Vägen till Vitória
Gardiner som dras ifrån bussens fönster, gardiner som fladdrar i det lätta vinddraget. Vilket underbart väder jag vaknar upp till. Klockan är sex, são seis horas (da manhã). Solen sträcker ut sina strålar i horisonten. Dagen gryr. Ett annorlunda landskap brer ut sej. Gröna kullar i varierande storlek, en del bulliga andra mer spetsformade. Enstaka träd och buskar. Jorden som visar sej här och var skimrar röd som om den vore rostig. Nötkreatur frittströvande nästan överallt. Enstaka vitkalkade bondgårdar med sina låga envåningsbyggnader. Stora fåglar breder ut sina vingar, glider fram på lätta vindströmmar. Finns här kanske havsörnens sydamerikanska kusiner som förirrat sej ända hit? Oceano Atlântico finns någonstans i fjärran. Hela bilden ser så inbjudande ut. Vill kliva av bussen och delta.
Undrar vad det är för träd jag ser, ovanliga, kanske några jag borde känna till. En sliten kyrka passerar revy, ack så smutsig. Man ser rester av den gamla vägen, den som tjänat ut, hur den ormat sej fram. Nu färdas vi på en bredare variant, dock bara med ett körfält i vardera riktningen. Då och då tunga fordon. Det är ofta trångt om saligheten. Att en huvudled ut från det jättelika storstadsområdet Rio/São Paulo kan vara så grön skönslingrande. I min hänförelse över vyerna som trängs för att få fastna på näthinnan har jag alldeles glömt bort mobilkameran. Så här ser det ut i verkligheten. Inga bilder jag är nöjd med. Det hoppar och far, fönstren inte rengjorda igår.
Brasilien, du visar dej från din allra bästa sida idag. O Brasil, Obrigado! Magdansösen och alla hennes systrar tackar med Obrigada.
Jag har kostat på mej en förstaklassbiljett. Vi är sju personer som fått plats i bussens främre del. Resten som inte färdas så kungligt kan räknas till ett trettiotal. Bussen verkar i det närmaste fullbokad. Jag har betalat motsvarande sjuhundra kronor för resan som tar inemot femton timmar. Hade jag valt att sitta baktill kunde jag sparat ett par hundralappar. Min kalkyl klarar dock påfrestningen efter en veckas lågbudgetboende på Hostel Okupe i São Paulo. Min sängstol badar i solljus.
Vi närmar oss Vitória
Har hyrt ett dagrum, bland det ruffigaste jag sett, men ok för dan
Interiörn inte heller mycket att hurra för
Kläder på tork efter en svettig promenad hit till hotellet
Nu behövs dricka. Kokosvatten finns att köpa överallt, gott, inte så sött, kolla den gröna kokosnöten på toppen av maskinen, där töms den på sitt innehåll som kyls.
Hittar en restaurang dit många hyfsat snyggklädda går in, jag passar också på fast mindre snygg
Mycket välsmakande, jag lovar. Prova gärna brasilianskt kött nästa gång det finns i butik i Sverige.
Jag har sett hur korna lever både här i Brasilien och i övriga sydamerika, framförallt i Argentina. 
Den lilla anspråkslösa staden visar upp en imponerande hamn
Kolla den lilla båten, jag tror det är en familj på utflykt
Inte alls någon utflykt, det visar sej vara en hamnroddare på riktigt
Vågar mej nog på en tur om dessa blir mina medpassagerare, ser så snälla ut
O Senhor hamnroddaren him self inger respekt 
Här bär det ut på böljorna de blå
Här får jag se stan från andra sidan. På tillbakavägen blev jag bjuden på resan av en dam som blev så lycklig över att få prata både engelska och spanska. Hit kommer bara brassar så hon får aldrig öva.
Den uttjänade biljettkiosken
Det finns fullt av frukt i varierande form, färg och storlek. Bananerna ofta pyttesmå eller jättelika, dom har sällan formen man köper i Europa.
Mera frukt
Brasiliens populäraste jos, finns i en mängd variationer. Jag har förklarat vad skinka är på svenska, då har man gapskrattat. Så roligt var det ju inte. Men nu börjar jag förstå. Jag har trott att skinka här heter som franska och spanska något åt jamon/jambon hållet. Icke så, skinka här heter fiambre. Kan det roliga möjligen ligga i att vi också använder ordet för vår egen kroppsdel. Fundera på saken!
En äkta agave, inte den som förädlades och överfördes till Europa och som man ofta ser i medelhavsområdet
Ingång till stans allra äldsta kapell, byggdes på den tiden portugiserna kom hit. Mer därom i nästa inlägg som enligt planerna skall handla om Porto Seguro. Dit far jag inatt. Det var till den orten portugiserna först kom inför koloniseringen av landet man upptäckt. Där föddes alltå Brasilien.
Vitória i september 2010
Hans Hammarström
10-09-26
