Tänk i en bänk
Det står att vi just passerar Ponta Delgada på den lilla destinationsskärmen framför mej i flygplansstolen. Vi har precis fem timmar kvar till Cayenne och har tillryggalagt fyra timmar från Paris. Vi är således mitt ute i Atlanten. Det är lite svalt i kabinen så jag behöver använda minitäcket som tillhandahålls varje passagerare. Det var lögn i h-vete att lösgöra det ur sin plastinpackning. Även medföljande kudde var svår att få fri från sitt emballage.
Ponta Delgada tycks på något sätt sammanbunden med Azorerna som ligger i närheten. Är platsen månne bebodd, kan den tillhöra Portugal? Frågor jag vill ha svar på när jag åter kan googla. Jag sitter och skriver i halvmörkret, de flesta har stängt sina fönsterluckor fast det är dagsljus därute. Tänk att jag inte förstår hur man skall tända lyset. Många sitter med sina små fjärrkontroller och manövrerar bildskärmen med filmer, TV-program och annat smått och gott. Tänder och släcker lyset. Jag får inte ens loss min kontroll ur sitt hölje, den sitter fast som berg. Än mindre skulle jag begripa mej på den med alla sina knappar. Det får vara, jag skriver hellre i halvmörkret. Jag vill inte störa bänkgrannen fler gånger, han tycks ha slumrat in. Först kunde jag inte lösgöra bordet framför mej, sen fick han hjälpa mej att reglera sittvinkeln. Jag vill ju också fälla bekvämt bakåt men min knapp gick inte att rubba. Jag har viss stolthet kvar och kabinpersonalen har redan anlitats tillräckligt.
Att jag saknar den rätta knycken, precis som farbror Melker på sin tid, framgår alltmer efter varje flygresa när år läggs till år. Här behövs assistans numer. Tur man har en vänlig bänkkompis, för övrigt en tvättäkta guyan, mörkhyad och iförd långt rastahår. Som tack för all hjälp har han fått överta mej tilldelad vinflaska, också en med rom i. Han ser nöjd ut. Mycket annorlunda väntar mej i Franska Guyana har killen låtit mej förstå. Ett land som inte påminner om Sydamerika i övrigt.
Hans Hammarström ombord på Air France flight AF 0852 i juli 2014
skriven
Hej Hasse,
Kul och spännande att höra av Dig igen. Det kommer att vara spännande att följa Din blogg som vanligt. Vist börjar man att känna igen sig med alla nya tekniska "problem" som tar allt längre tid att förstå, tur att man har barn och barnbarn som kan hjälpa en fosil.
Här hemma är allt bra, Birgitta åker med barnen till Kefalonia i Grekland nästa vecka. Mamma blir bara piggare och piggare för varje gång jag hälsar på. Nu har hon till och med börjat att äta tillsammans med sina medsystrar på avdelningen.
Ha det bra och var rädd om Dig, ser fram emot att följa Ditt. Äventyr.
Med vänlig hälsning, Pelle &Birgitta