La Paz ger hopp
Efter att ha "gjort" La Paz med sightseingbuss under tre timmar ser jag Bolivia med helt nya ögon. Kontrasterna storstad, landsbygd är slående.
Om La Paz är motorn i landets ekonomi kanske välståndet kan sprida sej.
La Paz sjuder av liv, här byggs så man riktigt hör hur det knakar. Majoriteten av människor man möter här ser välmående ut, snyggt klädda. bitvis som vilken storstadsmänniska som helst. Folk verkar avguda presidenten Evo Morales och allt han gör för att resa landet hur fattigdom. Väst verkar se honom som ett hot. Undrar just hur Obama ser på situationen?
Nu tänker jag visa ett bildsvep från La Paz och inleder med två videoklipp för att man lättare skall förstå hur stan ligger som i en gryta med höga berg runt omkring och med en öppning söderut som klättrar ner i en floddal. Där nere ligger bland annat Måndalen som verkligen ger skäl för namnet som den fått att Neil Armstrong.
Det är från den här höjden jag tar mina videoklipp
Sekvens ett Klicka här
Sekvens två Klicka här
Presidentpalats och regeringsbyggnad
Någon som talar utanför parlamentet, det är väl inte presidenten?
När månastronauten Neil Armstrong spanade in jorden från månen kunde han tydligt se saltöknarna i Uyuni, de enorma fält som de svenska tjejerna ville uppleva och som jag hoppade över. Neil A ville se dem i verkligheten och det bolivianska flyget inbjöd honom för att han skulle få realisera sina önskemål. På flyresan dit passerade man det område vi nu skall se, Neil A upplevde synen som när han landade på månen, därav namnet Måndalen.
Här avslutar jag bilsvepet över La Paz med innerstad och ytterområden. Jag far vidare norrut mot Titicacasjön och Copacabana (det finns minst en till i Mexico) över gränsen till Peru upp mot Cusco och Machu Picchu. Halva resan är nådd och det bär söderut genom Chile utefter Stilla havskusten.
La Paz i september 2009
Hans Hammarström
