och mätt mage! Ett till synes hopplöst projekt som måste ta generationer att få bukt med. Det gjorde ont när jag såg tonårsmammorna, det gör ändå ondare när jag vet att deras mammor ofta ligger bakom.

Silvia och Madeleine som presiderar i en egen hjälpfond för utsatta och handikappade barn och Daniel som satsar kraft på lyxinvesteringar i dessa trakter, vet dom egentligen om hur motsägelsefullt deras insatser kan verka. Ventilerar man sakernas tillstånd på tu man hand tro. Eller är det bara ett spel för gallerierna. Upprop till Silvia, bjud in Dilma snarast efter presidentinstallationen, ni snackar ju samma språk och du borde väl veta en del om rättvisa och jämställdhet, eller...........??

En sång om vemod kanske passar in. Lyssna gärna till Ulla Billquist, Flickan i Marseille från 1944


http://www.youtube.com/watch?v=GRPq4ssC7Bw

　

I mina inlägg väljer jag ofta att se Brasilien utifrån ett turistperspektiv, man måste dock alltid hålla i minnet att det finns smolk i bägaren, ofta i rejäla doser.

Jag berättar gärna om hur fantastiskt det är att få resa på det sätt jag valt. Lättviktigt och billigt. Min budget ser nu ut att spricka, fast åt fel håll. Jag kommer att ligga en hundralapp billigare per dag än som planerats. Resväskan lättar också för varje dag som går, det finns grejor jag kan göra mej av med. Eventuella presenter och souvenirer får jag köpa vid ett tillfälle och skicka hem per post.



Här i det personliga planet finns också en baksida. Det är mycket man måste ge avkall på, hygien och fräschhet, bekvämlighet, täta klädbyten, paltorna får duga en da´ till, att alltid lukta gott, att sova ostörd, att ha en egen toa. Man kan inte kladda med krämer för att skydda hyn, hålla fukten borta på ett ställe eller bevara den på ett annat, torrt så det prasslar här, vått så det dryper där. Inga förskönande medel, naturen får ha sin gång. Om senaste tvätten gav solkigt resultat, gilla läget. Man får lära sej vara stolt över sina skavanker, valkar, daller, plufsigheten, blåsor, bristningar, skavsårens och självsprickornas utbredning. Magen som inte alltid vill vara tyst och fin, läckorna som gör sej gällande i hettan. Fläckar och blaffor får bli en del av vardagen. Man måste våga visa sej precis så man egentligen ser ut. Skönheten och attraktionskraften får komma inifrån. Den eventuella intelligens man besitter får bli som grädde på moset. Klarar man sen av att lära hur allmänna kommunikationer sträcker sej, läsa kartor och turlistor kommer livet att funka förträffligt, taxi är tabu.

Det finns som sagts även här på det personliga planet en del smolk i glädjebägaren.



Här kommer några bilder från Fortaleza

















Iracema, indianskan som spänner sin båge för att mota de portugisiska erövrarna. Hon fick senare en son med en av dem






Här ur ett annat perspektiv



 

Dessa ståtliga byggnader utefter praiorna står för mej som gigantiska monument över en misslyckad förmögenhetsfördelning via skattsedeln, när man vet att ett stenkast bakom fasaderna staplas de utslagna. Lever andan möjligen kvar från den tiden man staplade slavar likt packade sillar från västra Afrika.

När förmögenhetsbildningen tillåts växa ohejdat får man samhällsklyftor som här. Hopplösheten bakom fasaderna finns inte med på bild. Hoppas jag har fel i mina tankegångar.






Vilken lunch det blev. Tre jätteräkor för 40 spänn. Eller är det möjligen kräftor.





Det räcker med att pressa lemoner över härligheten






Mycket populär öl i hela Brasilien






Namnet måste ju ha sitt ursprung i vårt Skål, ingen vet när man frågar. Dessutom, o här uttalas å. Ett l i slutet blir dock o, så här säger man alltså skåo






Mera svenskt, vem känner igen kvinnan? En hel husfasad fyller bilden från filmen Casablanca.






Äter ofta på syltor som finns överallt, gott och varierande, man betalar efter vikt. För trettio kronor blir man mätt och belåten. Titta så söta och lyckliga kokerskorna ser ut





Vilken blomsterprakt man är omgiven av






Underbara blommor






Vilka praior






Här bildas små bassänger när tidvattnet drar sej undan.







Slutbild från Fortaleza.



Inom en vecka har jag nått Amazonas men först väntar Belém.



Fortaleza i oktober 2010
Hans Hammarström



10-10-09

Det är frukostdags, den bästa tiden på dagen. Alltid så god och näringsrik. Idag frukosterar jag med Pedro en ung man från Rio som gör sydamerika per motorcykel. Just nu strejkar biken och han väntar på reservdelar. Vi samtalar bl.a om Che Guevara som gjorde en liknande tur på femtiotalet, den som slutade med dagens Cuba och relikerna från den tiden Fidel och Raoul. Pedro är väl insatt i politiska frågor och berättar om dagens presidentval här i Brasilien. Pedros tips, Djlma Russef. Hon får support av dagens populära president Lula som nu suttit på posten i sina max åtta år. Får hon över femtio procent av rösterna idag behövs inget omval i slutet av månaden. Jag håller tummarna för henne utan att veta ett skvatt om hennes ambitioner vad gäller de utmaningar landet står inför. Hur bekämpa den utbredda fattigdomen.

Här på praian i Ponta Negra alldeles utanför Natal finns andra bekymmer, mer av lyxkaraktär. Jag kan inte bada, vågorna är för höga och jag har inte lärt knepet att parera dem. Slås handlöst omkull, intar den ena kallsupen efter den andra, blandat med sandsupar. Tur man är med i AA.

Klicka på länken så får man se praian här i Ponta Negra alldeles utanför Natal, varning för att mitt snack dränks i vågornas brus.


http://www.youtube.com/watch?v=wWCj1Gfqc9c






Stranden Ponta Negra, staden Natal i bakgrunden. Jag har fem minuters promenadväg hit från mitt Hostel



Enklaste sättet för mej att få uppleva det ljuvt ljumma, salta vattnet är att stå på alla fyra med rumpan riktad mot sjön. Stjärten får ta stötarna medan jag spjärnar emot med armar och ben. Nu står jag hjälpligt pall för vågattackerna. Ingen tycks i alla fall reagera på den kossaliknande varelsen stående i strandkanten. Nöden har ingen lag, en ny typ av beach boy.





Idag är det Zlatan som gör Sverige välkänt.



Här finns en ytterligare video med dåligt ljud, vågorna låter också. Tyvärr får man inte se kossan.


http://www.youtube.com/watch?v=wjr-PjE7xGs



Bättre den gamle går hem och surfar på nätet, vågorna här här blivit hans fiende.

Lyssna gärna på Surfing Safari med The Beach Boys. Någon som minns hur dom lät 1962?

Klicka på länken


http://www.youtube.com/watch?v=FS7SUFz36lg









Pedro från frukostbordet blev senare min lärare i portugisiska. Killarna har lärt mej så perfekt uttal på Bom dia! Tudo bem? (Gomorron, allt väl) att folk tror jag kommer från Rio! När jag fortsätter förstår man direkt att så inte är fallet. Kul i alla fall. Jag gillar språket och har gett mej dänn på att lära mer. Hur stavas egentligen dänn??
Här vimlar av lärarämnen, dessutom, killarna tycker också det är spännande att pröva på läraryrket. Man går in med själ och hjärta för att mitt uttal skall bli perfekt. Man måste vrida och vända på mun och tunga för att hitta rätta  läget.






Stilen på kåkarna här i omgivningen






Entrén till trappan upp till mitt rum, högst upp, längst bort



Här kommer några bilder från Recife där jag bodde dagarna innan. Bloggen är mitt album, därför bifogar jag några bilder utan kommentarer.






Mitt hostel i Recife













Rumskompisar





Glenn som redan är med i AA






Titu som varit i Sverige och lärt lite svenska






De bästa lärarna, fast det vet dom inte om, jag frågar hela tiden 






Utsikt över Recife från mitt fönster






Här skulle man fått vara med på spårvagnarnas tid.


I morgon sticker  jag vidare mot Fortaleza, snart gäller Amazonas!! 11 dagar kvar.


Ponta Negra, Natal i oktober 2010
Hans Hammarström



10-10-04

Vem kommer ihåg den här låten med Cat Stevens? Lyssna och njut som inledning till mina nedtecknade tankar.


http://www.youtube.com/watch?v=U5sSEkZ86ts

Melodin ljuder inom mej precis nu när dagen gryr i bussen mot Recife. Vi lämnade Salvador da Bahia igår kväll strax för åtta. Åter ett nytt landskap breder ut sej. Bussens fönster inte så rengjorda att man kan ta bilder. Natten har varit fylld av barnskrik. Bakom, framför och vid sidan om. Just när man somnat in vaknar en unge upp och väcker dom andra. Lätt irritation är bara förnamnet. En sak måste framhållas mitt i kakafonin. Här vimlar av unga mammor, ofta mörkhyade, verkar vara i tolv- trettonsårsåldern, kanske fjortisar. Dom finns runtomkring. Flickorna tar hand om sina telningar som jag aldrig sett tidigare. Vackra barn som tar hand om söta ungar. Det blir ofta lungt och tyst efter en stund, innan nästa attack. Så fina mjuka lågmälda sångröster det finns. Nynnar, vyssjar.

Jag måste lägga band på mina egna känslor och försöka tänka positivt i min sömnlöshet. Jag lyckas till viss del, jag kan ju alltid sova igen ikväll. Har svårt att släppa blicken från dessa tonåringar, hur dessa ömma små flickhänder tröstar sina telningar, försöker dölja när dom ger bröstet. Vilket tålamod. Var finns papporna?

På något sätt har jag lyckas koppla bort tänket på min egen situation, något smälter, någon brister inombords.

Morgonen gryr, solen strålar, ett skimmer över landskapet. Jag är trött, men förnimmer en lyckorus. De små har somnat. Vilken värld skall vi låta dem växa upp i?

Den fattigdom som omger alla städer här Brasilien liksom i övriga sydamerika och förmodligen hela världen. Ett vemod smyger sej också sakta på.

Här kommer bilder från Salvador






Stan är byggd som på en klippa med en strandremsa där nere, påminner om Södermalm. Där uppe finns historiska centret där jag skall bo. Bilden för tankarna till Katarinahissen.






Utsikten uppifrån mot havet. Salvador var Brasiliens huvudstad fram till 1763 då Rio de Janeiro övertog ansvaret.
På sextiotalet blev Brasilia den nya huvudstaden.






Vacker byggnad på torget dit hissen ankommer






Kommersen i full gång






Bahior ser man överallt






Det vimlar av dom






En som gör sej till för mej






Det slutar med en bild och jag några tior fattigare






Säkerhetsvakter finns också överallt






Här fler, men det känns tryggt, dom finns där hela dygnet






Eftersom jag är borta hemifrån ganska ofta tar jag barnbarnen med. Jag ser dom hela tiden när jag stänger och öppnar ryggan. Här Sofia och Lovisa på ena sidan av nyckelringarna






Här Elvira och Ludde när man vänder på ringarna. Det lila bandet till höger fick jag av Sofia precis innan jag for. När det blåser smeker det min kind, då känner jag Sofias närhet.






Det händer något på torget. Plötsligt hör jag någon ropa - vi drar!






Svenskor!! Så långt hemifrån. På tre månaders rundresa i Sydamerika.






Här kan man också svalka sej med en kokosnöt






På utflykt till södra Salvador. Här inloppets fyr. Det var hit till Salvador de flesta slavar fördes från västafrika.






Besök på marinmuséet i fyrtornet





Här modell av fartyget som förde upptäcksresanden Pedro Álvares Cabral hit till denna kontinent år 1500, det ser anspråkslöst ut






En av dåtidens navigeringsutrustning, en sextant. Enklare med GPS.






En skräckbild. Så här travades slavarna så effektivt som möjligt vid överfarten från Afrika.
Man kan undra hur världen gestaltat sej idag, utan dessa fruktansvärda transporter. Man måste också som vit, ödmjukt tänka på alla mörkhyade som bor här, ofta i stor fattigdom och misär. Jag avstår från att ta bilder på de mest utsatta, det tar emot.






Vackra blommor får skingra dystra tankar






Iförd rastahår






I min värld gäller kollektiva bussar. Jag kollar vilka platser sightseeingbussarna besöker, sedan tar jag den vanliga bussen dit. Ofta trångt, men en upplevelse i sej själv. Dessutom gratis för oss gamla.






Mitt hostel, mitt i händelsernas centrum





Sängen strategiskt placerad alldeles vid öppna fönstret och en vid utsikt över staden. Torkställ utanför passar perfekt




.


I mina kvarter






Hamnbild





Märklig skulptur, undrar vad den skall förställa?






Stämningsbild från hamnen avslutar bildkavalkaden



Nu drar jag norrut mot Recife och nattens ljuva sömn, beskriven i inledningen. 




Salvador da Bahia i september 2010
Hans Hammarström




10-10-02