En solig morgon utöver de vanliga, ett skimmer av annorlunda slag. Omgiven av dofter och läten jag sällan upplever. Det luktar från träden, från näckrosorna, från de täta buskagen, från flodens sedimentfyllda vatten. Fåglar som lyfter och sträcker, papegojor och strutsar ger ljud som är främmande. Den tropiska mystiken tränger sej på. Det är lagom varmt i den arla morgonväkten. Det kluckar skönt från den lilla båtens för när vi långsamt stävar fram på den stilla krusiga vattenytan. Blånande berg i fjärran påminner om närheten till Bolivia och Inkarikets domäner.
Det stundar pirayafiske på rio Paraguay i Pantanal. Här behövs en riktig poet för att ge stunden den rätta kryddan till den pantanaliska anrättningen. Varför hann aldrig Evert Taube hit.
Det behövs anacondakött för agn till fisket. Redan dagen innan fångas ormen in med bara händerna. Rodrigo vet hur man gör.
En del vill klappa ormen. inte jag.
Fisket i full gång, det nappar bra
När storfiskarn talar om.........................
....hur stora fiskar han får,.......fast nu räcker armarna till, men Rodrigo får agna av
Det rycker fortfarande i ormdelarna säger Frederic som agnar på åt mej
En kajman bevakar det hela på nära håll, lär vara snälla enligt uppgift
Den samlade fångsten räcker till lunch
Min piraya i tillagad form, här tillsammans med traktens grönsaker i olika sorters sallader. Jag har njutit av godare fiskrätter.
Lodgen vid Paraguayflodens strand
Min sängplats
Betty från Normandie, en trevlig bekantskap
En mindre trevlig bekantskap. Den här jaguaren har precis krockat med en jeep. Den hade en baby i magen. Det är mycket jaguarrika områden runt omkring så olyckor händer lite då och då
På djungeltrekking fyllda av förväntningar inför möten med fåglar och apor, torrt så det prasslar
Närmare aporna än så här kommer man aldrig. bättre se dem på ett zoo
Här lär sitta en tucan, jag ser den inte
Får nöja mej med detta konstverk
De färgrika fåglarna i Pantanal är inte lätta att få se, än mindre fånga på bild. Ett par efterlämnade fjädrar är inte heller så illa, eller...............
Den här pajsarn lät sej i alla fall fångas på bild. Vilket märke avstår jag från att meddela, här surrar av engelska, franska, spanska och portugisiska namn, för sent att lära sej
Ryttare i blått. Nu var det absolut sista gången jag sitter på en hästrygg. Det gick bra, men hästen Ronaldinha kände nog av ryttarens osäkerhet. Tur att mamma var med som skyddsängel, jag kunde förnimma hennes närvaro. Det här är gossen som åkt häst i Saint Cyprien, på Pampas och nu i Pantanal. Inga dåliga grejer!
Jag har per taxi precis nått gränsen till Bolivia och övernattar i den lilla brasilianska staden Corumbá. I morgon väntar passkontroll och kanske senare på dagen tåget från Porto Quijaro till Santa Cruz om det finns några biljetter kvar. Annars får jag vänta.
Hans Hammarström, Corumbá i oktober 2013.
.
