Mail från Kuba
Eftersom internetuppkopplingen var så krångligt på Kuba tvingades jag efter ett par dagar att ge upp mina försök till bloggande. Jag sände istället en del mail som fick bli lite fylligare, dock långt ifrån hur jag vill att mina inlägg på bloggen skall se ut. Dessutom fick jag använda mej av ett internationellt tangetbort som saknade å, ä och ö. Här nedan presenterar jag samtliga. I inledningen har jag dock tagit med de mail som indikerade de inlägg jag efter mycken möda kunde lägga upp.
Här kommer ett gruppmeddelande. Det finns en nytt inlägg på bloggen som heter Flickan i Havanna. Hon finns och jag har träffat henne. Läs gärna.
Här på Kuba finns internet med Wi-fi bara tillgängligt på de stora internationella hotellen vad jag förstått. Just nu bor jag på Hotell Internacional. Uppkopplingen är så svag och svajig att jag inte lyckats få med bilder, videosnuttar är nog otänkbara. Massor av turister kommer hit med sina datorer, mobiler och surfplattor vilket gör att näten inte klarar anstormningen förklarar ansvariga. Enklast försöka mitt i natten eller på morgonkulan.
På måndag tar jag mej söderut till Guantánamo och Santiago de Cuba och misstänker att svårigheterna med internet kvarstår än mer. Hörs jag inte av framöver har jag misslyckats med att hitta tillgängliga och användbara internettjänster.
Jag har alltid trott att en webläsare var en person som sitter och läser av allt man skriver. Så är icke fallet har man berättat. Här på Kuba tror jag dock personen existerar vilket gör att jag spar mina omdömen tills jag åter trampar säkrare europeisk mark. Vilka intryck när man reser på egen hand!!
Som jag tidigare berättat är det ursegt med internet och wi-fi här på Kuba. Nu har jag i alla fall lyckats få till ett nytt inlägg som heter Guantanamera.
Jag skall om ett par dagar ge mej i väg till Baracoa. Den lilla orten misstänker jag har ännu slöare förbindelser. Jag har i alla bra kontakt med mobilen, Det känns skönt. Sms funkar som hemma.
Saknar dock nyheter från stora världen! Här finns inte ens en vettig dagstidning, En bokhandel här, om man lyckas hitta en libreria, är inte ens värd namnet.
MINA DROMMARS STAD
Det ar for komplicerat och tidskravande med bloggande i Kuba, ocksa obekvamt att alltid fa pass och visa kontrollerat for att komma at internet. Jag gor nu inlagg for min egen del, kanske kommer jag att presentera dem i ett senare skede, tillbaka i Europa. Med bilder, video, musik, sa jag vill ha allt presenterat ocksa ta bladet fran munnen!
Det bli alltsa inget bloggande framover, bara nagra rader nedtecknade pa en internationella dator, denna gang en ytterst modern variant med snabbinternet, tyvarr bryts forbindelserna stundtals. Det blir heller ingen tid att korrekturlasa min text.
Jag har hamnat sa langt bort fran allfartsvagarna man kan komma, i Baracoa, allt enligt resplanerna.Det var har i omradet som Columbus forst landsteg pa Kuba. Har grundades hela den latinamerikanska kontinentens forsta stad, den var dessutom huvudstad de forsta tre aren. Allt skedde samtida med Gustav Vasa i Sverige.
Efter en svindlande och gronskande bussresa over bergen i Guantanamo har jag tagit mej till denna lilla "flik av paradiset". Notera noga citationstecknen! En parla vid atlantkusten med "forstklassiga boenden". Jag kanner mej tillbakaflyttad till mina forfaders liv pa Soder i Stockholm, sasom det skildrats i Fogelstroms alla bocker. Har ar lugnt och stilla for alla lokala taxi och bussar dras fortfarande av hastar eller fottrampas. Knappt inga motorljud, en lisa for sjalen. Nu i dagarna firas hela spektaklet med karnevaler och festligheter till ledningens ara. Den 26 juli ar en stor dag, men det hoppas jag aterkomma till.
Tank att i denna lilla undanskymda plats pa var glob skrivs varldshistoria till tonerna av Guantanamera, dartill komponerad av en bygdens son. Svart att forsta, alldeles har bakom vandas talibanerna pa USAbasen.Bra att veta. Basen hyrs av amerikanarna for en arlig struntsumma sedan borjan av forra seklet. Kuba loser dock inte in checkarna, de forvaras i en bank i Schweiz. Det vimlar av kubanska militarer runt basen. Undrar varfor.
PS Jag uppskattar halsningar fran Europa i denna avkrok av varlden. Har finns inga dagstidningar, inga lopsedlar, inga nyheter men massor av musik, varme och ovanligt vanliga manniskor, inte illa, men det racker inte langt for nutidsmanniskan. DS.
CHICAS, CHICAS
Ett gruppmeddelande om flickor, flickor. Om hur det kan ga till.
Nej tack jag har inte tid nu, jag maste arbeta med min mobil, som jag just rakar ha framme. Den unga damen framfor mej ar sa sot, sa valvaxt, allt perfekt, aningen blyg, en mjuk rost, hyn mellanbrun, sidenmatt. Jag har prercis avvisat hennes propa om att sla sej ner vid mitt bord och halla mej sallskap under lunchen. Hon vill att jag bjuder henne pa en refresco, en TuKola, kubanernas svar pa CocaCola. Hur manga kan avboja ett sadant erbjudande? Hon ser sa besviken ut nar hon tvingas lamna mitt bord att jag inte vagar mota hennes blick. Jag tanker pa mina egna fina flickor darhemma. Helst skulle jag vilja springa ikapp henne och ge henne en hundring. Vill bli befriad fran min klump i magen!
Inviter fran snygga ungdomar ar vardagsmat har, pa dagar som pa kvallar. Som ensam man utsatts far det ena forslaget efter det andra. Billigt som bara attan. Fragan ar, vem utnyttjar vem? Jag berattar alltid for toserna att hemma i Sverige ar jag omgiven av vackra flickor, min mamma, min fru, mina barn och barnbarn. Ingen av flickorna har ar patrangande pa nagot satt, man nojer sej med mitt besked. Ibland visar jag bilder pa de mina, man kollar da mycket intresserat och inser att jag har ratt.
Jag har precis provat pa att aka tag pa Kuba. Det var verkligen en provning av stora matt. Tio timmar i ett fullsatt tag med massor av gamla skraltiga vagnar. Alderdomen pataglig och underhallet obefintligt. Allt ombord trasigt, aven ACn. Varmt ock klibbigt. Kolsvart ute under hela trippen. Skakigt skulle man kunna kalla hela projektet. En gang och aldrig mer. Normalt ar gamla tag for mej nagot charmigt fyllt av nostalgi. Har vacker det bara avsky for systemet att lata allt forfalla. Vi kor efter parollen sa lange det gar och nagon vill aka. Vart tag heter Frances och avgar precis 8,17 PM fran Santiago de Cuba, destination Habana efter 80-90 mil. Jag skall dock stiga av efter halva strackan i Santa Clara. Varfor just Frankrike, totalt orattvist, skall lana ut sitt namn till detta skralle skall jag klara ut vid ett senare tillfalle. Pa passagerarsidan nastan bara kubaner av alla de slag, som alltid glada och spontana. Det finns dock nagra turister. En ung dam, en riktig globetrotter visar det sej senare, sitter snett emot mej. Jag hor hon samtalar pa franska med sin pojkvan. Varlden ar liten. Tjejen ar fran Ceret!! Nagra mil fran Saint Cyprien. Hon har dock inget med tagets namn att gora.
Jag har svart att befria mej fran tanken hur flickor pa var jord har sa olika livsbetingelser. Tank att vara ekonomiska system skapar sa olika forutsattningar for manniskan. Den ena tvingas salja sin kropp, den andra far resa land och rike kring.
Halsningar fran Trinidad pa karibiska sidan av Kuba.
GRINOLLE I GRISBUKTEN
Jag befinner mej i Playa Giron som ligger vid Grisbukten. En gang i tiden var platsen varldsberomd, det var har som Fidel Castros trupper slog USAs 1961.Som svar fran Forenade Staterna, president Kennedy inforde en bojkott, ett embargo som an i dag slar hart mot Kuba. Speciellt sedan understodet fran Sovjet forsvann for nagra decennier sedan.
Har finns ett museum som i detalj beskriver handelseforloppen, anfall och forsvar med massor av bilder och autentiska vapen. Dessutom sida upp och sida ner med foton pa stupade soldater. Samtliga i min aldersgrupp, manga fodda 1940. Vapen gevar, kulsprutor, klader och annan utrustning paminner om min egen samtida militarutbildning pa A7 och A8. De unga kubanerna slogs for socialismen, jag pa Gotland skulle forsvara oss mot den och hoten fran Sovjet, alla vapen riktade osterut. Vi vara alla lika unga man i tjuguarsaldern, visste knappt vad vi skulle slass for.Jag grater inte bara inombords, jag far ta fram nasduken ocksa. Jag fick overleva.
Flera veteraner fran krigets dagar besoker museet samtidigt som jag, man berattar for mej. Var av hjartat ar fullt talar munnen. De flesta kanner till Sverige, Olof Palme och hans vanskap med Fidel Castro.
Museet gor ett djupt intryck pa mej, jag far sansa mej en bra stund for att komma ur alla de kanslor, tankar och minnen som plotsligt och ovantat kom i dagen.
Utanfor museet finns ett stort hotell dar forbereder man for kvallen en konsert. Det ar den 26 juli, helgdag pa Kuba, det var den dagen 1953 som Fidel gjorde sitt forsta forsok att inta on.Ur hogtalarna dundrar for fullt The Swedish house Maffia och deras bit Dont you worry child! Pa denna lilla avkrok, langt bort fran allfartsvagar, musik fran Sverige! Da far jag ta fram nasduken an en gang.
I min blogg senare ar det ett maste att lanka till den melodi som nu gor sitt segertag over varlden.
Namnet Giron kommer fran en fransk sjorovare som harjade i dessa trakter pa sjuttonhundratalet.
LAMNAR LANDET
Jag har precis checkat in pa Havanna flygplats efter minutsios (har inget stavningsprogram) kontroll och betalning av ett par extra hundralappar i flygplatsskatt for att komma ur landet. Jag hade kunnat betala vad som helst. Har vill jag inte stanna.
Ett trasigt land som helt haller pa att falla sonder. Inte undra pa att ingen vet var ledarna bor. Det skulle inte jag heller ha berattat om jag stallt till san oreda for de flesta medborgare. Att inte fa utvecklas med ovriga varlden. Att inget fa veta.
Pekfingret for munnen, schhhhh..........
Jag hoppas aterkomma val landad i Europa
Saint Cyprien i september 2012
Hans Hammarström
.
