Argentina

På dagen har solen gassat och det blev lagom att ta fram shortsen, tror Celcius visat runt 25 grader. På kvällen brakade regnet loss, tror mej aldrig upplevt något liknande, vattnet forsade fram decimeterdjupt på gatorna och det var svårt att ta sej över. Jag bor i de centrala delarna av Buenos Aires som man här kallar Capital Federalo. Det är tjockt med trafik utanför min port på Ayacocho, men jag bor åtta trappor upp så den stör inte. Alldeles om hörnan, på Santa Fé, finns två välkända butiksnamn, Zara och Carrefour. Folk visste om att det vara spanska och franska butiker. Man kände sej hemma på något sätt. Jag handlade mat på Carrefouren, priserna var inte som halva Lidls men inte långt därifrån. Dessutom en mycket sympatisk butik, man behövde inte stoppa ner varorna själv i plastkassarna som var gratis, bara det. Mycket välsorterat, det fanns dessutom kött, som man säger är så svårt att få tag på, till följd av alla strejker, rörande just köttpriserna. Ikväll skulle presidentskan Christina Fernandez ha talat på Plaza de Mayo utanför sitt Palacio Rosade, om dessa, men jag avråddes att gå dit, det kunde bli aggressiva bråk.

Tidsskillnaden från Europa ligger nu på fem timmar till följd av vår sommartid. Här byter man tid i december och mars, så vi kommer aldrig riktigt i fas. Varför man inte byter halvårsvis har jag inte fått någon bra förklaring till. I morgon har vi helg, då firar man kriget om Falklandsöarna? Det var ett bittert krig, vad jag minns, när Margret Thatcher tog fram storsläggan när agentinarna ville ha tillbaka "sina" öar utanför Eldslandet. I morgon skall jag fråga varför man firar. Jag måste nog också känna till historien från tidigare sekler, har jag en känsla av, så man bör nog inte ge sej in i några diskussioner och försvara oss européer och vårt handlande.

Det är första april idag och givetvis har jag frågat om man luras här. Icke, däremot har man några liknande hyss för sej i december i samband med något helgons dag, glömde tyvärr namnet.

Vi har i alla fall lyckats lura Christina med den här tavlan, en akvarell från mycket tidigt sjuttiotal.

Hon har målat den själv för 36 år sedan, det är Malin som ligger i barnvagnen. Tony, en släkting fick den av Christina när han fyllde 10 år. Akvarellen pryder fortfarande en vägg hemma hos Tony som jag besökte för en vecka sedan och fotograferade av tavlan. Fredrik berättade idag för Christina, sin mor, att han varit inne på ett galleri på Söder och sett denna tavla som betingade ett pris av 7500:-. Han mejlade över mitt foto av tavlan. Christina berättade sedan att det var något bekant över tavlan och att hon själv haft liknande kläder vid tidpunkten. Hon visste också att det fanns en annan Christina Hammarström med konstnärsambitioner och lät sej nöjas med det.  Hon trodde det var den Christinas, hade inte en susning om att hon själv var upphovet till alstret ifråga.  Hon fick sedan reda på hur det hela låg till och vi kunde skratta gott.

Vi tyckte det var ett bra aprilskämt. Eller?  Jag har i alla fall inte gett mej i kast med att berätta storyn på spanska för någon argentinare.

Carmencitas (Cecilias) dotterson  Martin har mejlat idag och sagt att jag är välkommen  till Samborombón för att deltaga på gårdens arbete, rida, se mej omkring mm.

Det här blir mer och mer spännande!

Så här ser min gata Ayacocho ut, det är det bruna huset på bilden jag bor i, åtta trappor upp.

Min port till vänster, innanför sitter en vänlig portvakt och hälsar välkommen och har alltid några
väl valda ord att förmedla. Porten låser man med nyckel både inifrån och utifrån. Man har
porttelefon men kan inte öppna porten från lägenheten, man måste alltid gå ner och låsa
upp. Det är lite femtiotal över det hela.



Jag bor i den bruna kåken till höger på bilden men inte åt gatan. Det ligger en pizzeria alldeles
bredvid porten.




Här ser man huset från andra hållet, det blir alltså till vänster nu. Jag gillar Buenos Aires.