Busslöst land
Att transportera sej landvägen genom de tre guyanaländerna är en utmaning av stora mått, ett riktigt äventyr. Det finns inga allmänna transportmedel som moderna bussar i övriga Sydamerika. Hela systemet bygger i stället på privattaxin av olika storlek där priset för resan sätts efter hur många medpassagerare chauffören lyckas ragga upp. Allt bygger på argumentering om priser och passagerarantal. Även om man engagerar en agent för ändamålet måste denne i sin tur lita på privattaxin. Här havererar systemet totalt och man tvingas ibland betala två gånger.
Det hela slutar i att har man väl valt en taxi får man sitta där och vänta till chauffören hittar fler medåkare. Har man för avsikt komma iväg snabbt är det bara att betala för de uteblivna och då blir det riktigt dyrt. Är man först i taxin kan man sitta bekvämt där fram medan övriga sitter hoppackade där bak som sillar i burk. Hela tiden oroas man över vad som händer med ens bagage när folk går på och av och utrymmet för väskorna ideligen öppnas. Ibland har chauffören gjort specialavtal med någon passagerare som betalar för resan hem till sitt, så plötsligt är man borta från allfartsvägen ute i bushen någonstans, det hoppar, skakar och far och man fattar ingenting.
För min del är systemet en nervpress utan like. Det tar tid innan man riktigt förstår hur det hela hänger ihop och hur många taxichaufförer tvingas byta passagerare med varandra för maximal vinst. Det har hänt flera gånger att jag fått kliva in i en ny bil utan att fatta varför. Då är det lätt att känna sig utlämnad i okänt land. Hela systemet är så väsensskilt och utmanande från vårt, det man är van vid. Snygga rena långfärdsbussar som går enligt tidtabell är en utopi här.
Vid varje landsgräns finns en flod som skall passeras då gäller förhandlande om båttransporten tillsammans med all gränskontroll och stämpling i pass. En nervpress till för min del!
Det är flyg som gäller om man vill göra resan bekväm och inte ta landvägen som en utmaning, det jag har gjort.
PS Franska toppmoderna innerstadsbussar i Cayenne och Kourou är dock helt outstanding med nummer och tidtabeller, något helt unikt här, men kostar säkert franska staten en rejäl slant eftersom det är billigt för passagerarna. DS
Hans Hammarström, Kourou i juli 2014