Mansbilder

Jag har hittat ett spännande och samtidigt roligt sätt att ett lära nytt språk. Lagom mycket för att stappla sej fram och sedan, undan för undan lite lätt vingla omkring. Att gå, lär man sej aldrig. Jag befinner mej på stappelstadiet, men så kul. Tänk att brassar ibland förstår mej här i Säo Paulo. Självkänslan stärks med flera snäpp, dag för dag.

Min metod är enkel. Man sätter upp ett anslag på det hostel man bor och erbjuder betalning mot att man får lära sej ett bra uttal av någon som kan ta sej tid. Man behöver alltså ingen riktigt utbildad lärare. Sedan räcker de egna grunderna i den svenska grammatiken långt, med verb, presens, dåtid och framtid, plus lite annat smått och gott. Rena råpluggandet, att banka in formerna, det fixar man på egen hand, på egen tid. Alltid nappar någon brasiliansk ungdom som lider av kassabrist, många verkar panka här. Tänk att jag nu har hittat Saulo, vilken pärla, vilken kille! Han jobbar i receptionen nattetid och vi kör mellan halv sex och sju på mornarna. Morgonstund har ju guld i mun sägs det. Det är som lugnast då.

Sedan ger jag sej ut i verkligheten försedd med en anteckningsbok och noterar noggrant alla svårigheter jag råkar ut för under dagen, ett viktigt moment i min metod. När sedan Saulo i ottan förklarar noteringarna från anteckningsboken står hjärnans vindlingar beredda att fyllas på. Att man lär sej av misstagen stämmer hundraprocentigt. De ord och uttryck jag tagit in på detta sätt sitter som hugget i sten, som runor. Jag tar alla tillfällen som bjuds att snacka portugisiska. Det känns som jag med varje ny kunskap kvittrar som en fågel, nästan flyger omkring, svävar på lätta vingar. I sammanhanget måste jag erkänna att de grundkunskaper jag besitter i spanska hjälper till på traven, en klar fördel. Misstänker att situationen är som när en invandrare lärt lite svenska, raskt ger sej på danska med alla dess märkliga ljud. Min filosofi, jag håller demensen stången ett tag till, den åkomma mamma drabbats av i hög ålder. Hjärnan får gympa. Ett extraplus, Saulos självkänskla stärks i förhållande till mina framgångar! Hans mamma som är språklärare gillar säkert sonens ansträngningar i hennes gebit. Jag har nu fått Saulos gamla gramática som present. Någon som vill låna den när jag är klar?

De största svårigheterna med portugisiskan är ljuden och språkmelodin. Just nu tränar jag på ett speciellt q-ljud. Det är bara att vika tungan som ett dragspel, samtidigt pressa tungspetsen mot baksidan av framtänderna som skall hållas särade högst två millimeter. Pröva själv. Lätt som en plätt! Då först har man hittat det rätta ljudet. R-ljuden klarar man hyfsat mitt i ett ord, om man tänker på hur smålänningar misshandlar bokstaven långt ner i halsen, knappt hörbart. När det är dags för dubbla rr-ljud tar man bara till en harkling, sådan klarar jag bra, i alla fall på morgonen. Christina och barnen förfasas över oljudet, här får det verka i naturlig omfattning. Tje-ljuden låter olika i olika delar av Brasilien. Bara mellan Rio och SP är skillnaden stor. Just nu gäller SP-varianten för min del, om några veckor skall Riouttalet testas igen. Förresten Rio uttalas ungefär som Hio. Kung heter Rei och uttalas Hej, sätter man till bestämda artikeln O dvs kungen, blir det O Rei, det låter Å hej! I många språk jag känner till står ordet no för något negativt, här betyder det i, vilket försvårar livet. Så fort man hör nå, tänker man nej eller inte, det sitter liksom i ryggraden. På franska heter gata rue, uttalas ry, här heter det rua, uttalas hoa, precis som i Hoa-Hoa Dahlgren, jag tänker alltid på honom då jag skall till. Här heter siffran sex, seis, men till vardags används meia dvs uttycket för halv på klockan, märkligt, med många missförstånd i släptåg tills man lärt sej.

Mitt första intryck av portugisiskan åtminstone som den används här i Brasilien, det låter som ett fågelläte, inte som ett språk. Myntet real uttalas heao, som en uggla hoar. Ordet vilken, översätts till qual, uttalas kwawo, kanske ugglans kusin. Det finns fler fågelläten med kvitter, hoanden och kurranden. Numer gillar jag mitt nya språk. Man kan också fråga sej var den riktiga portugisiskan talas, i Portugal med sina tiotal miljoner invånare eller i Brasilien med sina närmare tvåhundra miljoner! Brassar som ofta vill göra det lätt för sej, se livet från den ljusa sidan, har också förenklat grammatiken påtagligt, massa verbformer och andra krångligheter har man helt enkelt spolat. Till froma för mej.

Å hej, å hå!






Det här är Saulo, 25 år







Saulo med sin nya Barcelonakeps som jag haft med






Lärare och elev






Amanda jobbar i receptionen från morgon till eftermiddag






Maíra jobbar från eftermiddag till sena kväll, sen avlöser Saulo till natten


Mitt råd till alla sextioplusare, sätt igång och lär ett nytt språk! Hjärnan behöver också motion.


Hans Hammarström, São Paulo i mars 2011