Dagen gryr
Vem kommer ihåg den här låten med Cat Stevens? Lyssna och njut som inledning till mina nedtecknade tankar.
http://www.youtube.com/watch?v=U5sSEkZ86ts
Melodin ljuder inom mej precis nu när dagen gryr i bussen mot Recife. Vi lämnade Salvador da Bahia igår kväll strax för åtta. Åter ett nytt landskap breder ut sej. Bussens fönster inte så rengjorda att man kan ta bilder. Natten har varit fylld av barnskrik. Bakom, framför och vid sidan om. Just när man somnat in vaknar en unge upp och väcker dom andra. Lätt irritation är bara förnamnet. En sak måste framhållas mitt i kakafonin. Här vimlar av unga mammor, ofta mörkhyade, verkar vara i tolv- trettonsårsåldern, kanske fjortisar. Dom finns runtomkring. Flickorna tar hand om sina telningar som jag aldrig sett tidigare. Vackra barn som tar hand om söta ungar. Det blir ofta lungt och tyst efter en stund, innan nästa attack. Så fina mjuka lågmälda sångröster det finns. Nynnar, vyssjar.
Jag måste lägga band på mina egna känslor och försöka tänka positivt i min sömnlöshet. Jag lyckas till viss del, jag kan ju alltid sova igen ikväll. Har svårt att släppa blicken från dessa tonåringar, hur dessa ömma små flickhänder tröstar sina telningar, försöker dölja när dom ger bröstet. Vilket tålamod. Var finns papporna?
På något sätt har jag lyckas koppla bort tänket på min egen situation, något smälter, någon brister inombords.
Morgonen gryr, solen strålar, ett skimmer över landskapet. Jag är trött, men förnimmer en lyckorus. De små har somnat. Vilken värld skall vi låta dem växa upp i?
Den fattigdom som omger alla städer här Brasilien liksom i övriga sydamerika och förmodligen hela världen. Ett vemod smyger sej också sakta på.
Här kommer bilder från Salvador
Stan är byggd som på en klippa med en strandremsa där nere, påminner om Södermalm. Där uppe finns historiska centret där jag skall bo. Bilden för tankarna till Katarinahissen.
Utsikten uppifrån mot havet. Salvador var Brasiliens huvudstad fram till 1763 då Rio de Janeiro övertog ansvaret.
På sextiotalet blev Brasilia den nya huvudstaden.
Vacker byggnad på torget dit hissen ankommer
Kommersen i full gång
Bahior ser man överallt
Det vimlar av dom
En som gör sej till för mej
Det slutar med en bild och jag några tior fattigare
Säkerhetsvakter finns också överallt
Här fler, men det känns tryggt, dom finns där hela dygnet
Eftersom jag är borta hemifrån ganska ofta tar jag barnbarnen med. Jag ser dom hela tiden när jag stänger och öppnar ryggan. Här Sofia och Lovisa på ena sidan av nyckelringarna
Här Elvira och Ludde när man vänder på ringarna. Det lila bandet till höger fick jag av Sofia precis innan jag for. När det blåser smeker det min kind, då känner jag Sofias närhet.
Det händer något på torget. Plötsligt hör jag någon ropa - vi drar!
Svenskor!! Så långt hemifrån. På tre månaders rundresa i Sydamerika.
Här kan man också svalka sej med en kokosnöt
På utflykt till södra Salvador. Här inloppets fyr. Det var hit till Salvador de flesta slavar fördes från västafrika.
Besök på marinmuséet i fyrtornet
Här modell av fartyget som förde upptäcksresanden Pedro Álvares Cabral hit till denna kontinent år 1500, det ser anspråkslöst ut
En av dåtidens navigeringsutrustning, en sextant. Enklare med GPS.
En skräckbild. Så här travades slavarna så effektivt som möjligt vid överfarten från Afrika.
Man kan undra hur världen gestaltat sej idag, utan dessa fruktansvärda transporter. Man måste också som vit, ödmjukt tänka på alla mörkhyade som bor här, ofta i stor fattigdom och misär. Jag avstår från att ta bilder på de mest utsatta, det tar emot.
Vackra blommor får skingra dystra tankar
Iförd rastahår
I min värld gäller kollektiva bussar. Jag kollar vilka platser sightseeingbussarna besöker, sedan tar jag den vanliga bussen dit. Ofta trångt, men en upplevelse i sej själv. Dessutom gratis för oss gamla.
Mitt hostel, mitt i händelsernas centrum
Sängen strategiskt placerad alldeles vid öppna fönstret och en vid utsikt över staden. Torkställ utanför passar perfekt
.
I mina kvarter
Hamnbild
Märklig skulptur, undrar vad den skall förställa?
Stämningsbild från hamnen avslutar bildkavalkaden
Nu drar jag norrut mot Recife och nattens ljuva sömn, beskriven i inledningen.
Salvador da Bahia i september 2010
Hans Hammarström
10-10-02
