Strövtåg i obygden
En mycket speciell långtripp står för dörren, jag skall fullborda mina resor runt den sydamerikanska kontinenten. Efter att under perioder ha vistats, bott och stundtals volonterat i de större välkända länderna återstår nu tre pyttesmå och ofta bortglömda regioner, i storlek som svenska landskap. Ännu inga besöksmagneter, turism i sin linda, känner mig därför som en pionjär.
Alldeles öster om Venezuela och norr om ekvatorn och Brasilien hittar man de tre Guyanaländerna belägna utefter Atlantkusten och med Amazonas regnskogar som tränger in från sydväst. Folkmajoriteten har bosatt sig längs kuststräckorna från den tid då området koloniserades av européer, främst engelsmän, holländare och fransmän.
I väster med Venezuela som närmaste granne finner vi Guyana, där härskar engelskan med huvudstad Georgetown. Landet är numer självständigt. Öster därom ligger Surinam med holländska som huvudspråk och Paramaribo som metropol. Landet är också självständigt men med stark koppling till Nederländerna. I dessa områden förekommer ett flertal olösta gränskonflikter.
Det östligaste landet med lång gräns mot Brasilien heter Guyane, Franska Guyana säger vi på svenska. Huvudort är Cayenne, mest känd för sin peppar. Området fungerar administrativt som ett vanligt franskt departement och är således helt inkorporerat med moderlandet, som ett län i Sverige fungerar. I Frankrike används uttrycket Département d´outre mer, här ingår alltså Guyane tillsammans med Martinique, Guadelope och Saint Barthelémy i Västindien och Réunion utanför Madagaskar på Afrikas östkust. Länderna använder euron som betalningsmedel. Saint Barthelémy har varit svenskt en kort tid för länge sen, huvudorten heter fortfarande Gustavia efter Gustav III, dåtidens kung. Vi sålde sedermera vår koloni till fransmännen.
Jag kommer att flyga likt inrikes från Perpignan via Paris till Cayenne. Vi lyfter tidigt på morgonen och landar redan på eftermiddagen. Tacka tidsskillnaden för den effekten. Hoppas det blir lika fiffigt ordnat på återresan….
Efter några dagar i Cayenne för att bli hemmastadd flyger jag vidare nordväst ut med Georgetown som destination. Nu väntar det riktigt stora äventyret med att ta sig tillbaka landvägen via Surinam. Jag har tio dagar till förfogande. Bussar, tåg och båtar står på önskelistan men nätet erbjuder inga säkra regelbundna förbindelser mellan länderna som i övriga Sydamerika. Avståndet Georgetown i väster till Cayenne i öster rör sig endast om sjuttio svenska mil fågelvägen, alltså ingen sträcka att tala om.
I dessa trakter lär finnas ett exceptionellt rikt djurliv, den varierande faunan fylld av spännande och unika arter. Jag har lärt efter mina utflykter till Amazonas och Pantanals djupa regnskogar att man ser och upplever ingenting speciellt mer än själva växtligheten som tränger sig på. Djur och insekter är en sällanvara. Att stå eller sitta på vakt i timmar, spana och lyssna efter djurläten är inte min grej. En gång hörde jag i alla fall ett vrål, det brakade till i ett buskage, den ovane hann varken se eller uppfatta något mer än det uppskrämda i situationen. Det lär ha varit en mycket speciell fågelart. Så synd, vilken miss. Vill man slippa att uppleva djurlivet som små prickar långt, långt bort i fjärran eller som plötsligt flaxande skall man besöka en djurpark. Företeelsen är oersättlig, något att tänka på inför Skansenvisiten. Det är svårt att hitta djuren i sitt rätta element, allt levande flyr undan där man brakar fram.
Trots iförd såväl moskitnät och annat insektsskydd har jag aldrig skrämts av det allra minsta lilla kryp i dessa oändliga djungeltrakter, aldrig fått minsta bett. De allra flesta otäckingar som gör sig synliga tycks ha samlats i Norden. Det finns ett spännande Zoo alldeles utanför Cayenne har jag läst, dit ställer jag nog min kosa.
En dagstur ut i det gröna lär det i alla fall bli, bara för att få återuppleva känslan av värme, fukt och lukt av djungeln, planetens lungor. Ett strövtåg i obygden.
På min agenda står också att besöka Kourou med sitt europeiska rymdcenter samt Djävulsön med sitt numer nedlagda och illa beryktade fängelse. Kanske minns någon filmen Papillon från 1973.
Tänkvärt och lite kul att notera. När jag berättar för fransmän att jag skall åka till Franska Guyana ser man ut som ett stort frågetecken. Jag har tolkat uttrycket som brister i geografikunskapen. På samma sätt som många fransmän har svårt att pröva ett främmande språk. Nu vet jag hur det ligger till. Säger jag Franska Guyana när jag befinner mig Frankrike förstår man inte vad jag menar. Det kan närmast förklaras med att om man i Sverige säger att man skall åka till Svenska Öland. Vad menar han med det? Vart skall han åka?
Hur som helst, nu skall jag få uppleva Amazonas tre miniländer. Här följer några bilder från olika broschyrer. Den som vill se verkligheten får gärna följa min nya blogg. På slutet finns också en kort video som på kartan redogör för hur de sydamerikanska länderna förhåller sig till varandra. Bra att veta i dessa tider av fotbolls VM.
Heja Argentina i finalen mot Tyskland nu på söndag! En ren vänskapsmatch?
