Jag är alltså tillbaka på europeisk mark efter tiden på Kuba. Har hunnit smälta intrycken som varit av blandad art. På den negativa sidan. Där fanns inga hostel med gruppboende där man träffar spännande människor på resande fot. Folk med språkkunskaper fyllda av entusiasm inför nya upplevelser. Alla klarar sej på egen hand. Tankeutbyten flödar, ofta vid frukosten.Tänk att kunna laga sin egen mat!
Att bo på traditionellt hotell saknar nerv. Där kan man träffa människor som oftast reser i grupp och saknar den insikt om landets invånare och levnadsvillkor som ger en resa mervärde. Allt är givetvis också mer bekvämt och tillrättalagt på en charterresa.
Casa particular, enskilt privat boende i familj, är en bra boendeform. Billigt, rent, snyggt och trivsamt med vänligt bemötande. Man bjuder verkligen till. Men känslan av att tassa omkring hemma hos andra är påtaglig. Friheten är beskuren på något oförklarligt sätt.
På Kuba finns alltså ingen bra boendeform som egentligen passar in i mitt resmönster och i detta ligger en viss del av besvikelsen.
Den stora besvikelsen ligger dock på det tekniska planet. Jag har saknat nätet, att ständigt vara uppkopplad. Wifi är segt som tjära om man överhuvudtaget hittar något. Det är bara de internationella hotellen som kan erbjuda servicen. Dyrt som attan, man blir lätt av med en hundring. Den för mej så viktiga bokningen av boende dag för dag är helt uteslutet, likaså att boka resor i förväg.
Jag är van att använda nätet som språklexikon, att stava rätt, utföra bankärenden, läsa dagstidningar, lyssna på svensk radio. Allt sådant kan man glömma. Visakortet har dock funkat perfekt men bara i bankomater och på stora hotell, inte i vanliga affärer och på restauranger. Även mobilen har funkat utan anmärkning även på avlägsna orter. Med sms har jag kunnat hålla kontakt med familjen, en ventil mot livet och omvärlden.
På den positiva sidan. Kubanerna och deras grönskande landskap och blånande hav!
Här kommer en bildkavalkad från alla mina spännande möten och upplevelser - min egna vägmärken!
Här får jag flickan i Havanna att vinka, införd min sjal. Inget fönster gick att öppna, dock en dörr åt gatan.
Så här risigt är det praktiskt taget i hela centrala Havanna
Cocotaxi är ett vanligt transportmedel i Havanna, kostar runt tjugan.
Här kan man göra en tur, klicka på länken
Nidbilder på amerikanska presidenter och Batista
Ett hus från kolonialtiden i centrum, det är bara ett skal. Här ser man också bicitaxis till höger i bild.
Gör en tur med bicitaxi på en gata inne i gamla Havanna
Revolutionsplatsen i Havanna, tar hissen upp till toppen
Från toppen ser man stora väggbilder av centralfigurer från revolutionen. I bakgrunden havet mot Florida
Jag och en av mina idoler
54 år av strider och segrar i revolutionens anda
Che Guevara
Camilo Cienfuegos
Här ett par andra godingar, Fidel Castro och hans bror Raúl
Det enda skyltfönster jag hittade i Havanna
En typisk busshållplats med linjeangivelser. Havanna är den enda stad i hela sydamerika där jag inte kunnat använda mej av det lokala transportmedlen.
Hotel Nacional där jag bodde två nätter i flottaste laget, trodde jag skulle få ett bättre Wifi. Pyttsan!
Dock en färgsprakande show.
Klicka på länken
Kubakarta. Havanna längst i norr, Färden går nu söderut till Santiago de Cuba och Baracoa.
Turistbussen av hög klass avsedd för oss bättre bemedlade, inget för den vanlige kubanen. Resan tar 10 timmar på huvudleden som går genom ön. Skakigt värre på sina ställen.
Biljetten inger farhågor, allt funkade dock perfekt
Mitt Casa particular i Santiago de Cuba, den rosa kåken.
Den bästa frukosten på hela resan, jättegott!
Sonen i huset, Ramon var en trevlig bekantskap, han studerar IT på universitetet och duktig på engelska.
Här iklädd halskedja och Barcakeps som jag lämnade kvar hos familjen. Uppskaddad present.
Karneval i Santiago till Fidels ära
Klicka på länken för att hänga med en stund
Hos slaktaren
Den här kyrkan har återuppbyggts fyra gångar efter jordbävningar på platsen
Snygg entré
Paus i bussfärden mot Baracoa
Värdparet i mitt boende i Baracoa. Bestående minne, man deltog inte själv i måltiden utan gungade oavbrutet och tittade på när jag åt!
Gymet i Baracoa. Kolla in redskapen!
Centrala buss/taxi stationen i Baracoa
Klicka på länken och kolla in stationslivet
Vackert vid atlantiska kusten
Det var här som Christoffer Columbus landsteg på Kuba 1 december 1492
Korset han bar med, en gåva från spanske kungen
En av mina trogna bicitaxitrampare
En annan kille som gärna väntade för att få just min trampning
Inbjudande vackra stränder, ofta dock fyllda med skräp, ingen verkar bry sej, knappt någon badar
En traditionell butik, kolla in våg och kassaapparat. Det är inget antikmuseum.
En ytterligare kultförklarad figur på Kuba. Hugo Chavez. Man står förbluffad inför dessa gossar som bara skapar elände för sitt folk men ändock behåller sin idolstatus. Jag har också besökt Venezuela och det var inte heller någon höjdare.
En jobbig tågresa, tio timmar mitt i natten. Totalt charmlöst tåg. Skraltigt av bara attan.
Den sämsta resebyrå jag någonsin träffat på, dock trevlig personal
En bortåt hundrafemtioår gammal bild, inte mycket har förändrats
Min familj i Trinidad, vi bytte presenter, jag fick en handslöjdad halskedja från orten
En flicka som minsann varit i Markaryd! Hennes kassaapparat av modernare snitt efter kubamått.
VId klippning i Cienfuegos ingår massage och ansiktsbehandling, inte illa för 35 kronor.
Ett litet föl som inte kan vara så gammalt, ville inte vara med på bild, jag lyckades till slut
Muséet vid Grisbukten i Playa Giron gjorde djupt intryck, vi vara alla jämnåriga soldater som slogs för och emot kommunism.
Ett av planen som deltog i striderna i Grisbukten där USA faktiskt fick dra sej tillbaka och Fidel Cstro stå som segrare 1961.
Utanför muséet förbereder man kvallens musikaktiviteter. Ur högtalarna strömmar Swedish House Mafia och deras Don´t you worry. En stark känsla ett svenskt band på denna avlägsna ort där praktiskt taget inget annat än inhemsk musik kan höras.
Klicka på länken, lyssna och njut
Skillnad mellan hur kubaner och turister transporteras. Marit Paulsen skulle gå i taket om hon fick se djur transporteras på det sätt som kubaner packas in på lastbilsflak.
En ny spännande tågresa väntar mellan Matanzas och Havanna. Ett gammalt tåg från Katalonien som sett bättre dagar.
Följ med en bit på turen och kolla sätena!
Tågpersonalen var mycket tillmötesgående och beträttade ingående om förhållandena på Kuba. Han till höger var dessutom duktig på engelska.
Stranden på Varadero var ingen speciell höjdare. Jag har under mina resor hunnit besöka ett antal playor som Acapulco, Ipanema, Copacabana m.fl. Bästa är dock plagen i Saint Cyprien!
Den här gamla bilen får stå som mitt bestående minne av Kuba. Man lappar och lagar efter bästa förmåga all gammal smörja man tvingas behålla från revolutionens dagar. Här tycks ordet infrastruktur sakna relevans.
Inte ens posten tycks fungera, vykort jag sänt för flera veckor sedan har ännu inte kommit fram.
Näsby Allé i augusti 2013
Hans Hammarström
