Med Zlatan mot Bolivia
Jag har svårt lära mej namnet namnet Quiaca, med ett La i täten, det är dit jag ska. Den lilla byn ligger i norra Argentina alldeles vid gränsen till Bolivia. Jag känner redan en smak av bolivianerna när jag tittar mej runt bland mina medpassagerare i bussen som strax skall ta mej norrut från Salta. Många indigenas, dvs ursprungsbefolkning, indianer låter inte så bra. Jag skall åka kvällsbussen som är sämre och tar längre tid, sju timmar, kalla den gärna mjölkbussen om uttrycket tillåts. Morgonbussen som jag tänkt mej var fullbokad, den som går snabbare och mer modern, Inget att göra åt, men dom sa innan att man kunde köpa biljett en halvtimme före. Som vanligt var jag ute i mycket god tid men det räckte tydligen inte. Får vara glad för att komma iväg rätt dag. Det är söndag i Salta, i morgon bittida, i arla morgonväkten, gäller kort fotvandringen över gränsen till Bolivia, byn där heter Villazon (här uttalat som Bitjassån, med tj som k i kitt, hur nu det skivs på svenska).
Jag sitter längs fram i bussen där uppe, det är en dubbeldäckare. Plötsligt får jag sällskap av en ung man som vill ta bilder här framifrån genom det stora perspektivfönstret i fronten. Vi börjar samspråka, han är fotbollsentusiast visar det sej. Han har sett min Barsakeps och när han får höra Suecia/Sweden så kommer Zlatan på direkten på tal. Det är inte första gången situationen upprepar sej här i Argentina, tidigare i Brasilien. Zlatan öppnar dörrar! Min barsakeps också. många som vill köpa, jag får passa mej. Den är poppis!
Zlatan verkar världberömd, skall han bli vad Ingmar Bergman är för kultursnubbar, Greta Garbo för filmfans, Abba för musikälskare. Nobel kan säkert räknas in i skaran, Det är som man själv har en del i deras framgångar att nå ryktbarhet. Mäkta stolt är bara förnamnet. Man tar för sej!
Argentinas stora namn i Barcelona är Messi men det finns ju Gabriel Milito också från Cluc Atletico Indenpendiente Avellaneda lärde mej Matias, han har namnet tatuerat på överarmen. Det visar han gärna upp.
Tänk att Hammarström på gamla dar fått lite av fotbollskännere över sej.
Matias lärde mej också att använda min nya argentinska celular, något som många gott bet på. Systemet är för tillkrånglat för min del. Vi har prövat, tragglat att skicka sms och ringa samtal till varandra och nu tror jag det funkar. Tack Matias, tack Zlatan! Man behöver tid för att få till det liksom.
Matias, ett trevligt ressällskap under många timmar
Matias visar stolt upp sin tatuering med favoritlaget CAIs emblem, han hade fler, men den här får räcka.
Kanske den här trenden är något för oss 40-talister att ta efter? Kom gärna med förslag för en sjuttioåring!
Matias var mycket imponerad av att Christina och jag träffade Zlatan på Camp Nou vid hans första match för F C Barcelona mot Manchester City. Vilken höjdare!
Skymningen sänker sej långsamt över det bitvis märkliga landskapet i norra Argentina
Nu är klockan fem på morgonen i La Quiaca, jag kan inte sova, tror orsaken är att orten ligger på så hög höjd, 3900 meter. Hela natten sen tolv kännes som en lång dvala, ett halvvaket tillstånd. Kanske ingen höjdare för mitt relativt höga blodtryck. Min doktor tyckte jag skulle ta det mycket lungt och i stället sträva efter platser på lägre nivå. Jag har kollat orter, var de ligger på kartan, hur man skall ta sej dit, jag har dock aldrig reflekterat över höjden över havet, Nu får jag ta Gud i hågen! Hoppas kroppen vänjer sej, jag bodde ju i Quito. Ecuador under två månader på nära tre tusen meters höjd, dessutom med en lyckad operation på plats!
Hotellet i La Quiaca var fullt godkänt till sitt låga pris, hundralappen
Ett evigt upp- och nerpackande på en sån här resa, tur man inte har så många prylar att hålla reda på
Måste erkänna att det känns en aning osäkert att lämna Argentina här på morgonkvisten, det är kallt och ruggigt
Fotvandring över bron till gränstationen Villazon i Bolivia
Bild på presidenten Evo Morales väntar i gränskontrollen, alla formaliteter avklaras snabbt. Men så ruffigt och vilken annorlunda värld som möter, något jag varit inställd på
Jag hastar vidare mot nya höjder i Bolivia och Peru
Villazon i september 2009
Hans Hammarström
