Diverse

Det är imorron tio år sedan den sista droppen alkohol rann genom min strupe, likaså nikotinstinn rök fyllde mina lungor. Ett fantastiskt decennium har passerat. Hela livet förändrades. Jag har nosat på två nya språk och jag har upptäckt en ny kontinent, den latinamerikanska, en fantastisk erfarenhet som jag njuter av varje stund. Jag känner mej dessutom vid god vigör. Men så har jag också haft bästa uppbackning av min familj och inte minst AA, bland annat här i Katalonien.

Alkoholen och jag är i dag de allra bästa vänner. Jag drack min livsranson fram till de sextio med några plus, då får man lära sej leva utan, resten av livet, om man vill må gott. Jag har nästan alltid haft kul med alkoholen, den har gett mej självkänsla och öppnat mina sinnen, jag har vågat mer. Som nykter talar jag bara om alkohol och då ger den mej alltså oändligt mycket mer. Vi är bästa kompisar. Det är den känslan jag vill förmedla till de som fortfarande lider och inte kan avstå från glaset. Korken på!

Jag lärde mej lyckligtvis leva efter AAs motto" Nykter en dag i sänder", nu har det gått 3652 sådana dagar. Jag hoppas på många fler. Som nykter alkoholist möts man med respekt överallt i olika sammanhang.

Med gud avses en högre makt så som jag själv uppfattar den, inte bibelns. Sinnesrobönen hjälper och lindrar lika bra i livet alla svåra skeden.

Hans Hammarström, Saint Cyprien i februari 2012

Statsministern har i dagarna uttalat idéer om att man för att stärka sin pension eller personlighet skall kunna jobba fram till 75-årsdagen. Jag vill stödja honom i dessa tankar med att hänvisa till min egen person som försöker leva upp till att inget är omöjligt om hälsan och den rätta viljan finns. Tankar förs också fram att man skall kunna studera med studiestöd efter 54 år, kanske lära om till ett nytt yrke. Så rätt vår statsminister har!

Fram för en tredje ålder med nytt rikt innehåll istället för en pensionärstillvaro där man anses förbrukad, förvandlad till ett köttberg, en person som i ett snäpp bara räcker till för barnbarnen. Låt oss fyrtiotalister gå i spetsen för att visa vad vi kan och vad vi har att ge även som sextio- och sjuttioplussare. Lagom till min 65-årsdag började jag studera spanska och idag, sju år senare klarar jag mej hyfsat i spansktalande länder. Har även kunnat lära skillnaden mellan moderlandets språk och det som talas i före detta kolonierna. En spanska som säkerligen inte skulle klara ett högskoleprov men som ändå fungerar. Efter den bedriften, inför 70-årsdagen har jag tagit itu med portugisiskan som är en nära släkting. Inlärningen går sakta framåt eftersom grammatiken bygger på likartad latinsk bas. Praktiserar i Brasilien. Idag kan jag berätta att inget ger mig sådan självkänsla, sådan stolthet som just detta, han klarar det med glans! Jag har aldrig tidigare varit något språkgeni, har alltid fått traggla mig fram. På ålderns höst går det dock som en dans, en metamorfos! Kanske finns just här oanade möjligheter som ingen tänkt eller vågat tro på.

Efter pensioneringen har jag haft många olika jobb baserade på volontära insatser på det sociala området. Så långt man kan komma från den tidigare yrkeskarriären inom ekonomi. administration och företagsledning. Vilken höjdare att få pröva något nytt, som engelsklärare bland tarahumaraindianer, assistans i skola för förståndshandikappade barn, stöd till misshandlad hustru, få inblick i arbete med interners anpassning till ett liv i frihet, i samtalsgrupper inom AA, Anonyma Alkoholister och inom Mansjouren. Har haft korttidsjobb i olika länder som Mexico, Ecuador och Argentina. Inget har varit så berikande som de senaste årens erfarenheter, man lever upp på ett nytt sätt.

Jag vill med mina ord ge ordet gammalmodig en ny positiv laddning med betoning på modig, en som vågar! Alltså en person till åren kommen men som fortfarande vågar något nytt med ett annorlunda tänk. Låt oss också vara modiga och våga visa vårt skrynkliga ansikte som bevis på lång livserfarenhet. Varför skall vi tvingas släta ut våra ansikten från rynkor, häng och annat smått och gott som livet gett. Fram för påsar under ögonen, ge påsen ett ansikte! Glöm bort att verka ungdomlig, det kan fyrtioåringarna ägna sig åt.

Jag skulle utan vidare kunna jobba mer om jag visste att ansträngningarna gagnade något nyttigt i samhällelig tjänst. Inte bara för personlig vinning. Att känna sig behövd ger livskvalité. Där just min livserfarenhet ses som en resurs. Vi får vänta med att ta det lugnt ännu några år, innan Sankte Per öppnar dörren, då får vi ju ändå vila så länge! Skola och arbete stimulerar, ger en skjuts i livet, begränsar säkerligen pillerknaprandet för lång tid framöver.

Statsmakterna kommer att ha oändliga resurser att ösa ur oss i tredje åldern under förutsättning att första och andra förvaltats väl. Låt oss vara gammalModiga! Har du som är överårig gjort något vågat idag?

Saint Cyprien i februari 2012                                                                              Hans Hammarström

Häromsistens sa min svärson att du ligger i framkant vad gäller dagens IT-värld. Stoltheten sprider sej när man tycker sej hänga me´.Det finns dock en baksida, jag vågar inte pröva mej fram bland nymodigheterna. Spärren hänger ihop med rädslan för att varje feltryck kan få förödande konsekvenser. Jag irrar in mej i en labyrint som det är hart när omöjligt att ta sej ut från. Man tvingas ropa på assistans! Det är svårt för en själ som alltid tyckt förstå sej på saker och ting. Att ofta känna sej hjälplös är ovärdigt en som alltid är van att klara biffen på egen hand. Ett ytterligare dilemma. Jag talar inte längre samma språk som den yngre generationen. Mina gamla uttryck känns stenålders, dock naturliga för mej. Jag "skruvar" fortfarande upp och ner volymen trots att runda skruvdon är en helt avlagd företeelse. Vadå, skruva upp? Man skruvar inte längre, man ger en touch. Vidare. Jag "lägger på" efter avslutat samtal, underförstått "luren" som också är en avlagd företeelse. Det var länge sen vi skrotade luren. Vadå, lägga på? Exemplen är otaliga.

Jag brottas ofta med en ytterligare dimension av problemet. Översättning av nya tekniska termer som är oförståeliga även på svenska, typ filhanteraren, konfiguering, aktivitetsfält, mappalternativ för att nämna några. Jag går oftast bet på uppgiften att översätta dessa och liknande termer till engelska, franska eller spanska. Självsäkerheten får sej ytterligare en törn. Speciellt när datorn ställer en fråga som inte går att svara ja eller nej på, då får man gissa, det krävs för att komma vidare.

Idag är jag en stolt ägare till en smartphone, en samsung Galaxy II tror jag den kallas. En android grunka. Den kan allt, vara telefon, ta bilder, vara album, adressregister, katalog. Jag lyssnar på radio och ser på TV, kollar min mailbox och alla sms efter en diskret knackning vid inkommande meddelanden. Bankärenden och tidningsläsning är ett dagligt göromål. Jag utnyttjar dock bara en bråkdel av möjligheterna. Så fort jag skall pröva något kul, skaffa ny app, får jag som regel bita i gräset. Alltid är det någon liten detalj som hakar upp sej, man hamnar lätt i labyrinten igen om man råkar toucha fel. Bättre att avstå. Galaxy och jag har dock blivit oskiljaktiga vänner, den nya kompisen finns alltid vid min sida.

Så har jag också en ny fransk storbildsTV, en fyrtiotummare minsann! Den funkade utmärkt mot husets gamla antenn, den som nu är bortkopplad till förmån för internetanslutning. Då måste man ha ett starkare nytt modem. Fransmännen som alltid vill ha egna ord på allt kallar tingesten för livebox. Varför i herrans namn man valt ett engelskt uttryck kan man ju undra över. För installation av ny livebox krävs en speciell technicien när man inte själv klarar uppgiften med fransk instruktion. Aj, aj operationen tog i alla fall dagar för att allt skulle fungera. Bland annat skulle tekniker "un" in bland telefondosorna och härja, klippa tåtar och koppla om. Wi-fi funkar nu perfekt i hela den gamla kåken med sina tjocka väggar.

Med leveransen av den nya Sony TVn, ingick tekniker "deux". Han kopplade och instruerade allt baserat på takantennanslutningen. Perfekt bild, en enda fjärrkontroll, en svart, nitton franska kanalar. Hans budskap gick fram och jag förstod handhavandet bra. Klarade alla manövrar galant. Spar din gamla parabol, den kan du få stor nytta och glädje av!

Dagen därpå är en ny tekniker "trois" på plats. Han kopplar ur takantennfunktionen och in med internetanslutningen. Nu måste jag lära en annan fjärrkontroll en vit variant. Plötsligt har jag tillgång till hundratals kanaler också uppkoppling till nätet via egen dator. Teknikern instuerar på franska hur knapptryckandet skall gå till. Allt är som hieroglyfer för mej men försöker hänga med och antecknar vartefter. Vilken tekniker! Vilken förmåga! Han klickade sej runt i min dator trots att allt stod på svenska. Bara en gång frågade han, kan du översätta "egenskaper". Det sprack för mej, dock inte för honom. Efter en kvart funkar allt enligt honom, är som det ska. Tänk att ha en sån tekniker ständigt vid sin sida. En drömtillvaro. Nu kan du skrota parabolen, sälj den billigt tyckte han! Som så ofta, två experter med diametralt olika uppfattningar!

En ny värld hade öppnat sej bara jag kunnat hantera fjärrkontrollen stödd av alla hieroglyfanteckningar. Läget idag, jag kan stänga av och på TVn men bara se France 2. Det får räcka tills vidare, jag ligger ju ändå i framkant! Jag försökte mycket försiktigt att ändra kanal, då hamnade jag ohjälpligt i labyrinten. Den erfarenheten vill jag undvika framöver. Att koppla till sin egen PC är överkurs. Sånt får man avstå från. Jag hade klarat mej bra med takantennanslutningen men som sagt nu ligger jag ju i stället i framkant. Det finns i alla fall massa kanaler tillgängliga för den som är mer haj än jag. Parabolen får sitta kvar tills någon rådig förståsigpåare uppenbarar sej.

Tänk att den gamla katalanska kåken har förvandlats till en teknikens högborg trots skit bakom spakarna.

Mitt spanska flygbolag gick nyligen i konkurs. Där hade jag inköpt samtliga vårens flyresor till lågpris. Jag borde anat ugglor i mossen när vid senaste flygresa Stockholm-Barcelona för 500 spänn, planet knappt var halvfyllt. Köpa billigt kan bli dyrt har man lärt ännu en gång. Snacka om skit bakom spakarna! Snart försvinner väl spaken också, man skall ju toucha framöver!

Ny TV som bara kan visa France 2






Nya fjärrkontroller, jag behöver dock bara använda den svarta, den som stänger av och på France 2






Minidator t.h med tillkopplad större skärm t.v. Högtalare för radiolyssnade står på liveboxen. Den röda internetbaserade telefonen kan jag ringa ut på, inget mer. Hörlur för skype i mitten på bilden.






Ansluter man mobilen till den ljusgröna kopplingen kan man lyssna på svensk radio här, också se svensk TV men bilden är så liten. Tänkte visa mobilen också, men det funkar ju inte eftersom kamran är inbyggd i den.






Uttjänad teknik som nu går på rea. Ställer ut prylarna på gatan med en prislapp och anger att betalning kan läggas i brevlådan. Ett utmärkt marknadsplats. Hoppas få in en tusenlapp, i kronor räknat.　

Hans Hammarström, Saint Cyprien i februari 2012