GammalModig
Gammalmodig 72-åring
Statsministern har i dagarna uttalat idéer om att man för att stärka sin pension eller personlighet skall kunna jobba fram till 75-årsdagen. Jag vill stödja honom i dessa tankar med att hänvisa till min egen person som försöker leva upp till att inget är omöjligt om hälsan och den rätta viljan finns. Tankar förs också fram att man skall kunna studera med studiestöd efter 54 år, kanske lära om till ett nytt yrke. Så rätt vår statsminister har!
Fram för en tredje ålder med nytt rikt innehåll istället för en pensionärstillvaro där man anses förbrukad, förvandlad till ett köttberg, en person som i ett snäpp bara räcker till för barnbarnen. Låt oss fyrtiotalister gå i spetsen för att visa vad vi kan och vad vi har att ge även som sextio- och sjuttioplussare. Lagom till min 65-årsdag började jag studera spanska och idag, sju år senare klarar jag mej hyfsat i spansktalande länder. Har även kunnat lära skillnaden mellan moderlandets språk och det som talas i före detta kolonierna. En spanska som säkerligen inte skulle klara ett högskoleprov men som ändå fungerar. Efter den bedriften, inför 70-årsdagen har jag tagit itu med portugisiskan som är en nära släkting. Inlärningen går sakta framåt eftersom grammatiken bygger på likartad latinsk bas. Praktiserar i Brasilien. Idag kan jag berätta att inget ger mig sådan självkänsla, sådan stolthet som just detta, han klarar det med glans! Jag har aldrig tidigare varit något språkgeni, har alltid fått traggla mig fram. På ålderns höst går det dock som en dans, en metamorfos! Kanske finns just här oanade möjligheter som ingen tänkt eller vågat tro på.
Efter pensioneringen har jag haft många olika jobb baserade på volontära insatser på det sociala området. Så långt man kan komma från den tidigare yrkeskarriären inom ekonomi. administration och företagsledning. Vilken höjdare att få pröva något nytt, som engelsklärare bland tarahumaraindianer, assistans i skola för förståndshandikappade barn, stöd till misshandlad hustru, få inblick i arbete med interners anpassning till ett liv i frihet, i samtalsgrupper inom AA, Anonyma Alkoholister och inom Mansjouren. Har haft korttidsjobb i olika länder som Mexico, Ecuador och Argentina. Inget har varit så berikande som de senaste årens erfarenheter, man lever upp på ett nytt sätt.
Jag vill med mina ord ge ordet gammalmodig en ny positiv laddning med betoning på modig, en som vågar! Alltså en person till åren kommen men som fortfarande vågar något nytt med ett annorlunda tänk. Låt oss också vara modiga och våga visa vårt skrynkliga ansikte som bevis på lång livserfarenhet. Varför skall vi tvingas släta ut våra ansikten från rynkor, häng och annat smått och gott som livet gett. Fram för påsar under ögonen, ge påsen ett ansikte! Glöm bort att verka ungdomlig, det kan fyrtioåringarna ägna sig åt.
Jag skulle utan vidare kunna jobba mer om jag visste att ansträngningarna gagnade något nyttigt i samhällelig tjänst. Inte bara för personlig vinning. Att känna sig behövd ger livskvalité. Där just min livserfarenhet ses som en resurs. Vi får vänta med att ta det lugnt ännu några år, innan Sankte Per öppnar dörren, då får vi ju ändå vila så länge! Skola och arbete stimulerar, ger en skjuts i livet, begränsar säkerligen pillerknaprandet för lång tid framöver.
Statsmakterna kommer att ha oändliga resurser att ösa ur oss i tredje åldern under förutsättning att första och andra förvaltats väl. Låt oss vara gammalModiga! Har du som är överårig gjort något vågat idag?
Saint Cyprien i februari 2012 Hans Hammarström
