Flytten
FLYTTEN
En stor plastkasse med dina prylar och en gitarr utgör hela ditt flyttlass. Ingen lastbil behövs, en sittplats på Roslagsbanan räcker väl. Min lilla garderob för skjortor är utrymd och iordningställd för dina få tillhörigheter. Allt får plats med råge. Har man kommit som båtflykting från Libyen via Medelhavet har man inte så mycket mer än det allra viktigaste. Du verkar vid gott mod, glad och nöjd när Allén nu blir ditt nya hem. Du har precis lämnat den flyktingförläggning som varit din fasta punkt i ett halvår. Ytterligare ett livsavgörande steg i ditt unga liv. Det känns så rätt att välkomna dig i mitt hem. Ett djärvt experiment för en årsrik, därför inga glädjerop från den egna familjen. Gubben borde nog hålla sig inom de ramar som gäller för jämnåriga.
Känn dig nu som hemma, unge man från fjärran krigshärjat land! Mitt vardagsrum får bli ditt, det används i alla fall inte. Besök med middagar inträffar allt mer sällan och TV ser jag ändå bara i mobilen. Det är radion som gäller för min del.
Den sista tiden har du redan bott in dig genom att lite då och då övernatta. Med i flytten kommer också några mindre roliga kompisar, sådana småkryp som gärna frodas på en tillfällig förläggning med många olika människor som tvingas bo tätt ihop. Goda råd från läkare och lite salva löser problemet snabbt. Numer har det slutat klia på oss båda.
*
Det har hunnit gå ett halvår sedan vi träffades på språkkaféet för nyanlända. Kyrkan och Röda Korset är anordnare. Vem är den sympatiske unge mannen som ofta sätter sig vid mitt bord när volontärer och invandrare träffas? Han tar ibland med sig handlingar från myndigheter han inte förstår. Jag får hjälpa honom efter bästa förmåga. Jag vill dock inte engagera mig för mycket i besökarnas privata angelägenheter. Det har jag bestämt redan från början och absolut inte acceptera förekommande hembjudningar.
Med den här unge mannen är allt annorlunda. Jag kan helt enkelt inte motstå hans invitation. Han vill visa hur han bor och har det i största allmänhet, också gå igenom lite papper. Hans vädjande blick blir helt avgörande.
En söndag träffas vi i kyrkan under högmässan. Han har tagit med sig Mates, en kompis från Syrien. Killarna lärde känna varandra redan i Libyen och de har kommit samma väg över havet via Italien till Sverige. Efter mässan upplåter kyrkan en lokal till oss för svenskstudier. Det är då jag frågar om jag får kalla honom Ibra i stället för Ibrahim som allt för mycket påminner om Abraham, långt och krångligt! Jag berättar om Zlatan och då är saken klar! Man kan ju undra vad namnbytet i svenska kyrkans lokaler kan leda till? Att tänka dop ligger nära till hands.
Det är nu dags för ett besök i flyktingförläggningen. Jag möter ett kyffe på tolv kvadratmeter inrett under taket i ett hotellrum med en brant trappa som leder dit upp. Utrymmet avsett för två personer med varsin säng, en garderob och ett skrivbord. Inga fönster i värmen. Toa och kök där nere att dela med ytterligare personer. Kommunen har tvingats tränga ihop många nyanlända efter att staten bestämt att alla måste hjälpas åt att ta emot.
Man har då byggt om ett hotell som nödlösning. Här trängs de boende av olika nationaliteter, religioner och ålder. Konflikter uppstår lätt. Trångboddhet skapar problem av hygienisk art också. Jag får en känsla av att Täby bjuder med armbågen.
Jag blir varse hans skrivbord. Högar av papper och handlingar från myndigheter och andra inrättningar. Allt i en enda röra. Ett eldorado för en snubbe med kamerala och organisatoriska talanger som inte fått utlopp på decennier. Det är bara att hugga i. Börja med grovsorteringen!
Det är nu mina känslor väcks. Den här gossen måste få mitt stöd och jag har ju all tid i världen. Dessutom har jag av åldersskäl inga direkta planer för framtiden. Pärm, register, hålslag och häftapparat kommer att göra susen. Tingestar som ett välfungerande samhälle bygger på än idag.
Efter någon vecka när den nya välorganiserade pärmen stolt paraderar på hyllan föreslår den unge mannen att den nog skulle stå säkrare hemma hos mig. Aha, han vill slippa plocka med papper och låta mig sköta ruljangsen! Genomgången av hans korrespondens och alla övriga handlingar har gett mig en stor inblick i hans nya liv i Sverige, vilka svårigheter som möter honom. En ansvarskänsla tränger sig på, en känsla jag inte upplevt sen ungarna flyttade hemifrån.
Den nya fina pärmen flyttar således till Allén. Det står IBRA med stora bokstäver på pärmens rygg. Övriga attiraljer som hör till pärmorganisationen får flytta med, inget som unga män attraheras av.
Här en video med språkträning per cykel:
Efter hand söker vi varandras sällskap allt oftare. Dels för handhavande av all korrespondens men också för att bara umgås. Är det möjligen pärmen du vill komma närmare? Du börjar känna Näsby Park och verkar trivas i omgivningarna. När du besöker Allén döper vi om den till Näsby Allah!
*
När jag kommer tillbaka från Frankrike efter midsommar slumpar det sig så att jag blir
medpratare i din klass. Vi kommer allt närmare varandra, ingen bromsar upp, vi har så kul ihop och vi snackar svenska.
Vi cyklar och badar nästan varje dag. Den fina cykeln jag fixat åt dig blir så stulen, aldrig ska jag glömma dina sorgsna ögon som trängde så djupt i mina. Tänk att bli av med den första riktiga ägodelen i Sverige samtidigt bli berövad möjligheten att få njuta av de sköna cykelturerna i omgivningarna. Varför? Dotterns cykel blir räddningen. Åter den strålande glada minen!
Kolla videon Tarzan på Kråkudden:
När så din storebror Abdo en sommarkväll på balkongen föreslår att brorsan kan väl bo här hos dig, så formas en tanke som växer........Ska Ibra bli min stora utmaning de kommande åren?
Att fråga någon till råds finns inte på kartan, det skulle avslås direkt. Det måste bli mitt eget beslut. Är trots allt åldern bara en siffra?
Säger Ibra ja, så är saken klar!
Videotest
Förord
Det är min förhoppning att du inom några få år ska kunna läsa mina minnesbilder från din första tid i Sverige. Om hur en främmande kultur välkomnar dig. Idag behärskar du inte svenska tillräckligt för att tillgodogöra dig innehållet i dessa rader. Speciellt är förmågan att läsa inte din starka sida, du har lättare att samspråka.
Kurdiska är ditt modersmål som du behärskar i tal men inte i skrift. Din skolgång i Syrien har varit ytterst begränsad och det märks ofta. Arabiska har du tvingats lära i Libyen under de senaste sex åren. Att med vänster hand nu börja skriva ett nytt språk åt motsatt håll kan förvirra den mest klartänkte. För den som inte känner till det så skrivs arabiska med egna tecken från höger till vänster och en bok inleds från vår sista sida. Allt tvärtom. Med hög ambition har du dock kommit långt efter bara ett år i Sverige. Kavat är ledordet i din personlighet.
Vår första tid tillsammans präglades ofta av samspråk med hjälp av google translate på mobilen, idag en företeelse vi nyttjar allt mer sällan. Vi översätter vid dessa tillfällen mellan arabiska och svenska. Dina kunskaper i arabiska har jag förstått har mer att önska, trots allt verkar du läsa och skriva ganska snabbt. Jag har anledning tro det finns luckor, missförstånden talar sitt tydliga språk. Ändock tror jag att svenska så småningom ska bli ditt hemspråk med den envishet du visar och hur du pluggar hos SFI, därtill självstudier varje kväll. Viljan finns där tydligt. Vi vet nu också att du fått upphållstillstånd i ytterligare två år. Det bästa. du praktiserar som bäst på ICA.
Dina kunskaper är som sagts i sin linda men tillräckliga för att du nu allt mer kan förmedla fragment ur ditt förgångna. Det skall bli spännande framöver att få klarhet om samstämmighet råder mellan det verkliga skeendet och det du hjälpligt förmedlar idag. Vi kan inte som många andra rädda oss med engelskan när du så gärna vill berätta och få mig förstå.
En respekt och värme har växt sig allt starkare mellan oss trots åldersskillnaden på nära sextio år. Kanske är det själva nyckeln till att vi med gemensamma krafter ska lyckas med din integration. Vi hoppas det blir ett framgångsrecept så du får stanna i Sverige. Hur du framgent ska förhålla dig till islam och profeten Mohammed är ett spörsmål jag ofta funderar över.
Barrhå är ditt kurdiska namn inom familjen, Ibrahim heter du officiellt i ditt syriska pass. I Sverige har vi döpt dig till Ibra, det är du mycket stolt över. Det bärs ju också av en annan invandrare som lyckats väl.
Vi står nu inför en resa som vi inte vet var den bär. Blir din framtid i Sverige eller kommer du att återvända till Syrien, hjälpa din familj och delta i återuppbyggnaden av ett krigshärjat land? Eller ska du medverka i att drömmen om ett fritt Kurdistan kan realieras?
Din andra pappa håller nu i pennan.
I det sista kapitlet är det meningen att du ska vara skriftställare och då kunna förmedla din egen syn på tiden i Sverige.
Ibra
Täbykurd
Bildkoll
Släktfoton
Försök 2013 A
Marie
text
u
Mallorca
Nya försök
Anders 2
d
Galaxy 5
Galaxy 4
text
text
text
Funkar bra.
