hanshammarstrom.blogg.se/kuba

Äntligen har jag fått klart för mej hur det hela hänger ihop. Flickan i baren reder ut begreppen. Själv är hon en santiaguera från Santiago de Cuba, orten där jag nu befinner mej på den allra södraste delen av Kuba. Jag njuter av gott kaffe och nypressad zumo de guayaba, en färsk jos på en av alla de exotiska frukter som växer runtomkring.

 

Barflickan förklarar att en guantanamera är en tös från Guantánamo, en guantanamero på motsvarande sätt en gosse från orten. Regionen bär namnet, också huvudorten. Vi befinner oss några mil därifrån just nu. Guantánamo är nog mest känd för USAbasen stationerad i bukten och som är fylld av talibaner från kriget i Afganistan. Till fängelset och basen får man inte komma, bara stryka förbi med bussen på vägen till Baracoa.

 

Jag har sån tur att det casa particular jag just ny gästar i Santiago, familjen också har ett hus i Baracoa. Dit har jag nu buss bokad, ca fem timmars resa i bergen över till atlantsidan. Det är karnevalstider här i några veckor så jag kommer att hålla mej i trakten längre än planerat. Jag tror att 26 juli-rörelsen är den revolutionsgrupp som Fidel Castro ledde. Det är den man firar! Hela revolutionshistorien är en komplicerad sak att sätta sej in i. Det finns tydligen ett tidigare misslyckat invationsförsök och en lyckat invasion, båda härifrån södern. Tar det efter hand i mån av eget intresse.

 

Jag har tagit nattbussen från Havanna hit ner till södern. Tretton timmar, med delvis mycket skak och dåligt med sömn. Dock en modern och fräsch buss men ack så ojämnt vägunderlag. Bussarna kommer snart att skaka sönder om inte underhållet förbättras. Detta är ändock den stora huvudleden genom hela ön. Det finns mycket att berätta om alla brister här i landet, speciellt i Havanna men det tar jag efter hemkosten till Europa. Kanske finns det levande webläsare här!

 

Än så länge funkar min resplan med ett undantag, istället för tåg fick jag ta buss. Tågturlistan är så gles. Det var här längst ner på södra sidan av ön och i Sierra Maestrabergen som revolutionen inleddes. Jag kommer att följa rebellerna i hasorna på mitt eget återtåg till Havanna på norra sidan. Jag tar första etappen norrut med det gamla tåget, linjen lär ha ca150 år på nacken.

 

Jag har tagit ett delvis nytt beslut, att begränsa antal orter att besöka till förmån för längre uppehåll på ett fåtal. Min gamla kropp behöver mer vila än tidigare, men jag är glad så länge den hänger med trots alla vedermöder den utsätts för i den tropiska värmen. Lite kvisslor, skavsår och annan smörja av tillfällig art får istället ses som bonus på resan. Inget sjåp!

 

Här hade jag tänkt mej en länk till den gamla slagdängan Guantanamera men det funkar inte med youtube. Hänger tydligen ihop med amerikanarnas bojkott av ön. För att få slut på den måste nog kubanerna först betala tillbaka allt man konfiskerat av utländskt kapital, framförallt amerikanskt. Det är vad jag tror.

 

Bilder går heller inte att förmedla till bloggen. Urtrist när jag har så mycket att berätta till mitt bildmaterial.

 

Hans Hammarström, Santiago de Cuba i juli 2013.