Rundresa

För mej är exempelvis torsdag veckans fjärde dag, här dess femte. Är inte fredag den femte? Lördag kommer som nummer sex och inte fredag. Hänger du med? Att det blir missförstånd för min del är lätt att förstå. Senast när jag köpte bussbiljetten till Paraguay blev det strul. När hela proceduren med passnummer, hemvist, medborgarskap, kreditkort, platsnummer mm var avklarade hade det blivit fel datum beroende av systemet med veckodagsräknande. Bara att ta om det från början. Dom väntande bakom mej i kön pustade och trampade oroligt. Blir gubbskrutten aldrig klar? skulle jag själv att tänkt och kanske vanan trogen också drämpt till med något spydigt.

På Tekniska Magasinet i Stockholm hittade jag en fickdator av det tunna, lätta slaget, Global Translater 29L. Den översätter i 29 olika språk, däribland alla de jag behöver. Ordförrådet är dock begränsat. Den innehåller dessutom kalkylator, omvandlare med åtta olika valutor, tider för några hundratal städer runt om i världen, lämnar också utrymme för egna anteckningar. För mej en fickdator värld guld, behöver inte släpa på tunga lexikon framgent. Portugisiskan går verkligen trögt för min del, men det går att hyggligt hacka sej fram på spanska. Engelska och franska är inte gångbara i dessa trakter, i varje fall inte bland vanligt folk man råkar

São Paulo är visst en av världens största städer, men allt beror på hur man räknar in förorter och intilliggande närområden. Jag kan förstå vidden när jag är ute och åker med förortståget nordostut. Kåkstäderna avlöser varandra i det oändliga. Chimalhuacán i Mexico City gör sej påmind. Mina medresenärer tillhör inte de mer ljushyltade precis, i Stockholm säger vi visst Orientexpressen. Vi har åkt snart en timme och ändå är det tio stationer kvar, ett tågbyte ingår. Godståg trängs med de ordinarie, klokt att utnyttja rälsen. De gröna inslagen dominerar efter banan, det prunkar i värmen och ändock är det bara våren som är i antågande. Sommarvärmen måste vara outhärdlig. Mängder av bananplantor kantar färden, för övrigt den enda av växterna som jag känner till. Att banan är ett bär, finns någonstans i bakhuvudet. Efter nära två timmars resa når vi slutmålet Jundiai, en förort med påfallande höga moderna bostäder i kontrast till de vi passerat. Expansionen av Säo Paulo pågår här för fulla muggar.

I Ecuador hittade jag en favoritdryck, Maracuya, gjord på pressad pensionsfrukt. Nu har jag hittat en ny, som råpressad heter den Suco de Guiaba, på flaska eller burk, Guaraná. Den sprudlar som champagne och har samma färg. Tror att ett rött bär är inblanadat, något jag skall efterforska. Dessutom, myntslaget i Paraguay heter Guarani. Finns samband?

Här kommer bilder från stan och dess utkanter






Bra hotell, det verkar som att vi  hostelbokare via nätet får ett lägre pris. Hostelworld.

Gatan utanför, nära till metro station Santa Cecilia, utefter den röda linjen och ett par hållsplatser till centrum




En sylta utanför hotellet med god och billig mat

Drycken Guaraná jag talat om, man får rinnande socker till kaffet

Den här växten som jag glömt namnet på har jag som krukväxt i Saint Cyprien, den växer där så det knakar. Den är ståtlig och ser lite annorlunda ut här, kanske en kusin. Bilden är från entrén till den centrala metrostationen Sé

Metrosystemet funkar utmärkt

Här vid Sé ligger stora katedralen

Den som vill se lite mer av interiören och samtidigt lyssna till vacker mässomusik
under en procession

Klicka här




Interiör från metron

Hit till Jundiai, längst upp till vänster gick färden





Kåkstäder efter färden




Tågbyte i Francisco Morato




Vackert träd i Jundiai får avsluta bildkavalkaden



När verkmästaren i magen är på gott humör och dessutom lierat sej med kollegan John Blund då är det väl inte konstigt att allt går som på räls här i Brasiliens största stad. Huvudstad är Brasilia, där Margareta Winberg verkade. Göran ville nog, trots allt ge henne något spännande att bita i. 

São Paulo i september 2009

Hans Hammarström.