Förord
Till Barrhå.
Det är min förhoppning att du inom några få år ska kunna läsa mina minnesbilder från din första tid i Sverige. Om hur en främmande kultur välkomnar dig. Idag behärskar du inte svenska tillräckligt för att tillgodogöra dig innehållet i dessa rader. Speciellt är förmågan att läsa inte din starka sida, du har lättare att samspråka.
Kurdiska är ditt modersmål som du behärskar i tal men inte i skrift. Din skolgång i Syrien har varit ytterst begränsad och det märks ofta. Arabiska har du tvingats lära i Libyen under de senaste sex åren. Att med vänster hand nu börja skriva ett nytt språk åt motsatt håll kan förvirra den mest klartänkte. För den som inte känner till det så skrivs arabiska med egna tecken från höger till vänster och en bok inleds från vår sista sida. Allt tvärtom. Med hög ambition har du dock kommit långt efter bara ett år i Sverige. Kavat är ledordet i din personlighet.
Vår första tid tillsammans präglades ofta av samspråk med hjälp av google translate på mobilen, idag en företeelse vi nyttjar allt mer sällan. Vi översätter vid dessa tillfällen mellan arabiska och svenska. Dina kunskaper i arabiska har jag förstått har mer att önska, trots allt verkar du läsa och skriva ganska snabbt. Jag har anledning tro det finns luckor, missförstånden talar sitt tydliga språk. Ändock tror jag att svenska så småningom ska bli ditt hemspråk med den envishet du visar och hur du pluggar hos SFI, därtill självstudier varje kväll. Viljan finns där tydligt. Vi vet nu också att du fått upphållstillstånd i ytterligare två år. Det allra bästa! Du praktiserar som bäst på ICA.
Dina kunskaper är som sagts i sin linda men tillräckliga för att du nu allt mer kan förmedla fragment ur ditt förgångna. Det skall bli spännande framöver att få klarhet om samstämmighet råder mellan det verkliga skeendet och det du hjälpligt förmedlar idag. Vi kan inte som många andra rädda oss med engelskan när du så gärna vill berätta och få mig förstå.
En respekt och värme har växt sig allt starkare mellan oss trots åldersskillnaden på nära sextio år. Kanske är det själva nyckeln till att vi med gemensamma krafter ska lyckas med din integration. Vi hoppas det blir ett framgångsrecept så du får stanna i Sverige. Hur du framgent ska förhålla dig till islam och profeten Mohammed är ett spörsmål jag ofta funderar över.
Barrhå är ditt kurdiska namn inom familjen, Ibrahim heter du officiellt i ditt syriska pass. I Sverige har vi döpt dig till Ibra, det är du mycket stolt över. Det bärs ju också av en annan invandrare som lyckats väl.
Vi står nu inför en resa som vi inte vet var den bär. Blir din framtid i Sverige eller kommer du att återvända till Syrien, hjälpa din familj och delta i återuppbyggnaden av ett krigshärjat land? Eller ska du medverka till att drömmen om ett fritt Kurdistan kan realiseras?
Din andra pappa håller nu i pennan.
I det sista kapitlet är det meningen att du ska vara skriftställare och då kunna förmedla din egen syn på tiden i Sverige.
Det är min förhoppning att du inom några få år ska kunna läsa mina minnesbilder från din första tid i Sverige. Om hur en främmande kultur välkomnar dig. Idag behärskar du inte svenska tillräckligt för att tillgodogöra dig innehållet i dessa rader. Speciellt är förmågan att läsa inte din starka sida, du har lättare att samspråka.
Kurdiska är ditt modersmål som du behärskar i tal men inte i skrift. Din skolgång i Syrien har varit ytterst begränsad och det märks ofta. Arabiska har du tvingats lära i Libyen under de senaste sex åren. Att med vänster hand nu börja skriva ett nytt språk åt motsatt håll kan förvirra den mest klartänkte. För den som inte känner till det så skrivs arabiska med egna tecken från höger till vänster och en bok inleds från vår sista sida. Allt tvärtom. Med hög ambition har du dock kommit långt efter bara ett år i Sverige. Kavat är ledordet i din personlighet.
Vår första tid tillsammans präglades ofta av samspråk med hjälp av google translate på mobilen, idag en företeelse vi nyttjar allt mer sällan. Vi översätter vid dessa tillfällen mellan arabiska och svenska. Dina kunskaper i arabiska har jag förstått har mer att önska, trots allt verkar du läsa och skriva ganska snabbt. Jag har anledning tro det finns luckor, missförstånden talar sitt tydliga språk. Ändock tror jag att svenska så småningom ska bli ditt hemspråk med den envishet du visar och hur du pluggar hos SFI, därtill självstudier varje kväll. Viljan finns där tydligt. Vi vet nu också att du fått upphållstillstånd i ytterligare två år. Det allra bästa! Du praktiserar som bäst på ICA.
Dina kunskaper är som sagts i sin linda men tillräckliga för att du nu allt mer kan förmedla fragment ur ditt förgångna. Det skall bli spännande framöver att få klarhet om samstämmighet råder mellan det verkliga skeendet och det du hjälpligt förmedlar idag. Vi kan inte som många andra rädda oss med engelskan när du så gärna vill berätta och få mig förstå.
En respekt och värme har växt sig allt starkare mellan oss trots åldersskillnaden på nära sextio år. Kanske är det själva nyckeln till att vi med gemensamma krafter ska lyckas med din integration. Vi hoppas det blir ett framgångsrecept så du får stanna i Sverige. Hur du framgent ska förhålla dig till islam och profeten Mohammed är ett spörsmål jag ofta funderar över.
Barrhå är ditt kurdiska namn inom familjen, Ibrahim heter du officiellt i ditt syriska pass. I Sverige har vi döpt dig till Ibra, det är du mycket stolt över. Det bärs ju också av en annan invandrare som lyckats väl.
Vi står nu inför en resa som vi inte vet var den bär. Blir din framtid i Sverige eller kommer du att återvända till Syrien, hjälpa din familj och delta i återuppbyggnaden av ett krigshärjat land? Eller ska du medverka till att drömmen om ett fritt Kurdistan kan realiseras?
Din andra pappa håller nu i pennan.
I det sista kapitlet är det meningen att du ska vara skriftställare och då kunna förmedla din egen syn på tiden i Sverige.
