Andalucien 2014
Det är eftermiddag och ganska molnigt nere på spanska solkusten, längst i söder. Inte särskilt varmt heller. Jag är framme hos Jan och Siv (bror och svägerska) i Torreblanca, en liten ort som ligger strax söder om Malaga i Andalucien. Sista sträckan med pendeltåget som följer kusten ner till Fuengirola. Dessförinnan har jag avverkat praktiskt taget hela den spanska kontinenten från Salvador Dalis stad Figueres i landets norra del.
Färden på dryga sju timmar har avnjutits från fönstret i ett pampigt höghastighetståg med bortåt tjugo vagnar. Högsta noterade hastighet 291 km i timmen. Mest imponerar timmarna när vi passerar spanska höglandet och Kastiljen. Vilka vidder och bitvis så ödsligt. Kan stundtals liknas vid ett kargt ökenlandskap. Höga berg och djupa dalar varierar blickfånget. Enstaka boningar här och var. Täta dimmor gör sej gällande från gång till annan och skymmer sikten. Det är en chimär att solvärmen dallrar, jag misstänker att temperaturen är snål mot oss. Men titta, där sitter ju Don Quijote på sin häst Rosita och i fonden väderkvarnarna. Just nu plöjer jag en bok, Helena Torfinns Innan floder tar oss. Den handlar om Bangladesh och Dhaka. Stora kontraster mot det landskap jag nu upplever i svindlande fart. Det är underbart att susa fram med tåg. Skönt att slippa flyga.
Av krisen i Spanien syns inte ett jota, inte på ytan i alla fall, då får man nog skrapa för att se den. Förstår ännu inte omfattningen av problem här i landet. Misstänker nog att de lyxmiljöer jag vistas i, inte är lika hårt drabbade.
*
Det har gått ett par dagar i strålande sol och om några timmar ställer jag kosan mot Sevilla och Algarvekusten i södra Portugal.
