Någon har fått pippi
Han är på gång igen, nu under mottot: Det gäller att smida medan järnet är varmt!
Med sjuttiotre år på nacken kanske naturen strax sätter gränser. Än finns dock lusten kvar att läsa, resa och lära, i alla fall så länge hälsan står den djärve bi.
Innan de åttio är målet att ha täckt in hela Latinamerika. De mest kända destinationerna är avklarade, vissa länder och områden fattas, dessa står nu i tur. I höst gäller Mato Grossos träskmarker i västra Brasilien och världens största saltöken i södra Bolivia. Från Pantanal till Salar de Uyuni. Långa bussfärder väntar, viss del av sträckan kanske med dödens tåg.
Start i São Paulo, målgång i Rio de Janeiro, tre, fyra veckor senare,
Resekalkyl:
Flygresa tor 7 500
Buss och tågresor 2 500
40 övernattningar 5 000
Summa 15 000
Övriga utgifter blir billigare på långresa än hemmavid, bl.a ett avstannat normalt socialt liv. Därtill får jag äta för att leva, inte tvärtom, det är såväl hälso som kostnadseffektivt. Fri från alkohol och nikotin i tolv år sätter också sina spår. En stark svensk krona och en försvagad brasiliansk real gör inte saken sämre.
En skön juvel, Che Guevara!
Den som följde min blogg från Kuba blev säkert varse att allt inte framstod så positivt. Tänk att det tog nästan två månader för det trista vykortet ovan att nå Europa. Jag ger mej sjutton på att man översätter texterna innan avsändning, en slags censur. För mej tyder det på att regimen börjar bli alltmer desperat, man vet inte längre vilka metoder som står till buds för att stoppa informationen med omvärlden. Undrar just hur lång tid det dröjer innan systemet kapsejsar. Funderar också över vilken diktator som lämnar scenen först, Fidel på Kuba eller Bashar i Syrien? Bokstavsordning är min gissning, det brukar stämma. Vår egen kung är kanske också på väg, han har väl gjort sitt nu efter fyrtio år.
Har herrarna möjligen sedan länge fått pippi?
Den här pippin har fått en hederplats i min entré i Saint Cyprien. Den lär finnas i Pantanal så jag hoppas få se en livs levande variant, den framstår i alla fall som väldigt spännande med sin oproportionella näbb. Klicka på länken nedan och kolla om det är en identisk fågel som lyfter i andra halvan av videon och snabbt fladdrar förbi.
En del fnyser lite underförstått åt min musiksmak, den är för enkel och svensktoppsinspirerad. Musikälskande förståsejpåare tror sej ha en förfinad känsla för takt och ton. Det går jag inte på, utan anser istället att vederbörande stangerat och inte vågar släppa in popvärldens nya tongångar ofta kombinerade med häftiga videos.
Här återkommer biten som dessutom väcker min inspiration inför mötet med djungelmiljön i västra Brasilien.
Njut ännu en gång av både bilder och musik men framförallt Katy Perrys sång, hon roar med roar. Jag lovar, den kommer att ryta!
En idé har börjat ta form, att spira så smått. Tänk om det gick att jobba volontärt i samband med att Brasilien skall arrangera fotbollsVM 2014 och OS i Rio de Janeiro 2016. Förmodlingen faller jag för åldersstrecket och för att min portugisiska är alldeles för bristfällig, knepig att få snits på. Hoppas tanken kan få näring och sedan realiseras! Motser gärna tips och kontakter.
Har den här gubben också fått pippi?
Jag flyger om ett par dar med United Airlines från Barcelona till São Paulo via New York.
Hans Hammarström, Saint Cyprien i september 2013
PS. Jag kan rekommendera en riktig bladvändare som nu finns i pocketupplaga, Jojo Moyes Livet efter dig. Snäll läs den uppmanar Marian Keyes. Jag också! Den handlar om livskvalité. Bokens Will och jag är på samma våglängd.DS
