Córdoba - svår stad
Jag har nu avverkat mer än halva tiden här i Córdoba, det har hunnit gå fem veckor. Normalt brukar jag ha lätt att acklimatisera mej på nya orter. Kartor, busslinjesträckningar, metron, vissa torg och platser brukar ge tillräcklig vägledning för att känna sej som hemma efter ett par dagar. Så icke i Córdoba. Det tog säkert ett par veckor för mej att upptäcka att alla gator plötsligt byter namn mitt inne i stan. Således ett namn in mot city, ett annat på vägen ut, i motsatt riktning. Just inne i centrum har samma gata alltså två namn. Inte undra på att jag irrade bort mej i början, innan jag insåg detta fenomen. Fast jag tyckte mej gå på en viss gata befann jag mej plötsligt på en helt annan utan att ha avvikit eller bytt riktning. Förvirrande, har jag blivit helt snurrig?
Många av gatorna heter Gral i början, följt av ett ofta lång namn, ibland dubbelt. Jag trodde gral stod för gata eller nå´t i den stilen. Gral är förkortning av general och sådana typer tycks det vimla av i argentinsk och sydamerikansk historia. Tacka vet jag Odengatan, Sveavägen och Kungsgatan sådana namn går att hålla reda på.
En annan krångelfaktor. Många gator och torg i Argentina har märkesdatum ur historien som namn, några ur mängden, 27 de Abril, 9 de Julio, 12 de Octubre, 25 de Mayo. Här gäller verkligen att hålla dagar och månader rätt i munnen. I Sverige vet jag bara en väg uppbyggd på samma sätt, men då med bokstäver, nämligen sjättenovembervägen i Älvsjö.
Hela innerstan är konstruerad med vinkelräta gator i ett stort mönster. Det verkar ju enkelt och bra. Bara det att en bred kanalgata, La Cañada delar staden på diagonalen. Det finns också en avenida som går på tvärsen, Hipólito Yrigoyen. Namnet innehåller alla de komplicerade tj-ljud och betoningar som finns i argentinsk kastiljanska. Ingen människa hör vad jag säger när jag skall dit, avstigningsplatsen för gymmet. Jag har börjat lära mej att känna igen alla de olika frågeteckenuttryck och falskgnisseltecken som finns i mänskliga anleten. Jag bor ju i Frankrike också gu´bevars. I dessa skärningspunkter mellan de rätlinjiga gatumönstret och de diagonala uppstår lätt villervallor i min hjärna, kryddat då med namnbyten, olika generaler och datum, var det 22:a april som gällde, eller 27:e, eller rentav 26:e?
I Argentina har man vidare den egenheten att en karta inte alltid är avbildad i nord- sydlig riktning. Här vrider man kartan så den bäst passar pappersformatet. Olika kartor kan alltså uppfattas som upp- och nervända eller snedställda om man råkar se eller få tag på en annan sort. Kartan är givetvis en av de viktigaste prylar man måste ha med när man skall ut och göra stan. Mitt på dagen ligger temperaturen sällan under 35 grader. Jag svettas ymnigt under sådana förhållanden. Pärlorna dryper ner i kartan, sedan följer glasögonen efter, när skalmarna släpper sitt grepp om de fuktiga öronen och glider av. En stor mörk fläck i kartan, just där man befinner sig och som bäst behöver veta var. Ingen chans att se nåt! Fram med ny karta. Får man då tag på en upp- och nedvänd variant är förvirringen total.
Bussarna är ett annat elände. Numreringen förvirrar också. Bokstäver kombinerade med nummer, Tex N, NN1, N1, N11, F3, F, C, C3, E1, E4, R4, R6 osv. Varje bokstav ger dock som regel, inte alltid, en viss färg på bussen, orange, blå, grön etc. Det finns melerade också. Man betalar med polletter, cospeles, som vissa kiosker tillhandahåller. Har man tur kan man få köpa en karta om tio. Ibland när tillgången är knapp får man bara köpa två som räcker tur och retur. Man får då jaga polletter varje dag. En cospel kostar något under motsvarande fyra kronor, resorna är alltså ganska billiga.
Busshållplatserna är ett annat problem. Det vimlar av dem och varje bokstavskombination har ofta sina egna. Man måste alltså rusa mellan hållplatserna för att hitta sin bokstav. Om man skall åka en viss gata fram, vet man aldrig vilken buss som kommer först och vilken hållplats man skall chansa på. Som jag berättat om tidigare saknas alla former av busskartor, info om linjesträckningar etc. Här frågar man sej fram. Turlistor saknas också, i alla fall för resenärerna. En del turer hoppar över vissa hållplatser för att ta sej snabbare fram, på den bussen skall chauffören ha tre cospeles.
Jag har sett att många gör ett korstecken när man passerar en kyrkobyggnad, snart är jag också beredd att göra ett när jag kommit på rättbuss vid rätt tillfälle och i rätt riktning.
För övrigt gillar jag Córdoba. Kolla in några bilder från mina kvarter under en promenad från bostaden ner till gymmet. 
Säger hej till portvakten när jag går ut. Han jobbar dagtid, på nätterna är det uniformerade vakter. Det känns tryggt och skönt. Där jag bodde i Buenos Aires fanns också portvakt. Synd att den sysslan är avskaffad i Sverige, det är ett så trevligt inslag i vardagen. Av honom får man alltid ett gott ord på vägen. Han verkar stortrivas på jobbet och känner säkert vilken insats han gör.
Vilken tur en del har! På bottenvåningen och baksidan av min skyskrapa finns ett privatsjukhus med akutmottagning! I anslutning ligger ett apotek. Det tog många veckor innan jag uppäckte den försynen, en annan tur är att jag inte behövt uppsöka inrättningen.
Mittemot finns en kiosk där man kan köpa sin tiding. Snart kommer nya Hola, skall se om den innehåller något om Daniel och Victoria (vilken ordning skall det vara Victoria och Daniel kanske??) Den spanska tidningen Hola brukar frossa i kungligheter, även de skandinaviska, också de som utträtt ur historien och lever kvar i fjräde generation och mer. Där lever fortfarande franska prinsar och prinsessor kvar, också ungersk-österrikiska från dubbelmonarkins tid.
I min närmaste omgivning är det låghusbebyggelse som här på La Rioja
På samma gata ligger tvättinrättningen. 12 pesos för min veckotvätt som jag lämnar in i en påse. Runt trettio kronor. Tvätterskan vill ha fem, sex timmar på sej och man får tillbaka byken snyggt och prydligt ihopvikt, dock ej struken om man inte betalar extra. Har inte frågat om priset eftersom jag här kan uppträda i ostruken skjorta, ingen som bryr sej. Det gör inget.
I mitt boende ingår veckostädning samt byte av sängkläder, handdukar och morgonrock i frotté. Snacka om prinsar!! 
Alldeles bredvid, en gatujärnhandel med mycket smått och gott. Bättre än Clas Ohlson?
Efter ett par minuters promenad ändrar stan karaktär, det blir högre hus och mer trafik. Också fler poliser som finns i nästan varje gatukorsning. Den sysslan har vi också avskaffat i Sverige. Det känns tryggt och skönt, och poliser uppträder oftast minst två och två. Om polis- militärstaten Argentina lever kvar i viss utsträckning så inte stör det mej.
Den nitiske kan här upptäcka att gatan plötsligt byter namn. Husnumreringen börjar om från noll. Ett kvarter innehåller numren 1-100 även om bara ett fåtal användes. Nästa 100-200 osv. Lätt att hitta det husnummer man för tillfället söker.
Byggnaden i bakgrunden tillhör den mest kända i stan, har glömt vilken, men återkommer kanske med en annan typ av kulturvandring vad det lider.
Efter cirka en kvarts promenad hemifrån. En gul buss och så en melerad som kostar extra. Solen står högt på himlen och det är svårt hitta riktig skugga utan att strålarna reflekterar sej i bilden.
Här har jag kommit fram till korsningen Hipólito Yrigoyen/ Plaza Vélez Sarsfield. Håll tungan rätt i munnen! Kolla poliserna här också.
Córdoba - modern stad också, här på diagonalavenidan
Alldeles vid gymmet ligger Paseo del Buen Pastor. Varje kväll klockan tio är här färg- och musikspel i fontänen. Skall hit ikväll för att testa hur min mobilkamera funkar utan att man byter inställning. Jag kör med auto hela tiden.
Anspråkslös entré till gymmet Quality Gym & Swim. 
I entrén tar Juan Pablo emot. Han säger alltid Hola Hans eftersom det var han som skrev in mej och alltså vet mitt rätta namn. Skönt att ibland slippa nya namnet Juan som jag nu börjar vänja mej vid att heta på skolan.
Här är simbassängen, alldeles för kort och vattnet är för varmt, över trettio grader. Här finns dock alltid en badvakt, ofta är man två, en man och en kvinna. Är inte badvaktsyrket också avskaffat i Sverige? På gymmet finns en läkare som noga kollar hjärta och blodtryck. I Buenos Aires fanns också en som kollade om man hade fotsvamp eller annat trist som kan smitta. Saknar den kollen här. Badmössa är dock obligatorisk. I Sverige simmar bland långa hårstrån som ofta klibbar ihop sej och snor in sej och fastnar runt fingrar och tår.
Traditionellt gym, redskapen så där.
Tänk att jag inte får bort magen fast jag enligt statistiken går här var trekommanollåttonde dag! Kanske man borde komma ner till var tvåkommanionde i stället? Är visst darrig på handen dessutom. Åldern tycks ta ut sin rätt. För övrigt är jag ganska nöjd med helheten.
Här finns barnvakt, föräldrar som skall gymma lämnar in sina telningar. Något för Sverige att ta efter?
Hemväg på Bulevar Chacabuco som längre fram byter namn till Avenida Maipú.
Skall passa på att besöka min affär på vägen hem
Här är köttdisken ett måste. Oxfilén kostar runt femtiolappen kilot. Hemstoppade korvarna kostar mer, dom som hänger där i plastpåsarna. Om man köper köttfärs med extrakvalité får man något som liknar den vi i Sverige köper till råbiff. Färsen är så god att man kastar sej över den vid hemkosten, bara salt och peppar behöver tillsättas.
Det finns ju billgare färdigpaketerat kött här också, men varför riskera något när man har sin oxfilé eller utskurna biff direkt från slaktaren bredvid.
I min butik finns en slakterska, carnicera, en av de få i Argentina får jag veta. Ordet slakterska ligger fel i munnen på något sätt, skall man kanske säga slaktarkvinna? När jag tänker rätt på saken, finns det över huvud taget slakterskor i Sverige? Har feminismen gjort sitt intåg även på det området eller tillhör slaktarskrået de kvarvarande yrkesgrupper som fortfarande är fredade av naturliga skäl. Jag känner bara till ett fåtal.
Stämningsbild från kanalen efter att ha fullgjort mitt värv. Jag är nästan hemma igen.
Så här blev bilden på musikfontänen på kvällen utan omställning av kameran. Inte så illa. Jag har nu fått instruktion från min bloggförvaltare om hur man lägger in videoklipp och laddar ner musik till bloggen. Här skulle ju både färg och musik sätta mer prägel på bilden genom ett videoklipp. Får nog vänta med att pröva detta till jag kommer hem och återkomma till nästa resa.
Flera har sagt till mej att jag skall ta taxi hem när det är mörkt, kvarteren kan vara farliga. Det finns risk för överfall, speciellt på äldre. För mej verkar mina kvarter hur fredliga som helst. Apropå helst. Hur som helst, på vägen hem frågade jag några poliser om råd. Svaret kom snabbt, ta en taxi. Jag är ju sällan ute så här sent så det är inget problem. Men jag undrar? Det finns dom som säger att Stockholm är farligt på nätterna. För att inte tala om Mexico City med förorter. Har aldig känt mej hotad.
Córdoba - svår stad, rubriken på detta inlägg, är egentligen en ganska lätt och trevlig stad att leva i. Den här årstiden verkar dessutom solen skina mer eller mindre på heltid och det gör ju ingenting.
Córdoba, febrero/marzo 2009
