Porto Seguro
I mars år 1500 avseglade från Portugal en flotta om 13 fartyg med 1200 man, bland dem Pedro Álvares Cabral. Målet var västafrika. Vindarna kom dock att föra flottan alldeles för långt västerut och man nådde nästan två månader senare en hitintills oupptäckt kust. Carbral gjorde därefter anspråk på området på uppdrag av Portugals kung. Porto Seguro grundades och Brasilien föddes här. Namnet kommer från ett träd, stadens namn härrör från det rev som ligger några hundra meter ut i havet och bildar ett naturligt skydd, en säkerhet. Porto Seguro betyder säker hamn.
För närmare fyrtio år sedan arbetade jag stundtals i västafrika i Gambia för Bore Lines räkning, turisttrafik på Gambiafloden. Huvudstaden Banjul har mycket av Porto Seguro över sej, gambiastuket ger mej därför en viss hemkänsla. Det var ju också till dessa trakter de flesta västafrikanska slavar fördes. Majoriteten här är också svarta i olika nyanser, uppblandade under seklers lopp.
Bilderna härifrån talar för sej själva
Kollar man noga kan man se revet
Här står Pedro staty mitt i stan
Här ser man stan söderut mot Afrika
Norrut mot Europa
Minnesmärket vid själva landstigningsplatsen, kapten hävdar dock att han var den förste att landstiga, inte Pedro.
Trädet här är så grandiost att det måste få en egen bild, också från landstigningsplatsen. Undrar just om det var med på den tiden.
Jag föddes i Porto Seguro. Mitt namn är Brasilien.
Det finns ett korallrev längre ut, dit går utflyktsbåtar från vilka man får dyka och med egna ögon uppleva skönheten. Jag avstår. Minns den gången utanför den ecuadorianska kusten, hur man skulle dyka och få uppleva alla små vackert färgsprakande fiskar, sådana vi har i akvarier. Dom som inte vågade hänga med och satt kvar på däck kastade i stora brödbitar. Då plötsligt uppenbarade sej jättefiskar kring dykarna, visserligen ofarliga, men icke för ty, ganska oangenäma att ha i sin närhet. Jag avstår numer gärna från alltför äventyrliga strapatser till sjöss. Kastar hellre i brödbitarna.
Korallrevet på bild får räcka
Misstänker man har tidvatten, ebb just här på bilden
Går tillbaka sex timmar senare och ser att så var fallet, det är flod snart
Tänk att jag missade Porto Seguro by night, dessutom lördagnatt med sina fröjder. Efter två långbussresor var jag alldeles slut. Somnade redan fem på eftermiddagen och sov mer eller mindre oavbrutet i tio timmar. Därför tidiga morgontimmar med bloggen och en promenad i ottan just innan staden vaknade upp.
Lungt och stilla i mina kvarter
Här längs strandpromenaden också tyst och stilla
Plötsligt en kyrka i aktivitet, man hör musik!
Den som vill hänga med in, kan klicka på länken nedan (snygg bit dom spelar)
http://www.youtube.com/watch?v=ZzCOi3AZScE
Ingen människa här talar engelska eller spanska. Känner mej nu nöjd med att ha pluggat så mycket portugisiska jag kunnat den senaste tiden. Som grädde på moset, uttalsövningarna med Adriano. Här är det som i Frankrike, man måste uttala precis som det skall låta, annars ser de tilltalade ut som stora frågetecken. Annat är det med engelsk och spansktalande länder, där är man mer toleranta med språkfördärvare. Jag njuter i fulla drag varje gång någon förstått något av vad jag förmedlat. Livet här hade varit betydligt knepigare utan de kunskaper jag lyckats pränta in. Sätt igång alla sextioplussare, jag hade hunnit bli sjuttioplussare när jag nalkades mitt nya språk! Farbrorn på bilden och jag kunde faktiskt ha en liten språkstund tillsammans, vårt vita hår var utgångspunkten.
Givetvis blev det missförstånd, jag trodde han hette Branco, men han talade om sitt vita hår. Jag trodde vit heter blanco, men så icke i Brasilien.
Daniel Westling har ju något på gång här efter kusten. Bäst att fixa till håret om vi skulle springa på varandra och han har frugan med sej. Vickan lär ha många brassekusiner att hälsa på. Undrar just om Silvia lärt barnen sitt eget språk. Kanske mormor Alice i alla fall hade den ambitionen.
Varför har inte Silvia marknadsfört sitt fina hemland mer, än är det inte för sent! Skall tipsa henne.
Snygg och trevlig frisör ville posera. Jag glömde ryggan, han tog hand om den.
Kolla nyinköpta tröjan. Jag måste vara den snyggaste europén här. Saknar ju helt konkurrens!
Dricker kokosvatten, urgott i värmen
Nyhuggen, färdig att dricka
Povel Ramel sjöng en gång om far jag kan inte få upp min kokosnöt, inte ens med hammare och spik. Numer vet farfar hur man gör, kan knepet och har dessutom den rätta knycken!
Rundvandring i fiskehamnen
Den som vill hänga med på en videorunda kan klicka på länken nedan
http://www.youtube.com/watch?v=V_B0dQyXG80
Här är baren jag talade om på videon
Bar med barerska och barlejon
En av biljardspelarna tar en paus, har släktningar i Girona (Katalonien)
Jag bokar alltid mitt boende via nätsajten Hostelworld. Billigt bra boende i logementliknande flerbäddsrum, god frukost ingår liksom sällskapsrum, TV och internet. Efter check-out avger man via nätet sitt omdöme som sammanställs till en skala upp till 100. När man bokar vet man alltså andras betyg. Det finns många vanliga hotell som vill vara med att fylla sina rum och plockar då in ett par extrasängar i ett vanligt dubbelrum. Det har hänt mej flera gånger att jag då bott ensam men betalat en spottstyver för ett dubbelrum med egen toa och TV.
Så har nu hänt i Porto Seguro. Bor givetvis bra men är helt solo när man stängt sin dörr. Jag föredrar ett hostel med liv och rörelse, med många yngre att utbyta tankar och erfarenheter med. På hotellen går ofta tanter och farbröder par om par och ser ut som om dom längtade tillbaka. Är inte gamla strävsamma par något positivt?
Det finns undantag.
Hotellet
Dubbelrummet med extrabäddar
Tropisk frukost, närande och god
Jättegott kaffe, papaya, bananbröd, korv i kryddor, nypressad jos av diverse slag (har inte lärt fruktsorterna)
Blomsterprakt alldeles utanför
Mer färgprakt
Dags att ta farväl av Porto Seguro
Jag tänker på Pedro och hans vedermödor att ta sej ända hit. Så mycket enklare för mej, femhundratio år senare.
Den fanns nog mer tuffa gossar på den tiden.
Porto Seguro i september 2010
Hans Hammarström
10-09-29
