I väntans tider
Jag sitter på en liten strandremsa alldeles utanför Cayenne dit jag anlände häromdagen. Plagen heter Zephyr. Jag har tagit mej hitut med buss nummer två, den tar cirka en halv timme från city.
Här fläktar skönt, solen håller på att gå ner i palmkronorna bakom mej. På morgonkulan kan man säkert se soluppgången i Atlanten här framför. Många badar i vågorna som väller in, och som växer i styrka i allt brus. Är det möjligen tidvattnet som gör sej gällande nu i skymningen, luften är kryddad, kanske av cayennepeppar. Jag sitter i en stor grop mitt på stranden, sanden är rödskimrande, varm och mjuk som siden, fastnar lätt i skrymslen och vrår. Jag förnimmer känslan av att vara förflyttad till en paradisö med all grönskan som frodas när djungeln tränger sej på i Amazonas utkanter.
Det är inte vilken grop som helst jag sitter i, urgröpningarna på flera diametrar är resultatet av en jättesköldpaddas ansträngningar vid äggläggningen här i morse. Stranden lär vara känd för sina jättelika sköldpaddor. Ungarna som kläckts har vandrat mot havet, de som dukat under på vägen har blivit kvar i sanden. Det finns massor runt omkring.
Nu sitter vi här, många med mej och väntar på att fler sköldpaddor skall dyka upp ur vågorna. Efter skymning och framåt nattkröken skall vara största chansen att få uppleva deras äggläggning. Också tidig morgon kan förekomma. Honorna går i väntans tider. Hitut har kommit hela grupper av intresserade som tagit med avancerad fotoutrustning och annan teknisk apparatur, alla vill vara med om något unikt. Många tycks ha matsäck med. Kanske i avsikt att vänta hela natten.
Sista bussen hem har redan avgått så nu blir det ett äventyr att ta sej tillbaka. Det finns dock ett lyxhotell i närheten, där bör man kunna hitta en taxi lite senare. Jag drar österut efter kustremsan, mörkret faller på snabbt här i närheten av ekvatorn. Mina trevande kliv i sanden ger ett märkligt dovt ljud. Jättegroparna avtecknar sej i sanden och blir bara fler. Ett svagt ljussken ett par hundra meter bort visar sej efter hand vara en strandbar, fylld av minglande. Jag tar en drink på gingembre, ingefära. Så stärkande i natten som nu fullständigt sänkt sej runt omkring.
På returvandringen avtecknar sej många väntande i mörkret, inge måne lyser ännu. Inga sköldpaddor hörs eller syns. Mitt psyke tillåter inget mer väntande. Situationen påminner mej om mina djungelbesök i Amazonas och Pantanal som också krävt sittande på pass för att få se något. Absolut inget för mej.
Jag hittar hotellet och tar en taxi hem, i stället väntar landets Zoo på ett besök. Där bör väl finnas en jättesköldpadda att beskåda på nära håll.
Här kommer några bilder från stunden på stranden
