Vid Anga kyrka



En bildsvit från Ulla Lekanders begravning i Anga Kyrka fredagen den 6 augusti 2010 med eftervarande buffé utanför Ullas hus i Roma. Hon bodde på gården tillsammans med Bertil (Belle) som hon levt med de senaste tjugo åren. Ulla hade också valt att få insomna i lugn och ro i sitt hus i kretsen av de närmaste.

De senaste åren hade hon återtagit sitt flicknamn Lekander, ett namn med anor från ett svunnet Gotland. Hon ville ha en ljus och trevlig minnestund i trädgården efter begravningsgudstjänsten. Det fick hon med råge. Allt var så välordnat och genomtänkt.








Filip och Uffe utanför kyrkan




Lekanders familjegrav alldeles till vänster framför ingången till kyrkan. Det är här Ulla skall vila.




Stämningsfull gudtjänst med inledningsmusik Sailing och med Ted Gärdestads För kärlekens skull som avslutning.




Väninnor till Ulla sjöng vid kistan




Våra kistblomster med text För minnesvärda stunder  Inga, Britt, Ulla, Vera, Gun och Hasse. Uppställd längst upp till vänster i kyrkan.


  

Blommorna lagda på graven alldeles efter gudtjänsten




Våra blommor




En konfirmationsbild av Ulla väntade i trädgården efteråt.



För att man skall känna igen Ullas närmaste på de kommande bilderna kommer här en presentation 



Uffe, Bertil, Lena och Linda. Mitt tack till er alla fyra för en verkligt fin samvaro.




Lena, Kamilla och tvillingarna Natalie och Caroline, lärde mej aldrig vem som var vem




Filip, Anna, Ulf och Susie




Linda med sin son Anton. Hennes äldst grabbar var inte med.




Anton bor med sin pappa i Kräklingbo




En katt har smugit sej in bland hermelinerna




Här också
































Ullas syster kunde inte närvara, här hennes äldsta son Rickard













































Här är Lotta med också
















Hej då Ulla.

Du gav mej åter en verkligt minnesvärd stund på Gotland tillsammans med dina närmaste. Mitt djupaste intryck, att få uppleva dina välartade och härliga barn och barnbarn på nära håll, det var så länge sedan sist. Sedan Nisses begravning för snart tio år sedan. Det smärtar att Nisse aldrig hann få uppleva resultatet av alla sina ansträngningar. Det finaste arv man kan efterlämna.
Jag kände mej som en del av familjen, det hänger säkert samman med min egen nära uppväxt med Nisse och hans närmaste.


Hasses bilder och tankar






Här bodde jag på Roma Brukshotell





Bilen jag hyrde för 250 kronor dygnet






Härligt få återuppleva Visby en stad jag känt i över sextio år, inte minst från militärtiden på A7 1959-60.


Hans Hammarström i augusti 2010




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0