Brasilien

Det är i gryningen, i arla morgonväkten. Fåglarna har just vaknat och deras läten kan förnimmas på avstånd. Klockan skall strax slå fyra. Nattportiern på Okupe Hostel försöker hålla sömnen stången. Han får inte somna nu. Han måste vara alert, han har ju lovat ställa upp som lärare i portugisiska åt den svenske mannen som bor här någon vecka. Hur skall det hela fungera, saknar ju egen lärarutbildning. Gästen ville ju bara ha hjälp med uttalet, så det kan ju inte vara så svårt. Behöver dessutom dryga ut den magra studiekassan. Adriano Miyada väntar, viss oro...........

Vilken tur. Jag vaknade av mej själv redan kvart i fyra på morgonen, en snabb tandborstning och jag skall strax påbörja en uttalskurs i portugisiska. Det verkar vara en trevlig ung man jag lyckats engagera som min lärare. Adriano är i tjugoårsåldern och studerar turism på universitetet här i São Paulo. Pratar bra engelska och spanska.

Det var Adriano som hjälpte mej med översättningen till ett meddelande om att jag sökte lärarassistans givetvis mot viss ersättning. Han nappade snabbt själv på min förfrågan. Problemet var hans tider. Fullt upp med plugg på dagarna, extrajobb viss nätter. Vi bestämde att tidiga mornar kombinerade med sena kvällstimmar kunde passa oss båda, så fick det bli.

Lektionerna kan nu ta sin början, spännande för oss båda, något nytt är i antågande.............................





Adriano med japanska och österrikiska rötter






Lärare och elev fast tvärtom






En mycket bra lärobok med lagom inslag av vardaglig konversation och grammatik


Det är inte bara skola som gäller för min del här på Okupe Hostel. Massor av spännande människor passerar hela tiden. Det är ofta mer givande att bara idka hostel life

Det här är också en jättemysig kille, han heter Antony, är från Israel, vi har varit rumskompisar ett antal nätter. Fyller 24 just idag. Han har precis avverkat fem års militärtjänst. Kosingen därifrån tycks räcka till långa resor runt jorden. Konstigt, Antony kan varken tända eller släcka belysningen så jag får rycka in. Förklaringen kommer senare, det är också dagen för Yom Kippur, den judiska högtiden och han får inte företa sej något, inte äta. inte dricka, inte använda något tekniskt. Ligger kvar på sängen, vilket ger oss rikliga tillfällen till långa samtal, framför allt i palestinafrågan.

Efter timmar av diskussioner i ämnet konflikter om vem den palestinska jorden egentligen tillhör och vilken religion som är den rätta att utöva börjar jag misströsta. Det finns ingen lösning när en så pass ung man som Antony sitter så fanatsiskt låst i sina positioner.

Varför skall vi lämna tillbaka den jord som Gud gav oss för mer än två tusen år sedan? Dessutom, Jordanien behöver inte längre Västbanken tycks man tydligt ha deklarerat. Klart vi kan använda området för våra nya bosättningar, vi behöver livsrum.

Vad svarar man, bäst att tiga.





Antony skall göra samma resa som jag har tänkt mej fast han åker den omvänt

En annan ny kompis är Maria Kimura, japanska född och uppvuxen i Argentina. Hon studerar portugisiska på plats och vill hela tiden använda sitt nya språk. Hon tycks njuta av språkmelodin. Nyttigt för min del. Hon är mycket intresserad av min bok "Say it all in brazilian portugues". Vi utbyter litteratur och information om vad vi lärt under dagen.

Tänk att Maria kunde hjälpa mej att föra över bokens CD-skiva till min dator. Vilka fantastiska kvinnor det finns, allt från magdansöser..........................

Nu har jag möjlighet till språkträning såväl i mobilen som i datorn. Vilka möjligheter den nya tekniken ger! Underbart.




Maria jobbar med min CD






Vårt rikliga frukostbord, alltid med färsk frukt bland allt annat gott av inhemskt ursprung






Tänk att jag kunde följa valvakan på TV,  här med riksdagens nya stjärnskott Jimmie Åkesson






Min sängplats






Så här tätt står sängarna när man bara betalar 120 kronor per dygn, frukosten ingår liksom TV och intenet






TV-rummet där jag jobbar med bloggen





Adriano var väldigt nöjd med barsa-kepsen han fick av mej efter sin lärargärning






Adriano tillsammans med Niccolo från Köln. Niccolo adopterades redan som 3-månaders baby från norra Brasilien, nu söker han sina rötter och studerar portugisiska för fullt. Han känner sig allt mer som en riktig brasse och vill kunna prata med sin biologiska mamma innan han träffar henne. Vilken klok ung man. Han är musiker och hans band spelar bland annat en ny modern version av Horgalåten. Lät fantastisk i sin nya skepnad och en medryckande discotakt. 

Tiden drar ihop sej. Efter snart en vecka i São Paulo är det slut med det invanda lugna, trygga storstadslivet med alla sina möjligheter. Nu gäller nya utmaningar att ge sej ut på den brasilianska landsbygden med inslag av atlantkustens turistorter med vidsträckta playor och med det hägrande målet Manaus i Amazonas. Känner mej dock trygg med de baskunskaper i landets vilda tungomål jag införskaffat från Adriano och att jag trivs så bra med landet och dess innevånare. Jag har nog fått en nytt favoritland. Fick just höra att termometern stundtals når trettiofemgraderstrecket i Manaus.

Långa nattliga bussresor ligger framför mej, kosan ställs i inledningen mot Rio, Vitoria, Porto Seguro, Salvador da Bahia. Måndag morgon skall jag vara framme i Salvador, staden som tidigare varit landets huvudstad och den plats där de flesta slavar anlände från fruktansvärda transporter från Västafrika. Det svarta inslaget skall vara påtagligt just i detta område har man berättat.


Vill avsluta inlägget med mitt starkaste minne från São Paulo



Tänk att jag numer kan uttrycka mej på portugisiska. Vilken höjdare. Nu vet jag också att den stora fotbollsidolen Ronaldinho från Brasilien egentligen heter Honao´djinjå. Ronaldo är hans riktiga namn. Ronaldinho är ett smeknamn för den lilla Ronaldo.

Jag har lärt annat också. 


São Paulo i september 2010
Hans Hammarström



10-09-23