hanshammarstrom.blogg.se/guyanas

Det ljumma vattnet från katamaranens bog stänker lätt i ansiktet när man börjar se hur en ögrupp allt tydligare sticker upp över horisonten. Vattnet börjar blir klarare. Närmare kusten är Atlanten grumligare. Det är Amazonflodens delta strax söderut som skapar en stark ström från Brasilien och som sveper förbi Guyanakusten.

Allt närmare ögruppen avtecknar sig efter hand tre små öar, skilda genom smala sund. Till vänster Ile Royale, i mitten skymtar Ile du Diable, Devil´s Island på engelska, Djävulsön hos oss, till höger Ile Saint Joseph. Tillsammans bildar de ögruppen Iles du Salut, The Salvation Islands på engelska. Vad skulle vi säga, Räddningsöarna låter ju inte bra.

Strandlinjens klippor är karga och svåråtkomliga, vi lägger till vid hamnpirens brygga. Det var hit ut som kolonialmakten Frankrikes domstolar sände sina brottslingar, landsförrädare och desertörer. Här blev de levande begravda. Efter ha gått uppför den starkt lutande stenlagda rödjordiga vägen från hamnen till huvudbyggnaden på Ile Royale får man en försmak av vad fångarna fick genomlida. Fastkedjade i väggen på britsar om natten i den tropiska hettan var de helt utlämnade till myggens ödesdigra malariastick. På dagen fick fångarna arbeta med släggor i schaktet. Djävulsön och fångkolonin är ett färskt och ännu oläkt sår i den franska historien.

Idag kommer vi turister hit ut för att lite spöklikt låta några kalla kårar svalka i den tropiska natten. Somliga har sett filmen och läst boken Papillon som handlar om livet här och om två fångar som försöker fly.  Efter besöket är det ett måste att läsa boken.

Jag avslutar min Guyanaodyssé genom att bo lyxigt i den gamla huvudbyggnaden. Idag är det en gudomlig paradisö som jag besöker, ett privilegium att få chansen kommit hit ut. Platsen var på samma gång ett helvete på jorden. Det är speciella känslor i omlopp vid varje klick i min kamera. 

Kolla bilderna

 

 

 

 

 

Utsikt från mitt hotellrum med Ile du Diable i blickfånget, det är förbjudet att gå iland på Djävulsön

 

 

 

Det här var fångarnas bassäng, nu turisternas

 

 

 

Vattentemperaturen närmare de trettio

 

 

 

 

 

 

 

Jag prövar rocka för första gången. Har ätit godare.

 

 

 

Öppnar man gardinerna helt har man hela Atlanten utanför med ljumma nattvindar som sveper in i rummet

 

 

 

Rastgården

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hela marken är fylld av okända smådjur som här på morgonkulan, apor och höns är de som jag känner igen

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nu på tisdag kväll stänger ögruppen helt och all personal måste utrymme. Då är det dags för raketuppskjutning från Europas rymdbas i Kourou på fastlandet mittemot. Raketen Arianes bana passerar öarna rakt ovanför precis efter avfyringen. Vid tidpunkten är jag tillbaka i Cayenne, bara sex mil härifrån, och är det relativt molnfritt kan man se därifrån också. Jag uppmanas dock stanna kvar i Kourou för att få uppleva en uppskjutning på så nära håll, något helt magnifikt säger man här. Eftersom jag flyger hem redan dagen därpå tar jag inga risker att missa planet till Paris/Perpignan. Är dock tveksam in i det längsta. En gång i livet.

 

 

 

Klockan 20h44 på tisdag smäller det!

Hans Hammarström på Ile Royale i juli 2014