hanshammarstrom.blogg.se/colombia

Att bara få vara, ingen agenda, inga tider, ingen press, att bara få vara i Rio, rio de janeiro, januarifloden, ett privilegium, vid stranden, praian i Flamengo, vårvindar, ljumma i oktober, surfvågor smeker nakna fötter. den mjuka vita sanden, som mjöl, varm, stundtals som silke, solen lagom beslöjad, flanörer kommer och går, joggare stretar, flygplan som lyfter från city, coração do Rio, Niterói i fjärran, bron över gattet, för tankar till Öresund, att bara få vara just här i Rio.

 

 

Flanerar, tänker på stadens hjärta, vill känna dess puls, en bra bit att gå, gör ingenting, jag har tid, jag har ork, slitna gator, enkla människors enkla vardag, tandlösa leenden, fuktig värme, skräp som samlas, massa betyr, kärror som gnisslar, pausar, känner livsnerven, vemod möter glädje, blandas, minns mitt Söder, fyrtiotal, fjärran tider, nu är jag gammal. Var tog tiden vägen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Flytt söderut, Catete ersätts av Copacabana, statushöjning, metro estação Cantagalo, sjungande tuppen, nytt hostel, nio pers på miniyta, sardinburk, trivsamt, omgivning massa lyxhotell, femstjärniga, urrika i samklang med urfattiga, morgondopp, praian Copacabana, korsa avenidan nossa senhora de Copacabana, nossa, nossa, ai se eu te pego, sandslott, nya stora surfvågor, svårintagna, fiasko på fiasko, sandsupar, strandpromenad, massor av kilometrar, halvnakna figurer, mörka och ljusa, storväxta som smala, snedögda, snygga, fula, hela globen i ett nötskal, spatserande, strandsporter, åskådare, rytmer, vindar friskar i, vågor som växer, surfare tränar, dånar, pausar, Rio har vaknat. Att bara få vara.

 

 

 

 

 

Vanudå, svenska flaggan tillsammans med den brasilianska? Svaret ger han som satt upp den och hänvisar till ett gäng svenskar under parasollen där borta....................

 

 

 

Här sitter man mitt i bilden och beställer drinkar. En av herrarna sa i förbigående, på den tiden jag basade över Nordea............Jag frågade aldrig något närmare.

 

 

 

En bild som kan passa i sammanhanget. Det finns inte en bar i hela sydamerika där det inte står en flaska Absolut. Ingen vet dock att det är en svensk produkt. Zlatan och Abba är det mest kända vid sidan av Lisbet Salander. Jag är så glad att jag är svensk var det någon som sjöng för länge sen.

 

 

 

Här är frukterna nedskurna till en sallad, min favoritvariant. Dock ingen vodka däri, den försvann ur mitt liv för mer än tio år sedan. Jag saknar dock en potatisskalare. Finns inte att få tag på här, man skär med kniv vilket syns mycket oekonomiskt.

Jag har en vecka kvar innan hemresan till Europa och avslutar bloggandet för denna gång. Att vara på resande fot i 50 dagar och att bo i kappsäck, ofta trångt, tar på krafterna. Energin tryter. Ålder tar ut sin rätt. Tack kroppen för att ännu en gång klarat alla strapatser utan att knorra. Också min skyddsängel som ofta fått rycka in. Tack du läsare som orkat följa mej ända hit. Sista dagarna i Rio skall jag flytta söderut till Ipanema och bara vara.

Jag har fått möjligheten att lära känna en stor del av Sydamerika under mina rundresor här, en kontinent som gett mej ett nytt perspektiv på livet, fyllt av positivism och smittande leenden. Hoppas kunna berika mina nära i Europa med de erfarenheter jag fått med i bagaget.

Rio de janeiro i slutet av oktober 2012

Hans Hammarström