April, april!
I Portugal liksom på andra ställen runtom i världen narras man i april. I Sverige den första i månaden, här i Portugal under hela månaden. Därför passade jag på att slå till med ett skämt i år igen, dessutom med samma bild som innan. Bilden på mina klasskompisar i förra inlägget är ett femtiotalsfoto som jag hittade på en fotoutställning i São Paulo 2011. Jag tyckte bilden var så pass kul att den nog är gångbar ännu en gång. Undrar just hur många bloggläsare som trodde att det var mina klasskompisar på riktigt?
Om du vill se förra skämtet en gång till kan du gå in på:
http://hanshammarstrom.blogg.se/mansbilder
Inlägg: Män som älskar överviktiga
Märket på väskorna på bilden har jag ingen aning om, inte mitt specialområde precis. Det enda märke jag över huvud taget hört talas om är Carolina Herrera och hennes mycket dyrbara alster. Hon är från Argentina. En väska för ett par hundralappar fyller väl samma behov? Vill man se Carolinas väskor på riktigt får man blogga, dom ser i alla fall inte ut som på bilden.
Jag gillar fotot av tanterna, så såg dom ut på fyrtio. femtiotalet under min uppväxt, sådana tanter som numer nästan helt försvunnit. Kanske är fotot gångbart nästa år också. Vi njuter av dem en gång till
Så till sanningen, skämtens tid är över. Jag har inga klasskompisar alls. Är alltid ensam med min lärare, jag kör med privatlärare minsann. Lärarinnan heter Maria och är en pärla, fantastisk pedagog, vet precis hur hon skall lägga upp lektionerna för att jag skall få mesta möjliga utbyte.
Här kommer bild på Maria
Klicka på länken nedan så får man höra henne också
http://youtu.be/OOsSI7DtTTg
Så här låter jag efter en veckas intensiva övningar. Det jag läser handlar om en familj som går ut på krogen tillsammans för att inta sin söndagmiddag. Klicka på länken för att lyssna:
http://youtu.be/_UcZvvgsLGw
En intressant synpunkt från Maria som också är lärare i engelska, kastiljanska (spanska) och franska. Det är enklast att lära engelsmän, tyskar och skandinaver ett nytt språk. Fransmän och spanjorer är hopplösa! Det är därför man bör kunna franska i Frankrike och kastiljanska i Spanien. Här i Lissabon, visserligen en turistort, kan man inte pröva och praktisera portugisiska, alla går direkt över till engelska eller franska. En iakttagelse att fundera över.
Mina språkstudier i Lissabon har tagit den mesta tiden i anspråk. Det enda jag hunnit med är att åka med gamla spårvagnar och besöka marinmuseet. Har ändock kunnat känna att Lissabon är en härlig stad med sin egen atmosfär kanske en touch of Brasilien eller tvärtom. Idag måste nämligen det lilla kvarvarande Portugal anpassa sitt språk efter hur det utvecklats i Brasilien, Angola och Mozambique. Regeringen har nu för avsikt att ändra i språklagarna till många språkkännares förtret här i landet.
Här är mitt hostel Home Lisbon inrymt på flera våningar. Ett hostel som direkt kvalar in på min 10 i topplista!
Nyrestaurerade rum med högsta standard, dessutom tvättservice om man accepterar att blanda sin egen byk med andras. Strykdon finns på plats. Ett hostel i hjärtat av gamla Lissabon med allt sin charm inpå knutarna.
I morgon bär det dock hemåt men via norra Portugal med besök i Coimbra och Porto. Kanske kan man praktisera portugisiskan lättare där.
Lissabon i april 2012
Hans Hammarström
100 %
