Fortsättning följer
Innan fortsättningen på blogginlägget som jag fick avbryta på grund av seghet i internet vill jag helt kort berätta om transporten från Georgetown till Paramaribo.
Jag har fått ytterligare ett minne för livet. Den ”bussresa” som jag trodde väntade gör jag inte om. Nerver på helspänn inför varje ny utmanande överraskning. Gränskontroller som i gamla Sovjet på sin tid. Allt tänk ur säkerhetssynpunkt fanns inte på kartan. Hastigheter så till och med polisen fick stoppa framfarten.
Eländet startade redan klockan tre på morgonen då bussen skulle hämta upp på hotellet. Först klockan halv fem händer något när en halvdan taxi äntligen dyker upp med en suspekt chaufför. Vid den tidpunkten är jag i upplösningstillstånd efter att ha väckt upp såväl hotellpersonal som bokningspersonal på morgonkulan.
Sedan händer allt slag i slag. Jag saknar ord för händelseutvecklingen och berättar hellre muntligt vid nästa tillfälle. Efter femton timmars taxiresor med färjeinslag finns jag i alla fall välbehållen i Paramaribo, säkert höll mamma ett vakande öga över en färd som gick i svindlande fart i bitvis särdeles vackra obygder hann jag dock uppfatta.
Bor nu förträffligt med pool alldeles utanför rummet och en trevlig bar bredvid.
Nu fortsätter turen på floden Essequibo i Guyana

















skriven
Georgetown - Paramaribo i en enda etapp var en djärv satsning!