Brasilien

Mitt sista äventyr är avklarat, tänk att det skulle just bli i Amazonas. Skönt att slippa den pressen framöver. I fortsättningen gäller Trazan och Banarne för min del, om jag skulle känna behov av djungel. Då skall jag sitta skönt tillbakalutad i favoritfåtöljen framför teven med en exotisk fruktdrink väl avkyld, nära till hands. Svalt runtomkring är en förutsättning.

Jag är tillbaka på den båtcamp jag bott på det senaste dygnet, fyra timmars resa från Manaus uppefter Rio Negro som är en av delfloderna i Rio Amazonassystemet. Rakt in i djungeln. Kom hit per båt, taxi och eka. Här saknas elektricitet, följdaktligen mycket primitivt men med en god portion gemytlighet. Vi gick och la oss redan klockan åtta i går kväll, utpumpade efter dagens intryck. Klockan fem i ottan gällde väckning för att beskåda soluppgången över Amazonas. Den skulle vara mycket speciell. I går gällde fiske, som slutade utan framgång, i gammal vanlig god stil. Senare på kvällen efter solnedgången startade en alligatorjakt per eka. Röda ögon lyste just över vattenytan i ficklampornas sken. Tyst och stilla glider ekan fram mot ögonen. Nästan lite för spännande för min del. Kanske hade det varit lugnare stanna hemma. Årsgamla babyalligatorer kan man fånga med bara händerna om man använder rätt grepp. 4 till 5 dm långa varelser med sylvassa tänder. Jag avstod även från att klappa dem, nöjde mej med att lyssna på guidens berättelse om deras levnadsvillkor när han höll en nyfångad i sin hand. Guiden tycker det är häftigare att fajtas med vuxna alligatorer. Undrar om det var allvar. Nu vet jag i alla fall hur en alligator fungerar rent biologiskt. På alligatorjakten vågade jag inte ta med mobilen med sin inbyggda kamera.

Nu är jag som sagt tillbaka på båtcampen efter en två timmars djungelpromenad, det sista äventyret i mitt liv. Nöjd med att jag klarat av det hela, men inte en gång till. Temperaturen uppåt fyrtio grader och vindstilla. Mina tidigare fuktproblem rena barnleken mot detta. Något märkligt, något ofattbart. Här finns varken mosquitos eller insekter mitt inne i djungeln. Inte minsta lilla otäcking att rysa åt. Kanske en liten besvikelse. Inte heller några djur, misstänker det är som att gå in i en svensk skog och leta älg, björn och varg.

Gruppkompisarna är ute och fiskar ihop lunchen.Jag stannar hellre hemma och skriver. Äntligen kommer en liten vindpust, jag njuter i fulla drag tillsammans med min penna.

Bilderna får berätta






Det råder extremt lågt vattenstånd i Amazonas just nu. Normalt når floden upp till det gröna. På bilden syns min gruppkompis Aki Ozaki från Tokyo.






Här på plattan kan man se hur högt vattnet i floden nått olika årtal.  Vattennivån hänger samman med flöderna från Anderna och regnens omfattning. Det har inget med ebb och flod att göra. Högvattennivån uppnås bara en gång per år. Hoppas jag förstått saken något så när rätt.
Just nu fattas visst uppåt 10-15 meter till högnivå om ett halvår.





Härifrån går båten som tar oss över floden till den andra sidan






Man håller på att bygga en bro över floden, bara ett par månader kvar innan sammankopplingen. Undrar just om Öresundsbrons arkitekter varit inkopplade.






Väl över på andra sidan väntar taxi för vidare färd norrut






Allt funkar perfekt, taxin står och väntar precis enligt programmet






Efter en halvtimmes taxifärd skall vi byta till eka i en liten by, här badar folk i floden






Här vid vattenfallen har vi tid att bada innan ekan skall föra oss vidare, jag avstår även om det säkert skulle vara befriande i värmen


Klicka på länken nedan om man vill se mer av vattenfallen


http://www.youtube.com/watch?v=CNoB5_DxLag






Här skall provianteras för två dagar, chefen på ekan bär vatten och matsäckarna





En bra bit att gå ner till ekan som väntar






Här väntar ekan som skall föra oss vidare, jobbigt att få mej på plats och beräkna var tyngdpunkten ligger bäst, det väntar grunda vatten just i mitten av kvarvarande flodfåra.






Många husbåtar har strandat och väntar på mer vatten, det lär dröja







Äventyret kan börja



Har finns en länk som visar hur färden gestaltar sej en liten bit av den timmeslånga resan



http://www.youtube.com/watch?v=ceimmv9cBY0




Att fastna på en sandbank med en motor som stannat känns inte som en höjdare just här, utan mobilkontakt med omvärlden och helt utlämnad till helt okända människor med ett annat tungomål. Omgiven av gungfly.

Länken nedan visar hur det går till att stranda



http://www.youtube.com/watch?v=rIvoP4-SXiw






Vi nalkas båtcampen där vi skall tillbringa två dagar, den har också strandat på flodbädden








Här väntar fler äventyrare på båtdäcket








Lunchbordet klart. Här finns redan spanjorer och fransmän som bor över fler dagar och nätter






Jättegott med grönsaker, frukt och flottyrkokt kyckling. Mangon har blivit min nya favorit.
Det finns att köpa en creme de manga, vilken höjdare!






Efter lunch och siesta berättar guiden Jushua om vilka faror som kan vänta i djungeln om giftspindlar, ormar, pirayor och andra hemskheter. Också hur man skyddar sej för att överleva. Undrar om jag inte stannar här på båtcampen och nöjer mej med det. Att jag kommit så här långt kan kanske räcka för min del.






Här lämnar vi de spanska tjejerna som skall övernatta under bar himmel. Jag avtår. Vilka tuffingar det finns, inte rädda för någonting. Dom var verkligen förväntansfulla och fick också njuta av nattens ljud och mystik. En upplevelse som för alltid kommer att leva kvar i minnet berättade dom efteråt.






Själva ägnar vi oss åt fiske............och när storfiskarn talar om....................






Inte ens vid så här fina klippor ville fiskarna infinna sej, här finns inga pirayor sägs det, jag är inte övertygad utan aningen skraj






Efter alligatorjakten väntar sängen





Ekan görs klar för soluppgångstur






Ingen märkvärdigare soluppgång än den svenska






Här möter vi andra soluppgångsdyrkare






Klara för djungelfärd, första biten med ekan






Kolla framdrivningsmaskineriet, behövs för grunda vatten. Ofta fastnar propellern i gyttjan.






Här skall vi iland, jag har svårt att ta mej förbi sånt här trassel, det ser lätt ut men jag lovar, jättejobbigt för den som lämnat vigheten bakom sej



Här kan man kolla när vi går iland


http://www.youtube.com/watch?v=wx6g5NEvzqE






Jag har svårt för att bara forcera strandtrasslet, hur skall inte fortsättningen bli.........







Vilket oändligt trassel som en svensk snårskog.


Kolla gärna på länken nedan hur svårtillgängligt det är, tur man har guide med. Det sägs att går man in utan kompass mer en tio meter måste man har otroligt tur för att ta sej ut i gen. Jag skulle helst vilja vända just nu. Vet guiden var ekan finns? Han hugger hela tiden snitt i träden för att veta returvägen om vi kommer fel.

Det är ur bl.a ett gummiträd han hugger ett snitt. Man kan se gummit om jag fattat saken rätt, det är inte lätt med portugisiskan.


http://www.youtube.com/watch?v=d2etvToB2cY






Här har han huggit ur en bit av barken för att tillverka ett klätterredskap






Här visar han hur lätt det går, jag prövar inte, japanen misslyckas totalt



Jag lägger ner min mobil nu och virar in den i en plastpåse i ryggsäcken, jag är rädd den skall ta skada av min svettiga kropp.
Vet att mobiler kan vara känsliga för fukt i alltför stor utsträckning.

Inga mer bilder från den här djungelturen. Jag är glad om vi hittar ut hur den oändliga snårskogen. Han vet väl var ekan finns förtöjd, tänk om den är stulen.

Mitt sista äventyr precis avklarat.






Att en eka kan kännas som det viktigaste i livet just nu, vi skall hem till campen!!





Spanjorskorna kommer hem med fisk till lunchen.






Vilket fångst!






Den största firren







Trist man inte kan kommunicera med dom här killarna, man skulle vilja vet hur deras liv ser ut. Alla här på båtcampen verkar så snälla, gulliga och omtänksamma.






Dags för hemfärd till Manaus






Hamnen i Manaus






Slutar med soluppgången över Amazonas



Nu skall jag undersöka vad själva staden Manuas har att erbjuda. Jag skall nog inte söka volontärjobb hos Greenpeace, Amazonas är för varmt och fuktigt för min del.

Det sista äventyret var dock inte det häftigaste, jag har upplevt mycket mer spännande tillfällen i livet.


En reslysten gosse i Amazonas
upphör aldrig att förvånas
i regnskogen strax
fann en tobleroneask
men titta, den är ju Monas!


Manaus i oktober 2010
Hans Hammarström




10-10-18