Brasilien

I mars år 1500 avseglade från Portugal en flotta om 13 fartyg med 1200 man, bland dem Pedro Álvares Cabral. Målet var västafrika. Vindarna kom dock att föra flottan alldeles för långt västerut och man nådde nästan två månader senare en hitintills oupptäckt kust. Carbral gjorde därefter anspråk på området på uppdrag av Portugals kung. Porto Seguro grundades och Brasilien föddes här. Namnet kommer från ett träd, stadens namn härrör från det rev som ligger några hundra meter ut i havet och bildar ett naturligt skydd, en säkerhet. Porto Seguro betyder säker hamn.

För närmare fyrtio år sedan arbetade jag stundtals i västafrika i Gambia för Bore Lines räkning, turisttrafik på Gambiafloden. Huvudstaden Banjul har mycket av Porto Seguro över sej, gambiastuket ger mej därför en viss hemkänsla. Det var ju också till dessa trakter de flesta västafrikanska slavar fördes. Majoriteten här är också svarta i olika nyanser, uppblandade under seklers lopp.


Bilderna härifrån talar för sej själva





Kollar man noga kan man se revet






Här står Pedro staty mitt i stan






Här ser man stan söderut mot Afrika






Norrut mot Europa






Minnesmärket vid själva landstigningsplatsen, kapten hävdar dock att han var den förste att landstiga, inte Pedro.






Trädet här är så grandiost att det måste få en egen bild, också från landstigningsplatsen. Undrar just om det var med på den tiden.






Jag föddes i Porto Seguro. Mitt namn är Brasilien.

Det finns ett korallrev längre ut, dit går utflyktsbåtar från vilka man får dyka och med egna ögon uppleva skönheten. Jag avstår. Minns den gången utanför den ecuadorianska kusten, hur man skulle dyka och få uppleva alla små vackert färgsprakande fiskar, sådana vi har i akvarier. Dom som inte vågade hänga med och satt kvar på däck kastade i stora brödbitar. Då plötsligt uppenbarade sej jättefiskar kring dykarna, visserligen ofarliga, men icke för ty, ganska oangenäma att ha i sin närhet. Jag avstår numer gärna från alltför äventyrliga strapatser till sjöss. Kastar hellre i brödbitarna.






Korallrevet på bild får räcka






Misstänker man har tidvatten, ebb just här på bilden






Går tillbaka sex timmar senare och ser att så var fallet, det är flod snart

Tänk att jag missade Porto Seguro by night, dessutom lördagnatt med sina fröjder. Efter två långbussresor var jag alldeles slut. Somnade redan fem på eftermiddagen och sov mer eller mindre oavbrutet i tio timmar. Därför tidiga morgontimmar med bloggen och en promenad i ottan just innan staden vaknade upp.






Lungt och stilla i mina kvarter






Här längs strandpromenaden också tyst och stilla





Plötsligt en kyrka i aktivitet, man hör musik!


Den som vill hänga med in, kan klicka på länken nedan (snygg bit dom spelar)


http://www.youtube.com/watch?v=ZzCOi3AZScE

Ingen människa här talar engelska eller spanska. Känner mej nu nöjd med att ha pluggat så mycket portugisiska jag kunnat den senaste tiden. Som grädde på moset, uttalsövningarna med Adriano. Här är det som i Frankrike, man måste uttala precis som det skall låta, annars ser de tilltalade ut som stora frågetecken. Annat är det med engelsk och spansktalande länder, där är man mer toleranta med språkfördärvare. Jag njuter i fulla drag varje gång någon förstått något av vad jag förmedlat. Livet här hade varit betydligt knepigare utan de kunskaper jag lyckats pränta in. Sätt igång alla sextioplussare, jag hade hunnit bli sjuttioplussare när jag nalkades mitt nya språk! Farbrorn på bilden och jag kunde faktiskt ha en liten språkstund tillsammans, vårt vita hår var utgångspunkten.
Givetvis blev det missförstånd, jag trodde han hette Branco, men han talade om sitt vita hår. Jag trodde vit heter blanco, men så icke i Brasilien.

Daniel Westling har ju något på gång här efter kusten. Bäst att fixa till håret om vi skulle springa på varandra och han har frugan med sej. Vickan lär ha många brassekusiner att hälsa på. Undrar just om Silvia lärt barnen sitt eget språk. Kanske mormor Alice i alla fall hade den ambitionen.
Varför har inte Silvia marknadsfört sitt fina hemland mer, än är det inte för sent! Skall tipsa henne.






Snygg och trevlig frisör ville posera. Jag glömde ryggan, han tog hand om den.






Kolla nyinköpta tröjan. Jag måste vara den snyggaste europén här. Saknar ju helt konkurrens!



 


Dricker kokosvatten, urgott i värmen






Nyhuggen, färdig att dricka

Povel Ramel sjöng en gång om far jag kan inte få upp min kokosnöt, inte ens med hammare och spik. Numer vet farfar hur man gör, kan knepet och har dessutom den rätta knycken!






Rundvandring i fiskehamnen


Den som vill hänga med på en videorunda kan klicka på länken nedan


http://www.youtube.com/watch?v=V_B0dQyXG80






Här är baren jag talade om på videon






Bar med barerska och barlejon






En av biljardspelarna tar en paus, har släktningar i Girona (Katalonien)

Jag bokar alltid mitt boende via nätsajten Hostelworld. Billigt bra boende i logementliknande flerbäddsrum, god frukost ingår liksom sällskapsrum, TV och internet. Efter check-out avger man via nätet sitt omdöme som sammanställs till en skala upp till 100. När man bokar vet man alltså andras betyg. Det finns många vanliga hotell som vill vara med att fylla sina rum och plockar då in ett par extrasängar i ett vanligt dubbelrum. Det har hänt mej flera gånger att jag då bott ensam men betalat en spottstyver för ett dubbelrum med egen toa och TV.

Så har nu hänt i Porto Seguro. Bor givetvis bra men är helt solo när man stängt sin dörr. Jag föredrar ett hostel med liv och rörelse, med många yngre att utbyta tankar och erfarenheter med. På hotellen går ofta tanter och farbröder par om par och ser ut som om dom längtade tillbaka. Är inte gamla strävsamma par något positivt?
Det finns undantag.





Hotellet






Dubbelrummet med extrabäddar






Tropisk frukost, närande och god






Jättegott kaffe, papaya, bananbröd, korv i kryddor, nypressad jos av diverse slag (har inte lärt fruktsorterna)






Blomsterprakt alldeles utanför





Mer färgprakt






Dags att ta farväl av Porto Seguro






Jag tänker på Pedro och hans vedermödor att ta sej ända hit. Så mycket enklare för mej, femhundratio år senare.
Den fanns nog mer tuffa gossar på den tiden.



Porto Seguro i september 2010
Hans Hammarström





10-09-29

Gardiner som dras ifrån bussens fönster, gardiner som fladdrar i det lätta vinddraget. Vilket underbart väder jag vaknar upp till. Klockan är sex, são seis horas (da manhã). Solen sträcker ut sina strålar i horisonten. Dagen gryr. Ett annorlunda landskap brer ut sej. Gröna kullar i varierande storlek, en del bulliga andra mer spetsformade. Enstaka träd och buskar. Jorden som visar sej här och var skimrar röd som om den vore rostig. Nötkreatur frittströvande nästan överallt. Enstaka vitkalkade bondgårdar med sina låga envåningsbyggnader. Stora fåglar breder ut sina vingar, glider fram på lätta vindströmmar. Finns här kanske havsörnens sydamerikanska kusiner som förirrat sej ända hit? Oceano Atlântico finns någonstans i fjärran. Hela bilden ser så inbjudande ut. Vill kliva av bussen och delta.

Undrar vad det är för träd jag ser, ovanliga, kanske några jag borde känna till. En sliten kyrka passerar revy, ack så smutsig. Man ser rester av den gamla vägen, den som tjänat ut, hur den ormat sej fram. Nu färdas vi på en bredare variant, dock bara med ett körfält i vardera riktningen. Då och då tunga fordon. Det är ofta trångt om saligheten. Att en huvudled ut från det jättelika storstadsområdet Rio/São Paulo kan vara så grön skönslingrande. I min hänförelse över vyerna som trängs för att få fastna på näthinnan har jag alldeles glömt bort mobilkameran. Så här ser det ut i verkligheten. Inga bilder jag är nöjd med. Det hoppar och far, fönstren inte rengjorda igår.

Brasilien, du visar dej från din allra bästa sida idag. O Brasil, Obrigado! Magdansösen och alla hennes systrar tackar med Obrigada.

Jag har kostat på mej en förstaklassbiljett. Vi är sju personer som fått plats i bussens främre del. Resten som inte färdas så kungligt kan räknas till ett trettiotal. Bussen verkar i det närmaste fullbokad. Jag har betalat motsvarande sjuhundra kronor för resan som tar inemot femton timmar. Hade jag valt att sitta baktill kunde jag sparat ett par hundralappar. Min kalkyl klarar dock påfrestningen efter en veckas lågbudgetboende på Hostel Okupe i São Paulo. Min sängstol badar i solljus.








Vi närmar oss Vitória








Har hyrt ett dagrum, bland det ruffigaste jag sett, men ok för dan






Interiörn inte heller mycket att hurra för






Kläder på tork efter en svettig promenad hit till hotellet






Nu behövs dricka. Kokosvatten finns att köpa överallt, gott, inte så sött, kolla den gröna kokosnöten på toppen av maskinen, där töms den på sitt innehåll som kyls.






Hittar en restaurang dit många hyfsat snyggklädda går in, jag passar också på fast mindre snygg






Mycket välsmakande,  jag lovar.  Prova gärna brasilianskt kött nästa gång det finns i butik i Sverige. 
Jag har sett hur korna lever både här i Brasilien och i övriga sydamerika, framförallt i Argentina. 






Den lilla anspråkslösa staden visar upp en imponerande hamn





Kolla den lilla båten, jag tror det är en familj på utflykt






Inte alls någon utflykt, det visar sej vara en hamnroddare på riktigt






Vågar mej nog på en tur om dessa blir mina medpassagerare, ser så snälla ut






O Senhor hamnroddaren him self inger respekt





Här bär det ut på böljorna de blå






Här får jag se stan från andra sidan. På tillbakavägen blev jag bjuden på resan av en dam som blev så lycklig över att få prata både engelska och spanska. Hit kommer bara brassar så hon får aldrig öva.






Den uttjänade biljettkiosken






Det finns fullt av frukt i varierande form, färg och storlek. Bananerna ofta pyttesmå eller jättelika, dom har sällan formen man köper i Europa.






Mera frukt






Brasiliens populäraste jos, finns i en mängd variationer. Jag har förklarat vad skinka är på svenska, då har man gapskrattat. Så roligt var det ju inte. Men nu börjar jag förstå. Jag har trott att skinka här heter som franska och spanska något åt jamon/jambon hållet. Icke så, skinka här heter fiambre. Kan det roliga möjligen ligga i att vi också använder ordet för vår egen kroppsdel. Fundera på saken!





En äkta agave, inte den som förädlades och överfördes till Europa och som man ofta ser i medelhavsområdet






Ingång till stans allra äldsta kapell, byggdes på den tiden portugiserna kom hit. Mer därom i nästa inlägg som enligt planerna skall handla om Porto Seguro. Dit far jag inatt. Det var till den orten portugiserna först kom inför koloniseringen av landet man upptäckt. Där föddes alltå Brasilien.



Vitória i september 2010
Hans Hammarström



10-09-26

Det är i gryningen, i arla morgonväkten. Fåglarna har just vaknat och deras läten kan förnimmas på avstånd. Klockan skall strax slå fyra. Nattportiern på Okupe Hostel försöker hålla sömnen stången. Han får inte somna nu. Han måste vara alert, han har ju lovat ställa upp som lärare i portugisiska åt den svenske mannen som bor här någon vecka. Hur skall det hela fungera, saknar ju egen lärarutbildning. Gästen ville ju bara ha hjälp med uttalet, så det kan ju inte vara så svårt. Behöver dessutom dryga ut den magra studiekassan. Adriano Miyada väntar, viss oro...........

Vilken tur. Jag vaknade av mej själv redan kvart i fyra på morgonen, en snabb tandborstning och jag skall strax påbörja en uttalskurs i portugisiska. Det verkar vara en trevlig ung man jag lyckats engagera som min lärare. Adriano är i tjugoårsåldern och studerar turism på universitetet här i São Paulo. Pratar bra engelska och spanska.

Det var Adriano som hjälpte mej med översättningen till ett meddelande om att jag sökte lärarassistans givetvis mot viss ersättning. Han nappade snabbt själv på min förfrågan. Problemet var hans tider. Fullt upp med plugg på dagarna, extrajobb viss nätter. Vi bestämde att tidiga mornar kombinerade med sena kvällstimmar kunde passa oss båda, så fick det bli.

Lektionerna kan nu ta sin början, spännande för oss båda, något nytt är i antågande.............................





Adriano med japanska och österrikiska rötter






Lärare och elev fast tvärtom






En mycket bra lärobok med lagom inslag av vardaglig konversation och grammatik


Det är inte bara skola som gäller för min del här på Okupe Hostel. Massor av spännande människor passerar hela tiden. Det är ofta mer givande att bara idka hostel life

Det här är också en jättemysig kille, han heter Antony, är från Israel, vi har varit rumskompisar ett antal nätter. Fyller 24 just idag. Han har precis avverkat fem års militärtjänst. Kosingen därifrån tycks räcka till långa resor runt jorden. Konstigt, Antony kan varken tända eller släcka belysningen så jag får rycka in. Förklaringen kommer senare, det är också dagen för Yom Kippur, den judiska högtiden och han får inte företa sej något, inte äta. inte dricka, inte använda något tekniskt. Ligger kvar på sängen, vilket ger oss rikliga tillfällen till långa samtal, framför allt i palestinafrågan.

Efter timmar av diskussioner i ämnet konflikter om vem den palestinska jorden egentligen tillhör och vilken religion som är den rätta att utöva börjar jag misströsta. Det finns ingen lösning när en så pass ung man som Antony sitter så fanatsiskt låst i sina positioner.

Varför skall vi lämna tillbaka den jord som Gud gav oss för mer än två tusen år sedan? Dessutom, Jordanien behöver inte längre Västbanken tycks man tydligt ha deklarerat. Klart vi kan använda området för våra nya bosättningar, vi behöver livsrum.

Vad svarar man, bäst att tiga.





Antony skall göra samma resa som jag har tänkt mej fast han åker den omvänt

En annan ny kompis är Maria Kimura, japanska född och uppvuxen i Argentina. Hon studerar portugisiska på plats och vill hela tiden använda sitt nya språk. Hon tycks njuta av språkmelodin. Nyttigt för min del. Hon är mycket intresserad av min bok "Say it all in brazilian portugues". Vi utbyter litteratur och information om vad vi lärt under dagen.

Tänk att Maria kunde hjälpa mej att föra över bokens CD-skiva till min dator. Vilka fantastiska kvinnor det finns, allt från magdansöser..........................

Nu har jag möjlighet till språkträning såväl i mobilen som i datorn. Vilka möjligheter den nya tekniken ger! Underbart.




Maria jobbar med min CD






Vårt rikliga frukostbord, alltid med färsk frukt bland allt annat gott av inhemskt ursprung






Tänk att jag kunde följa valvakan på TV,  här med riksdagens nya stjärnskott Jimmie Åkesson






Min sängplats






Så här tätt står sängarna när man bara betalar 120 kronor per dygn, frukosten ingår liksom TV och intenet






TV-rummet där jag jobbar med bloggen





Adriano var väldigt nöjd med barsa-kepsen han fick av mej efter sin lärargärning






Adriano tillsammans med Niccolo från Köln. Niccolo adopterades redan som 3-månaders baby från norra Brasilien, nu söker han sina rötter och studerar portugisiska för fullt. Han känner sig allt mer som en riktig brasse och vill kunna prata med sin biologiska mamma innan han träffar henne. Vilken klok ung man. Han är musiker och hans band spelar bland annat en ny modern version av Horgalåten. Lät fantastisk i sin nya skepnad och en medryckande discotakt. 

Tiden drar ihop sej. Efter snart en vecka i São Paulo är det slut med det invanda lugna, trygga storstadslivet med alla sina möjligheter. Nu gäller nya utmaningar att ge sej ut på den brasilianska landsbygden med inslag av atlantkustens turistorter med vidsträckta playor och med det hägrande målet Manaus i Amazonas. Känner mej dock trygg med de baskunskaper i landets vilda tungomål jag införskaffat från Adriano och att jag trivs så bra med landet och dess innevånare. Jag har nog fått en nytt favoritland. Fick just höra att termometern stundtals når trettiofemgraderstrecket i Manaus.

Långa nattliga bussresor ligger framför mej, kosan ställs i inledningen mot Rio, Vitoria, Porto Seguro, Salvador da Bahia. Måndag morgon skall jag vara framme i Salvador, staden som tidigare varit landets huvudstad och den plats där de flesta slavar anlände från fruktansvärda transporter från Västafrika. Det svarta inslaget skall vara påtagligt just i detta område har man berättat.


Vill avsluta inlägget med mitt starkaste minne från São Paulo



Tänk att jag numer kan uttrycka mej på portugisiska. Vilken höjdare. Nu vet jag också att den stora fotbollsidolen Ronaldinho från Brasilien egentligen heter Honao´djinjå. Ronaldo är hans riktiga namn. Ronaldinho är ett smeknamn för den lilla Ronaldo.

Jag har lärt annat också. 


São Paulo i september 2010
Hans Hammarström



10-09-23

Det är första natten i São Paulo den här omgången, senast var i vintras. Hostel Olah var inte lätt att finna i kvällsmörkret, dessutom i ett kuperat område i Ana Rosa i stadens södra del. Backe upp och backe ner i det lätta regnet och folktomma kvarteren. Den vänlige mannen i receptionen visar vägen till mitt flerbäddsrum jag beställt via internet. Högst upp, längst bort. Min sängplats ser inbjudande ut efter att jag varit i farten ett helt dygn med övernattning i Vallentuna och flygresan hit via Amsterdam.


Närmaste sänggranne är en tjugufemårig tös av det mörkt vackra slaget. Hon sitter på sin säng med korslagda ben, sysselsatt med broderiarbete på en slags tunt genomskinligt klädplagg, rostrosa. Inga andra rumskompisar tycks ha anlänt. Vi presenterar oss. Adriana, magdansös från Rio, uma carioca. Hans, magvolymiös från Stockholm, en ekenkis. Adriana behärskar lite engelska och en brasiliansk variant av spanska, verkar vara mycket kommunikativ. Redan i inledningen får jag lära mej ordet magdans på olika språk, bellydance på engelska, danca do ventre på portugisiska och raks sharq på arabiska. Broderiarbetet visar sej vara hennes scenkläder.


Hon övergår snabbt till att lära mej diverse vardagliga fraser på portugisiska. Efter mina många flygtimmar är jag inte längre mottaglig för språklektioner i denna sena timme. I stället vill hon visa hur hon kan röra sin mage, hon förklarar vilken stor konst hon utövar. Hon har specialiserat sej på egyptiska danser med musik anpassat till konstarten. I sin dator har hon laddat ner lämpliga underskönt ljuvliga tongångar. Jag skall lyssna och njuta........

Adriana klargör att hennes talanger inte har några sexuella undertoner eller anspelningar. Verksamheten är mycket seriös. Här finns en tydlig gräns uppsatt mot det erotiska. Fa´an tro´t.

Snälla Adriana, jag vill sova nu, klockan är ju över ett. Jag vågade aldrig be henne visa sej i sina scenkläder. Det här är minsann en gubbe med stil och finess!





Adriana och jag till frukost, kolla skillnaden på våra magar!






Inredningsdetalj från baksidans trädgård






Mitt lätta bagage avpassat för sju veckor i Brasilien






Min inbjudande sängplats. Adrians till vänster om min, man kan skymta hennes sänggavel.






Entrén till Hostel Olah, svår att hitta i mörker och duggregn. När jag ringde på i huset bredvid hotade damen bakom dörren att ringa polis. Fler hade säkert gjort samma misstag före mej.






Vill gärna visa en bild från toaletten av ett speciellt skäl, kolla nästa bild.






Alldeles ovanför tolettens vattenbehållare har man satt upp ett virkat föremål avpassat för toalettpappersrullar.
Ett tips för personer med inredningsdetaljer som specialité. Skall se om jag kan hitta något liknande att köpa som souvenir från Brasilien. En annan färg hade ju kunna göra susen just här.





Efter en natt på Hostel Olah förflyttar jag mej till mitt favorithostel Okupe, som har varit fullbokat fram till nu. Tar metron en station från Ana Rosa till Vila Mariana. Jag passer spärren till höger, där står en vakt som ger mej fritt inträde till tunnelbanan efter att jag sagt sou aposentado, jag är pensionär. Ibland får jag legitimera mej, det känns bra. Varför har ingen politiker i Sverige tagit upp frågan om gratisresor för oss gamla. Alla talat ju om pensionärerna så här i valrörelsens slutspurt. Det är synd om oss!


São Paulo i september 2010
Hans Hammarström



10-09-19


  

Så här ser han ut. Han finns i två varianter, det är bara att välja.

Om man klickar på länken nedan får man också höra vad han har att säga om sin förestående resa till Brasilien.

En varning. Han är för gammal för att lära texten utantill, också att fint dölja manuskriptet, det fladdrar hela tiden och stör bilden. Massa sakfel finns också. Miljontal har förväxlats med tusental och Brasiliens huvudstad har felaktigt placerats i Amazonas.

Kanske finns det fler fel.

Tur att det inte är ett valtal då hade inte blivit många röster. Inte heller bör han söka som reporter på SVT.
Döm själva, men beakta att det inte funnits tid att repetera inspelningen.

Här är länken man kan klicka på.

http://www.youtube.com/watch?v=NAV5i18Sp1Y

Allén i september 2010
Hans Hammarström