Magdansösen från Rio
Det är första natten i São Paulo den här omgången, senast var i vintras. Hostel Olah var inte lätt att finna i kvällsmörkret, dessutom i ett kuperat område i Ana Rosa i stadens södra del. Backe upp och backe ner i det lätta regnet och folktomma kvarteren. Den vänlige mannen i receptionen visar vägen till mitt flerbäddsrum jag beställt via internet. Högst upp, längst bort. Min sängplats ser inbjudande ut efter att jag varit i farten ett helt dygn med övernattning i Vallentuna och flygresan hit via Amsterdam.
Närmaste sänggranne är en tjugufemårig tös av det mörkt vackra slaget. Hon sitter på sin säng med korslagda ben, sysselsatt med broderiarbete på en slags tunt genomskinligt klädplagg, rostrosa. Inga andra rumskompisar tycks ha anlänt. Vi presenterar oss. Adriana, magdansös från Rio, uma carioca. Hans, magvolymiös från Stockholm, en ekenkis. Adriana behärskar lite engelska och en brasiliansk variant av spanska, verkar vara mycket kommunikativ. Redan i inledningen får jag lära mej ordet magdans på olika språk, bellydance på engelska, danca do ventre på portugisiska och raks sharq på arabiska. Broderiarbetet visar sej vara hennes scenkläder.
Hon övergår snabbt till att lära mej diverse vardagliga fraser på portugisiska. Efter mina många flygtimmar är jag inte längre mottaglig för språklektioner i denna sena timme. I stället vill hon visa hur hon kan röra sin mage, hon förklarar vilken stor konst hon utövar. Hon har specialiserat sej på egyptiska danser med musik anpassat till konstarten. I sin dator har hon laddat ner lämpliga underskönt ljuvliga tongångar. Jag skall lyssna och njuta........
Adriana klargör att hennes talanger inte har några sexuella undertoner eller anspelningar. Verksamheten är mycket seriös. Här finns en tydlig gräns uppsatt mot det erotiska. Fa´an tro´t.
Snälla Adriana, jag vill sova nu, klockan är ju över ett. Jag vågade aldrig be henne visa sej i sina scenkläder. Det här är minsann en gubbe med stil och finess!
Adriana och jag till frukost, kolla skillnaden på våra magar!
Inredningsdetalj från baksidans trädgård
Mitt lätta bagage avpassat för sju veckor i Brasilien
Min inbjudande sängplats. Adrians till vänster om min, man kan skymta hennes sänggavel.
Entrén till Hostel Olah, svår att hitta i mörker och duggregn. När jag ringde på i huset bredvid hotade damen bakom dörren att ringa polis. Fler hade säkert gjort samma misstag före mej.
Vill gärna visa en bild från toaletten av ett speciellt skäl, kolla nästa bild.
Alldeles ovanför tolettens vattenbehållare har man satt upp ett virkat föremål avpassat för toalettpappersrullar.
Ett tips för personer med inredningsdetaljer som specialité. Skall se om jag kan hitta något liknande att köpa som souvenir från Brasilien. En annan färg hade ju kunna göra susen just här.
Efter en natt på Hostel Olah förflyttar jag mej till mitt favorithostel Okupe, som har varit fullbokat fram till nu. Tar metron en station från Ana Rosa till Vila Mariana. Jag passer spärren till höger, där står en vakt som ger mej fritt inträde till tunnelbanan efter att jag sagt sou aposentado, jag är pensionär. Ibland får jag legitimera mej, det känns bra. Varför har ingen politiker i Sverige tagit upp frågan om gratisresor för oss gamla. Alla talat ju om pensionärerna så här i valrörelsens slutspurt. Det är synd om oss!
São Paulo i september 2010
Hans Hammarström
10-09-19
