Rundresa

Om att resa ensam, och några reflektioner efter att snart ha avverkat min rundresa i mellersta Sydamerika. Jag tror aldrig tidigre jag gjort något så intensivt. Att få bo ett par dagar på samma plats, att hinna ikapp sej själv, få sköta hygienen, tvätten borde ha planerats in bättre. Ett par veckor till för dessa ändamål ha varit mer lagom.Att ständigt vistas på hög höjd sätter de gängse kroppsfunktionerna ur spel. Det är ansträngande att ständigt vara på topp, såväl psykiskt som fysiskt. I mitt fall dålig sömn och mage som strejkar. En ständig känsla av svag yrsel, ramla inte omkull för Guds skull! Man längtar till sängen redan vid åttatiden. En ovanlig form av trötthet, man hänger inte ihop av utmattning ändå sover man bara som i dvala. Sover aldrig riktigt ordentligt. Ett plötsligt näsblod, som jag aldrig drabbas av normalt sett. Ständiga lock för öronen är ju något man gärna lever utan. Jag har riktigt svårt att andas när jag kommer på höga höjder, orkar inget, och kippar ofta efter andan, det är inte behagligt men uthärdligt. Tillbaka under tvåtusen meter försvinner ofta syntomen. Locken kan sitta i, i timmar.(två i, i rad ser konstigt ut, sätter dit ett komma)

Allt måste stämma, inget får gå snett. Utan hälsan i gott skick skulle det absolut inte funka. Här kommer ett axplock av allt jag ständigt har i mina tankar.

Kreditkort och pengar. Olika länder har olika system. Man måste förstå bankomaterna och hur man skall hantera sitt kort. Det har hänt att jag stått utan pengar och trott att kortet slutat fungera. Inte visste jag att man skulle dra kortet snabbt ut och in.

Att ständigt växla valutor och hålla de ungefärliga värdet i huvudet. Många nollor kan ställa till ett elände. När får latinamerika sina euro eller dollar?

Vad är klockan? De ständiga tidbytena ställer till problem. Vilken klocka går rätt? I våras hamnade jag mitt i sommartidsomställning och då blev det riktigt rörigt. Här har man inget enhetligt datum för tidsbytet sommar/vinter

Väggkontakter passar inte, kärvar eller glappar. Svårt att ladda sin tekniska prylar som är så viktigt. Det finns adapters men kan vara svåra att hitta.

Min mobil funkar utmärkt till och från Europa men inte inom länderna här. Kanske använder jag fel nummerkombinationer. Ingen kan ge ett klart besked. Så här skall du göra! Har köpt en billig reservmobil i Argentina, men den funkar ju bara där. Skulle kunna användas i hela Sydamerika sa man vid inköpstillfället, men så lagom heller.

Jag har två kolli, en kabinväska och en ryggsäck. Vad händer om jag glömmer en eller blir bestulen på den. Det måste finnas det allra viktigaste i båda.

Mitt svenska kreditkort sitter fast i kedja i bältet mitt franska dolt i bältets spänne, där finns också reservaluta för det aktuella landet. Att stå utan kontanter vore det värrsta som skulle kunna hända. Mobilen är också säkrad med kedja.Det franska innehåller dessutom alla upppgifter om mina sjuk- och reseförsäkringar.

Jag måste vara vattentät, har redan bytt ryggsäck, den blå visade sig inte hålla måttet, den läckte rejält och höll på att förstöra viktiga funktioner, bl. a blodtrycksmedicinen.

Packningen är urviktig. Jag får inte glömma minsta pryl, varje sak är lika viktig, jag kommer ju aldrig tillbaka till samma plats. Det måste vara välorganiserat så man hittar även i mörker, alltid veta var ligger ficklampan. Packningen måste vara minimal, inget onödigt utifallatt. Alla tuber och flaskor stängda, förödande om något skulle läcka.

Det tar emot att slänga strumpor och kallingar som man inte kunnat tvätta, man får köpa nytt.

Datorn känns för mej som en livlina. Där finns kontakten med omvärlden, uppslagsverk och lexikon. Jag letar ständigt efter hotell med Wi-Fi-skyltar, men det går ju också via kabel. I min dator finns alla kontakter, det är där jag kan jobba med bloggen, överföra bilder och videos. Det är där jag skall boka hotell. I nödfall funkar internetcaféer men dom är ofta skitiga, trånga med gammal utrustning och med suspekta typer som grannar. Man tvekar, speciellt att ansluta sin egen lilla juvel till dator på ett sånt ställe. Datorn har sin egen kedja som går att fästa vid kroppen. Risken är att man glömmer sej, reser sej plötsligt och man drar datorn med.

Att turista med datorn och Wi-Fi ger ett helt nytt perspektiv på resandet, man känner sej hemma fast lång bort.

Jag saknar inte ressällskap, har så nog med att administrera sej själv. Bara tanken att administrera två personer samtidigt med olika behov och förutsättningar känns främmande i dagsläget. Vad jag kan sakna är tryggheten i att inget får mankera, jag måste tänka på allt själv, också ligga före ett par dagar i resandet. Dock skönt att veta, spricker allt har jag möjlighet att ta mej hyfsat snabbt till São Paolo och flyget hem.

De minimala prylar jag haft med har funkat bra. Jag är främst nöjd med min nya fjällrävenbyxor som är utmärkta i både kyla, värme och blåst. Regn har jag inte prövat fullt ut. Likaså jackan av liknande material som går i alla väder, dessutom kan förvandlas till ett litet lätt paket. Sportskorna har också hållit måttet. Jag saknar gymet, inte ett besök under hela resan, onödiga persedlar jag släpat runt.

Salar de Atacama i oktober 2009

Hans Hammarström