hanshammarstrom.blogg.se/colombia

Att bli sjuk i främmande land är ingen höjdare, speciellt inte i tropikerna där redan den olidligt fuktiga hettan kan få en att känna sej krasslig. Jag har Ecuador och operationen där i färskt minne.

Härom natten vaknade jag med en mage i uppror och ett bröst som kändes som ett sår. Halsen helt igenslammad. Nu är det klippt var min första tanke. Och just i Colombia! Att hälsan håller i sej är själva förutsättningen för att kunna resa runt som jag.

Jag avvaktade några timmar men ögonaböj på morgnen stod jag först i kön till apoteket. Den här dunderkuren rekommenderades. Jag förstärkte den dock med Alvedon från Sverige.

Kolla lövet på förpackningen, finns även på flaskan. Jag ger mej sjutton på att det är ett kokablad. Har jag möjligen knarkat? Två dygn senare känns det som jag är helt återställd. Det var en dunderkur.

Antingen har jag som vanligt min skyddsängel med eller så har min fysik stärkts efter alla resor i sydamerika och långa vistelser i medelhavsklimat. Huden känns som läder och tycks tåla alla sorters solstrålar även de från en zenitstående sol. Magen är väl av järn efter alla slags bakterier den tvingats konfronteras med. Lungor och luftrör har ju fått lära sej fungera i tropikerna.

Cartagena är pärla vid den colombianska karibiska kusten omgiven av en ringmur och kan utan vidare mäta sej med Visby och Collioure. Pittoreskt så det förslår alltså. Det var hit som spanjorerna kom ungefär samtidigt som Gustav Vasa härjade i Sverige. Christoffer Columbus hade åren innan precis upptäckt den amerikanska kontinenten. Sån tur att han inte seglade med regalskeppet Vasa! Här sökte conquistadorerna sitt El Dorado, man trodde att indianerna från denna kustremsa gömde sina enorma guldskatter inåt landet. Flygplatsen i Bogotá heter förresten just El Dorado.

Under trehundra år löd man under den spanska kronan. Men så i början av adertonhundratalet samtida med vår förlust av Finland kom Simón Bolivar och såg till att alla spanska besittningar så småningom befriades från iberisk överhöghet. Egna stater uppstod. De flesta firar därför 200-årsjubileum under innevarande decennier. Brasilien har sin egen historia men givetvis sammanlänkad i många stycken,

Ett råd! Plöj den latinamerikanska historien i någon lättläst version, högst fascinerande läsning. Oj, vad vi européer ställt till det. Åk sen dit efter mina tips i språkfrågan.

Nu kommer bilder från Cartagena, här är varmt som själva attan men kvällarna är underbara med den balsamiska karibienkryddade havsbrisen.........................

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det svalkar med en lemondrink i värmen

 

 

 

Han säljer något slag av ost jag inte vågar prova

 

 

 

 

 

Här skärs frukten till efter behag, dessa vågar jag prova. Exotiskt så det förslår.

 

 

 

Här känns det plötsligt som hemma med den katalanska flaggan. Att Barcelona är ett poppis fotbollslag märks tydligt

 

 

 

Hästskjutsar är ett populärt inslag, speciellt upplysta på kvällarna. Hovklappret är betagande.

 

 

 

Ett gäng glada sextioplussare skall precis starta sin bilresa från Cartagena ner till Ushuaia på Eldslandet i södra Argentina. Man forcerar därmed hela den andiska bergskedjan från norr till söder.

 

 

 

Två månader tar man på sej. Vilken utmaning, vilken resa som väntar. Jag förstår eftersom många sträckor har jag själv avnjutit per buss

 

 

 

Det fattas bara några ynka tiotals mil genom Panamas och Colombias djungler för att resan vad det lider skall kunna genomföras från den nordligaste till den sydligaste delen av den amerikanska kontinenten. Kolla när vägstumpen kan bli klar och börja planera redan nu. Något för den som har åren på sin sida.

 

 

 

 

 

Utanför stadsmurarna och den koloniala delen av Cartagena finns även ett hypermodernt. Här ser man tydligt skillnaden mellan de rika och de fattiga, helt olika världar

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kvällspizza på muren

 

 

 

Det här ser spännande ut, vi kan ju kika in

 

Klicka på länken nedan (funkar inte just nu)

 

 

  　

När jag hör orden karibiska nätter förs tankarna till företeelser som kan liknas vid balsam för själen, fyllda med sinnesro och harmoni. Ljumma förföriska vindar. Frid råder. Så icke för en sjuttioplussare som vill stiga upp runt sex, just när de yngre avslutat sitt.

Vid det här laget har jag säkerligen uppåt trehundra hostelnätter bakom mej. Han kan icke räkna dem alla. På köpet har jag fått en rik erfarenhet av mänskligt beteende i olika situationer. Närkontakt med människan, kanske av tredje graden. Min erfarenhet är mycket positiv. Vilken härlig uppfinning! Så har det också utkristalliserts sej två rejält trista typer.

Mistluren som låter dygnet runt. På dagarna talar högt, dominerar samtalet, flabbar ljudligt och genomträngande. Talar högt i mobilen, lyssnar på musik utan lurar. Vid sängdags aldrig hittar bland sina oorganiserade prylar. Blixtlås som ideligen öppnas och stängs, missljud som skär. Väskor och ryggsäckar som skall dras fram i tid och otid. Hasar när man går. Alla lampor tända, aldrig släcker efter sej. När det äntligen blir lugnt tilltar snarkandet i olika tonarter fyllda av sömnapné. På morgonkulan sätter mobilens alarmklocka igång som vederbörande inte hör.

Nästa typ. Grisen som aldrig torkar rent efter sej, vare sej i kök, på toaletter eller annorstädes. Man formligen strör prylar omkring sej. Använder aldrig papperskorgen.

Båda typerna totalt hänsynslösa gentemot sina medmänniskor. Tyvärr är beteendet totalt mansdominerat. Kvinnor kör en helt annan linje av det betydligt angenämare slaget.

Mina karibiska nätter blev förutom det balsamiska, fyllda av egna hostattacker blandade med mistlurarna, typ.............................

Inte så ljuvliga som man först förleds tro.

 

Fridfullt på dagen, så lagom på natten

 

 

 

Receptionen

 

 

Nu återvänder jag till Bogotá efter den karibiska visiten

 

Cartagena, Colombia i oktober 2012

 

Hans Hammarström

.