Skrota farfar
Mina resor i sydamerika de senaste åren med enbart boende på hostels har gett en rik erfarenhet av beteendet hos unga människor från världens alla hörn, tyvärr huvudsakligen från den rika delen. Majoriteten ungdomar är väldigt lika, såväl till sätt som utseende och klädstil, nätberoende av stora mått, hudfärgen kan variera. Men varför lägger de flesta så mycket tid på duschen? Kroppen behöver ju sitt normala hudfett. Aldrig någonsin har jag känt mej åldersdiskriminerad, tvärtom som en jämlike. Härligt att bli sedd så. Många i tjugoårsåldern frågar ibland om jag inte skall hänga med ut på disco. I dessa umgängen känner jag mej som Hasse, den unga söderkille som var jag en gång på fyrtio- och femtiotalen. En kul men framförallt ny upplevelse. Jag kan förnimma något liknande på Mansjouren som har sina lokaler vid Hornstull, de krokar som var mina under uppväxtåren. Att åter få vara Hasse är fascinerande på något sätt nu när alla som kallat mej så långsamt håller på att försvinna ur tiden.
Idag ett halvsekel senare förväntas jag vara den väletablerade Hans med titlar som pappa, farfar och morfar. Inte alltid känner jag mej bekväm i de olika rollerna. Tycker dessutom jag är ganska trist som farfar och morfar. Mitt leklynne och engagemang har liksom aldrig hängt med i svängarna. Jag skulle nog hellre vara Hasse med mina barnbarn, åtminstone på prov. Då skulle jag känna mej som en lirare på samma planhalva inte den auktoritetsroll jag borde växt in i.
Nu har en ny företeelse kommit in i mitt liv, soffsurfing eller Couchsurfing som det heter på riktigt. Man ställer en säng till förfogande för resande som vill minimera sina kostnader mot att man själv kan utnyttja andras sängar. Skönt att inga pengar är inblandade. Utbytet är världsomfattande. Vilken strålande idé som helt bygger på nätets kapacitet. Än så länge verkar det vara mest de yngre som tar chansen. Det borde dock vara möjligt för oss "gammalmodiga" också.
Min första surfare (soffliggare) är en ung kille på 18 år från Auckland på Nya Zeeland. Han skulle först stanna i två dagar men vi hade så trevligt tillsammans att han blev kvar en tredje. På begäran kallade han mej Hasse. Han heter James Erik Churchill och hans släkt har förgäves sökt hitta samband med Winston, Storbritanniens välkände premiärminister från krigets dagar. En sympatisk tanke från James. När han fick se nedanstående bild på Fredrik och Malin med barn frågade han om det möjligen var jag och min fru som unga!
Bilden är tio år gammal. Sorry Lovisa, du hamnade utanför i bloggen som presenteras, mina bloggfotokopieringskunskaper räcker inte till. Något har gått snett som vanligt.
Nu skall jag snart själv ut och soffsurfa, närmast i Colombia och Panama, kanske farcgerillan har ett par slafar lediga nu när man släppt så många ur gisslan. I São Paulo har jag redan bokat in mej på mitt stamhostel Okupe.
En tanke som jag har svårt att släppa. Är det så att själva orden pappa, farfar och morfar omedvetet åldersdiskriminerar och stänger in mej i en gammal sliten tröja. Alla i familjeföreställningen förväntas spela den roll man blivit tilldelad, exakt så som det står i manuset, upprättat i flydda tider. Illusioner brister och förväntningar slås lätt i krasch. The show must go on?
Min nya look. Tänkte skrämma iväg gerillan. De värsta rynkorna är dock utslätade på bilden genom retuscheringsprogrammet.
Jag avslutar med ettan på fransktoppen denna vecka. Videon visar vänskap av ett annorlunda slag, vänskap som tänjer på gränserna. Man behöver inte kunna franska, budskapet går ändå fram.
Klicka på länken och njut:
Saint Cyprien i september 2012
Hans Hammarström
