Hans Erik
Diogo i receptionen på Yes Hostel Porto ropar på mej och berättar att det nu finns två Hans här. Vi checkade in en till Hans alldeles nyss. Det har nog aldrig hänt på mina resor att jag träffat en namne. Honom måste jag få hälsa på. En glad ung man uppenbarar sej strax, från Quebeq, Canada, 32 år och alltså fransktalande. Han har aldrig träffat någon Hans förut och blir till sej av entusiasm. Berättar att han egentligen heter Hans Erik och mycket stolt över sitt namn som har tradition i hans släkt. När jag förvånad berättar att jag också heter Hans Erik tror han mej inte på några villkor. Vi utbyter ID-handlingar och står där lika handfallna båda två. Två Hans Erik i Porto samtidigt! Ofta är världen liten. Han berättar att det finns tyska anknytningar långt bak i hans familjehistoria.
Hans Erik och Hans Erik
Hans Erik och Hans Erik
Hans Erik tyckte att jag också skulle skaffa öronsmycke för att känna samhörigheten. Vi får se, och tänka över det där med gammalModig också att vi har en uppskattad finansminister.............
Jag berättar ofta i mitt bloggande om hur trevligt livet gestaltar sej vid boende på hostel i flerbäddsrum.I Porto har jag bott på ett hostel av karaktär Rolls-Royce. 120 kronor natten inklusive god frukost, fritt internet med datorer, fritt kaffe under hela dagen, tillgång till kök, detta i hjärtat av stan.
Jag måste bara få visa bilder från Yes.
Mitt fyrbäddsrum
Min slaf
Toa och duschrum
Köksavdelningen
I såväl Portugal som Brasilien är man mycket noga med sopsortering
Frukosten förberedd i receptionen
Sällskapshörna
När jag råkar bli rumskompis med unga flickor berättar jag alltid att jag är både farfar och morfar och omgiven av kvinnor i mitt liv - således ingen att vara skraj för, tänker inte spana in! De flesta unga damer känner sej trygga med mej som rumskompis. Vilken tur vi haft tycker man. Unga snygga killar är bara jobbiga. Vi vill ha stadga med inslag av förståelse när vi reser och bor på detta sätt.
Den här iberiska rundresan har bjudit på speciellt trevliga kontakter. Det verkar som unga människor uppskattar inslag av den äldre typen och skall nu hem och berätta för sina egna gamlingar. Ut och resa och ha kul på ett nytt sätt. Var gammalModiga!
Det är ofta kvällsparty på denna typ av boende, speciellt till helger. Igår kväll fanns en vithårig, sjuttioårig holländska med och partajade. Alla ungdomar tyckte vi såg så charmiga ut tillsammans och tyckte vi skulle resa ihop. Inte behöver ni vara solokvist. Vi förklarade samstämmigt att hur viktigt det var med totalt oberoende på resor i våra år. Holländskan, jag har redan glömt namnet, var stolt för varje ny liten rynka och reste då och då med sina barnbarn.
Här kommer några bilder från Porto (Oporto om man använder bestämda artikeln)
Man kan nog ana vem som är brokonstruktör, avenidan i anslutning har samma namn
Vy över stan
Ett typiskt kvarter
Den obligatoriska spårvagnsturen när man får en chans. Prövade alla linjer!
Jag har nu skaffat en ny stuns på mina portugisiska färdigheter och ser fram möt resan till Brasilien i höst. Det blir som vanligt São Paulo och Rio men denna gång med avstickare till Colombia och Panama. Kanske med kanaltur.
Sen får man se om gubben hänger med ett år till. Den gamla svenskkolonin Saint-Barthélemy med huvudstaden Gustavia hägrar. Också Cuba vore spännande. Kanske går det att få till en karibisk öluffarresa. Måste kolla vilken typ av boende det finns. Hotell känns inte kul längre, det blir för instängt.
För intresserade med lite hum om latinska språk kommer här en liten språkövning, samma mening på sju olika språk, portugisiska, spanska, katalanska, italienska, latin, rumänska och franska. Vilken mening tillhör vilket språk. Så här lyder meningen:
Hon stänger alltid fönstret innan hon äter middag.
Elle ferme toujours la fenêtre avant de dîner ( )
Lei chiude sempre la finestra prima di cenare ( )
Ella tanca sempre la finestra abans de sopar ( )
Fenestram semper clausit ante cenat ( )
Ela fecha sempre a janela antes de jantar ( )
Ea închide întodeauna fereastra înainte de a cina ( )
Ella cierra siempre la ventana antes de cenar ( )
Fyll i språkets första bokstav inom parentesen innan du kollar svaret.
Rätt svar: gnindrosvatskob i åts aks nekårps.
Läses baklänges.
Tänk, jag glömde mammas paraply på resan Porto-Madrid. Hon har dock varit med som skyddsängel även denna rundtripp. Det har hängt på håret ett flertal gånger men jag har plötsligt fått assistans!
Vi hoppas hennes paraply kommer någon annan väl till pass.
Madrid i maj 2012
Hans Hammarström
Fado med spratt
Ett inlägg som handlar om hur den nya tekniken kan spela en ett spratt.
Plötsligt efter att ha presenterat ett inlägg på på bloggen kom ett lite surt meddelande om att jag omedelbart måste ta bort en inlagd tävling där läsaren skulle kunna förlora tusentals kronor. Vadå, det har jag ingen aning om, vad har jag gjort, grips av förtvivlan, gråt och tandagnisslan. En sådan företeelse känns mej övermäktig rent tekniskt. Jag skulle heller aldrig komma på idén. Än idag vet jag inte vad som hänt. Om jag via nätet går in på min blogg finns ingen tävling över huvud taget. Är det möjligen bloggföretaget som utnyttjar systemet för egna syften lite då och då eller är det mottagaren som har knackigt skydd mot all sköns inslag. Lätt att känna sej utnyttjad utan att begripa hur.
Jag är i Coimbra. Här kommer några bilder därifrån.
I solsken hade staden sprakat av färger
Inbjudan till fado
Fler gamla kåkar
Coimbra är en gammal universitetsstad där studenterna har speciella kläder
Vissa studenter församlade
Man kan ju tro det är muslimska kvinnor på universitetsgården 
En man steg av tåget (nästan bara jag som syns)
Både påven och jag gillar Coimbra
Jag minns att pappa någon gång på femtiotalet ofta sjöng på en schlager om Coimbra. Biten var smäktande men jag kom varken ihåg text eller melodi. Det var därför en man steg av tåget just här...........När jag förde saken på tal kom Christina ihåg melodin och sjöng upp den för mej via mobilen. Plötsligt var den tillbaka med text och allt. Coimbra, skön och rik, ditt namn är som musik, ett stycke av ett smycke...........Hjärnan är en fantastisk skapelse. Efter sextio år fanns den kvar, inbäddad i någon slinga djupt in. Bara att ta fram.
Portugal är känt för sin fadomusik, vissa rötter kan härledas just från Coimbra men ursprunget lär vara brasilianskt. Pappas och Christinas låt heter April in Portugal och blev världsberömd på femtiotalet, landets mest kända melodi någonsin. Den var egentligen ingen fadomelodi från början men vissa inslag kunde förnimmas säger experter på saken. Igår var jag på en fadoafton i Coimbra och hoppades då få höra biten igen i fadotappning eftersom jag från Youtube visste att den förekom.
Jag skulle göra en videoinspelning med mobilen. Jag frågade fadokillarna om tillåtelse, det gick bra, men många i publiken såg avvaktande ut. Jag smög med mobilen för att störa minimalt. Inspelning pågår. Alla njuter av musiken. Plötsligt ringer det i min mobil, signalen satt på högsta med darr och jag kan inte stänga av, Panik, jag trycker på allt som går, det ringer, det ringer...................jag får rusa ut. Äntligen tyst. Inspelningen som avbröts var turligt nog inte Coimbralåten. Killarna spelade den senare och här kommer den i deras version, min egen var inte lika bra.
Språket spelar portugiserna ett spratt. Det talas av en kvarts miljard människor världen runt dock i en förenklad tappning. Inte samma som man en gång exporterade till sina forna kolonier som Brasilien, Angola, Mozambique med flera. Nu tvingas portugiserna här i Europa själva inse att vi 10 miljoner måste anpassa oss till våra adepters lättsammare tungomål. En smärtsam process väntar och regeringen möter motstånd överallt med sina nya språklagar som skall sudda ut det genuina, det latinska arvet. Nu får man igen för gamla synder.
Huvudstaden har många namn på olika språk, Lisboa, Lisbon, Lissabona, Lissabon med flera varianter. Namnet har sitt ursprung från Olysses, Odysses också Olisses med två s, så jag tycker vi mycket väl kan behålla Lissabon på svenska och vara stolta över att försvenskningen har rötter i den gamla grekiska historien.
Jag har lärt mej gilla det portugisiska alltmer och tänker ofta på hur detta lilla land under sin storhetstid så påtagligt påverkat världshistorien. Hur skulle allt se ut om portugisen Pedro Alvares Cabral inte seglat fel år 1500 och aldrig hamnat i nuvarande Porto Seguro där Brasilien en gång föddes. Jag fascineras av historien och känner för det lilla Portugal som idag kämpar för sin ekonomiska självständighet inom Europaunionen. Jag kan inte glömma Portugals storhet en gång i tiden. Vilka segelfartyg man konstruerade. Vilka hjärnor som kunde verka här. Spåren finns tydligt överallt här i Portugal.
Oporto på Valborgsmässoafton 2012
Hans Hanmmarström
