Hans Erik
Diogo i receptionen på Yes Hostel Porto ropar på mej och berättar att det nu finns två Hans här. Vi checkade in en till Hans alldeles nyss. Det har nog aldrig hänt på mina resor att jag träffat en namne. Honom måste jag få hälsa på. En glad ung man uppenbarar sej strax, från Quebeq, Canada, 32 år och alltså fransktalande. Han har aldrig träffat någon Hans förut och blir till sej av entusiasm. Berättar att han egentligen heter Hans Erik och mycket stolt över sitt namn som har tradition i hans släkt. När jag förvånad berättar att jag också heter Hans Erik tror han mej inte på några villkor. Vi utbyter ID-handlingar och står där lika handfallna båda två. Två Hans Erik i Porto samtidigt! Ofta är världen liten. Han berättar att det finns tyska anknytningar långt bak i hans familjehistoria.
Hans Erik och Hans Erik
Hans Erik och Hans Erik
Hans Erik tyckte att jag också skulle skaffa öronsmycke för att känna samhörigheten. Vi får se, och tänka över det där med gammalModig också att vi har en uppskattad finansminister.............
Jag berättar ofta i mitt bloggande om hur trevligt livet gestaltar sej vid boende på hostel i flerbäddsrum.I Porto har jag bott på ett hostel av karaktär Rolls-Royce. 120 kronor natten inklusive god frukost, fritt internet med datorer, fritt kaffe under hela dagen, tillgång till kök, detta i hjärtat av stan.
Jag måste bara få visa bilder från Yes.
Mitt fyrbäddsrum
Min slaf
Toa och duschrum
Köksavdelningen
I såväl Portugal som Brasilien är man mycket noga med sopsortering
Frukosten förberedd i receptionen
Sällskapshörna
När jag råkar bli rumskompis med unga flickor berättar jag alltid att jag är både farfar och morfar och omgiven av kvinnor i mitt liv - således ingen att vara skraj för, tänker inte spana in! De flesta unga damer känner sej trygga med mej som rumskompis. Vilken tur vi haft tycker man. Unga snygga killar är bara jobbiga. Vi vill ha stadga med inslag av förståelse när vi reser och bor på detta sätt.
Den här iberiska rundresan har bjudit på speciellt trevliga kontakter. Det verkar som unga människor uppskattar inslag av den äldre typen och skall nu hem och berätta för sina egna gamlingar. Ut och resa och ha kul på ett nytt sätt. Var gammalModiga!
Det är ofta kvällsparty på denna typ av boende, speciellt till helger. Igår kväll fanns en vithårig, sjuttioårig holländska med och partajade. Alla ungdomar tyckte vi såg så charmiga ut tillsammans och tyckte vi skulle resa ihop. Inte behöver ni vara solokvist. Vi förklarade samstämmigt att hur viktigt det var med totalt oberoende på resor i våra år. Holländskan, jag har redan glömt namnet, var stolt för varje ny liten rynka och reste då och då med sina barnbarn.
Här kommer några bilder från Porto (Oporto om man använder bestämda artikeln)
Man kan nog ana vem som är brokonstruktör, avenidan i anslutning har samma namn
Vy över stan
Ett typiskt kvarter
Den obligatoriska spårvagnsturen när man får en chans. Prövade alla linjer!
Jag har nu skaffat en ny stuns på mina portugisiska färdigheter och ser fram möt resan till Brasilien i höst. Det blir som vanligt São Paulo och Rio men denna gång med avstickare till Colombia och Panama. Kanske med kanaltur.
Sen får man se om gubben hänger med ett år till. Den gamla svenskkolonin Saint-Barthélemy med huvudstaden Gustavia hägrar. Också Cuba vore spännande. Kanske går det att få till en karibisk öluffarresa. Måste kolla vilken typ av boende det finns. Hotell känns inte kul längre, det blir för instängt.
För intresserade med lite hum om latinska språk kommer här en liten språkövning, samma mening på sju olika språk, portugisiska, spanska, katalanska, italienska, latin, rumänska och franska. Vilken mening tillhör vilket språk. Så här lyder meningen:
Hon stänger alltid fönstret innan hon äter middag.
Elle ferme toujours la fenêtre avant de dîner ( )
Lei chiude sempre la finestra prima di cenare ( )
Ella tanca sempre la finestra abans de sopar ( )
Fenestram semper clausit ante cenat ( )
Ela fecha sempre a janela antes de jantar ( )
Ea închide întodeauna fereastra înainte de a cina ( )
Ella cierra siempre la ventana antes de cenar ( )
Fyll i språkets första bokstav inom parentesen innan du kollar svaret.
Rätt svar: gnindrosvatskob i åts aks nekårps.
Läses baklänges.
Tänk, jag glömde mammas paraply på resan Porto-Madrid. Hon har dock varit med som skyddsängel även denna rundtripp. Det har hängt på håret ett flertal gånger men jag har plötsligt fått assistans!
Vi hoppas hennes paraply kommer någon annan väl till pass.
Madrid i maj 2012
Hans Hammarström
Fado med spratt
Ett inlägg som handlar om hur den nya tekniken kan spela en ett spratt.
Plötsligt efter att ha presenterat ett inlägg på på bloggen kom ett lite surt meddelande om att jag omedelbart måste ta bort en inlagd tävling där läsaren skulle kunna förlora tusentals kronor. Vadå, det har jag ingen aning om, vad har jag gjort, grips av förtvivlan, gråt och tandagnisslan. En sådan företeelse känns mej övermäktig rent tekniskt. Jag skulle heller aldrig komma på idén. Än idag vet jag inte vad som hänt. Om jag via nätet går in på min blogg finns ingen tävling över huvud taget. Är det möjligen bloggföretaget som utnyttjar systemet för egna syften lite då och då eller är det mottagaren som har knackigt skydd mot all sköns inslag. Lätt att känna sej utnyttjad utan att begripa hur.
Jag är i Coimbra. Här kommer några bilder därifrån.
I solsken hade staden sprakat av färger
Inbjudan till fado
Fler gamla kåkar
Coimbra är en gammal universitetsstad där studenterna har speciella kläder
Vissa studenter församlade
Man kan ju tro det är muslimska kvinnor på universitetsgården 
En man steg av tåget (nästan bara jag som syns)
Både påven och jag gillar Coimbra
Jag minns att pappa någon gång på femtiotalet ofta sjöng på en schlager om Coimbra. Biten var smäktande men jag kom varken ihåg text eller melodi. Det var därför en man steg av tåget just här...........När jag förde saken på tal kom Christina ihåg melodin och sjöng upp den för mej via mobilen. Plötsligt var den tillbaka med text och allt. Coimbra, skön och rik, ditt namn är som musik, ett stycke av ett smycke...........Hjärnan är en fantastisk skapelse. Efter sextio år fanns den kvar, inbäddad i någon slinga djupt in. Bara att ta fram.
Portugal är känt för sin fadomusik, vissa rötter kan härledas just från Coimbra men ursprunget lär vara brasilianskt. Pappas och Christinas låt heter April in Portugal och blev världsberömd på femtiotalet, landets mest kända melodi någonsin. Den var egentligen ingen fadomelodi från början men vissa inslag kunde förnimmas säger experter på saken. Igår var jag på en fadoafton i Coimbra och hoppades då få höra biten igen i fadotappning eftersom jag från Youtube visste att den förekom.
Jag skulle göra en videoinspelning med mobilen. Jag frågade fadokillarna om tillåtelse, det gick bra, men många i publiken såg avvaktande ut. Jag smög med mobilen för att störa minimalt. Inspelning pågår. Alla njuter av musiken. Plötsligt ringer det i min mobil, signalen satt på högsta med darr och jag kan inte stänga av, Panik, jag trycker på allt som går, det ringer, det ringer...................jag får rusa ut. Äntligen tyst. Inspelningen som avbröts var turligt nog inte Coimbralåten. Killarna spelade den senare och här kommer den i deras version, min egen var inte lika bra.
Språket spelar portugiserna ett spratt. Det talas av en kvarts miljard människor världen runt dock i en förenklad tappning. Inte samma som man en gång exporterade till sina forna kolonier som Brasilien, Angola, Mozambique med flera. Nu tvingas portugiserna här i Europa själva inse att vi 10 miljoner måste anpassa oss till våra adepters lättsammare tungomål. En smärtsam process väntar och regeringen möter motstånd överallt med sina nya språklagar som skall sudda ut det genuina, det latinska arvet. Nu får man igen för gamla synder.
Huvudstaden har många namn på olika språk, Lisboa, Lisbon, Lissabona, Lissabon med flera varianter. Namnet har sitt ursprung från Olysses, Odysses också Olisses med två s, så jag tycker vi mycket väl kan behålla Lissabon på svenska och vara stolta över att försvenskningen har rötter i den gamla grekiska historien.
Jag har lärt mej gilla det portugisiska alltmer och tänker ofta på hur detta lilla land under sin storhetstid så påtagligt påverkat världshistorien. Hur skulle allt se ut om portugisen Pedro Alvares Cabral inte seglat fel år 1500 och aldrig hamnat i nuvarande Porto Seguro där Brasilien en gång föddes. Jag fascineras av historien och känner för det lilla Portugal som idag kämpar för sin ekonomiska självständighet inom Europaunionen. Jag kan inte glömma Portugals storhet en gång i tiden. Vilka segelfartyg man konstruerade. Vilka hjärnor som kunde verka här. Spåren finns tydligt överallt här i Portugal.
Oporto på Valborgsmässoafton 2012
Hans Hanmmarström
April, april!
I Portugal liksom på andra ställen runtom i världen narras man i april. I Sverige den första i månaden, här i Portugal under hela månaden. Därför passade jag på att slå till med ett skämt i år igen, dessutom med samma bild som innan. Bilden på mina klasskompisar i förra inlägget är ett femtiotalsfoto som jag hittade på en fotoutställning i São Paulo 2011. Jag tyckte bilden var så pass kul att den nog är gångbar ännu en gång. Undrar just hur många bloggläsare som trodde att det var mina klasskompisar på riktigt?
Om du vill se förra skämtet en gång till kan du gå in på:
http://hanshammarstrom.blogg.se/mansbilder
Inlägg: Män som älskar överviktiga
Märket på väskorna på bilden har jag ingen aning om, inte mitt specialområde precis. Det enda märke jag över huvud taget hört talas om är Carolina Herrera och hennes mycket dyrbara alster. Hon är från Argentina. En väska för ett par hundralappar fyller väl samma behov? Vill man se Carolinas väskor på riktigt får man blogga, dom ser i alla fall inte ut som på bilden.
Jag gillar fotot av tanterna, så såg dom ut på fyrtio. femtiotalet under min uppväxt, sådana tanter som numer nästan helt försvunnit. Kanske är fotot gångbart nästa år också. Vi njuter av dem en gång till
Så till sanningen, skämtens tid är över. Jag har inga klasskompisar alls. Är alltid ensam med min lärare, jag kör med privatlärare minsann. Lärarinnan heter Maria och är en pärla, fantastisk pedagog, vet precis hur hon skall lägga upp lektionerna för att jag skall få mesta möjliga utbyte.
Här kommer bild på Maria
Klicka på länken nedan så får man höra henne också
http://youtu.be/OOsSI7DtTTg
Så här låter jag efter en veckas intensiva övningar. Det jag läser handlar om en familj som går ut på krogen tillsammans för att inta sin söndagmiddag. Klicka på länken för att lyssna:
http://youtu.be/_UcZvvgsLGw
En intressant synpunkt från Maria som också är lärare i engelska, kastiljanska (spanska) och franska. Det är enklast att lära engelsmän, tyskar och skandinaver ett nytt språk. Fransmän och spanjorer är hopplösa! Det är därför man bör kunna franska i Frankrike och kastiljanska i Spanien. Här i Lissabon, visserligen en turistort, kan man inte pröva och praktisera portugisiska, alla går direkt över till engelska eller franska. En iakttagelse att fundera över.
Mina språkstudier i Lissabon har tagit den mesta tiden i anspråk. Det enda jag hunnit med är att åka med gamla spårvagnar och besöka marinmuseet. Har ändock kunnat känna att Lissabon är en härlig stad med sin egen atmosfär kanske en touch of Brasilien eller tvärtom. Idag måste nämligen det lilla kvarvarande Portugal anpassa sitt språk efter hur det utvecklats i Brasilien, Angola och Mozambique. Regeringen har nu för avsikt att ändra i språklagarna till många språkkännares förtret här i landet.
Här är mitt hostel Home Lisbon inrymt på flera våningar. Ett hostel som direkt kvalar in på min 10 i topplista!
Nyrestaurerade rum med högsta standard, dessutom tvättservice om man accepterar att blanda sin egen byk med andras. Strykdon finns på plats. Ett hostel i hjärtat av gamla Lissabon med allt sin charm inpå knutarna.
I morgon bär det dock hemåt men via norra Portugal med besök i Coimbra och Porto. Kanske kan man praktisera portugisiskan lättare där.
Lissabon i april 2012
Hans Hammarström
100 %
Störande moment
Jag reser oftast med endast en kabinväska, den får helst inte väga mer än tio kilo. Själva väskan ligger på tre, så det blir bara sju kilo över för den personliga utrustningen. Det gäller verkligen att minimera sej. Medföljande prylar måste planeras och packas minitiöst, dels för att ta så lite utrymme som möjligt, dels för vara de mest användbara. Allt måste dessutom kunna återfinnas i beckmörker. Minsta felorganisation skapar stor oro med inslag av förvirring och frustration. Här gäller att hela tiden hålla tungan rätt i munnen. Dessutom måste sakerna vara förpackade prasselfritt. Man skall ju inte störa sina sänggrannar i onödan. Det finns ingenting så irriterande som att få sömnen avbruten av långsamt prassel som aldrig tycks ta slut därför att personen ifråga försöker vara ljudlös. Bättre då att prassla till snabbt.
Jag måste kunna gå upp mitten i natten och så tyst som möjligt få fram just den pryl som behövs. Att det då gnisslar i överslafen man skall ta sej ner ifrån och att fövaringsboxens dörr är helt osmord gör att det ändock hörs när man är på gång. Bara att nå sin väska har säkert väckt upp flertalet rumskompisar. Här gäller verkligen att smyga, kanske borde jag ta toabesöket samtidigt men glöm då inte att ta rumsnyckeln med. Nyckeln sitter fast på min kedja som har benägenheten att rassla och trassla in sej. Ljud som skär i natten. Fa´an också nu tappade jag den i golvet, nu har säkert de resterande kompisarna vaknat och jag som ännu inte nått väskan. Det har hänt flera gånger att jag glömt rumsnyckeln vid toabesök och då måste jag knacka på rejält för att åtminstone någon skall kunna hjälpa mej ur min pinsamma situation. Alla ser inte så glada ut vid dessa tillfällen.
I natt har allt gått perfekt, jag är så nöjd med mej själv och min goda organisationsförmåga. Var sak på sin plats, helt prasselfritt. Jag behöver inte gå på toan. Då händer det som inte får hända. När jag skall resa upp väskan har jag glömt att stänga den, inte dragit igen blixlåset. Alla prylar ut på golvet under buller och bång. Kolsvart, jag hör hur mina ägodelar rullar iväg under sängar och skåp. Jag hade också lagt ner alla mina mynt huller om buller. En kvällssynd för att komma i säng tidigare. Olyckornas olycka har plötsligt drabbat mej. Det finns tillfällen när man helst vill sjunka genom jorden. Jag hör hur det stånkar och stönar från vissa håll. Tur i oturen, jag hittar ficklampan i röran. Nu börjar den verkliga pryljakten mitt i natten. Lika dammigt som hemma hos mej under skrymmande möbler.
En så länge, ett dygn senare saknas dock ingen pryl.
Nu har jag kommit igång med studierna på allvar. Portugisiska är svårt, men det visste jag innan. Eftersom jag lär för nöjets skull har jag det enklare än alla som försöker lära sej för livet och som behöver ett bra skolbetyg.
Det är bara feminint i min klass förutom o Hans. Här har förnamnet ofta en bestämd artikel. Flicknamn har artikeln a. Jag är givetvis äldst och när tjejerna ville ha ett klassfoto så jag fick ställa upp som fotograf, fick alltså inte vara med på bilden. Bäst så.
Mina klasskompisar uppradade. Det flickorna har, det har dom i Lissabon! Stadiga ben och rejäla handväskor, ofta av märket Carolina Herrera, verkar populärt här.
Är vi gammalmodiga eller gammalModiga?
I morgon är det helgdag i Portugal, man firar störtandet av diktaturen 1974. Vi har skollov.
Lissabon i april 2012
Hans Hammarström
Drömmar av silver
Jag flyger fram, jag glider, en flykt på utspända vingar, mina egna, som jag tyvärr aldrig fått se. Som en havsörn framåt svävar, vilar på vingarnas par, spejar mot havsytan ner........Plötsligt tappar jag flygförmågan, störtar i allt snabbare takt ner mot ett mörkt, vågfyllt, spöklikt hav...... ..Jag tänker, lugn och fin, allt är bara en dröm. Jag vaknar alltid innan kraschen, vet av erfarenhet, så synd, varför får jag inte vara med ända till nedslaget när jag ändå vet att allt bara är hjärnspöken som härjar fritt och lever i sin egen värld.
Det är mörkt i rummet, jag vill inte öppna ögonen helt ännu. Samma rutin vid varje uppvaknande. Först vill jag reda ut, var står min säng. I Sverige, i Frankrike, i Brasilien, funderar länge, går igenom senaste händelser. Det klarnar långsamt, i Spanien, i Extremadura, i Cáceres, på ett hostel, Neptuno. Alltså gäller kastiljanska idag, preparerar tankarnas språkavdelning. Men ack, klockan är bara tre, vargtimmen skall ta sin början. Omöjligt att somna om, som nästan varje natt numer. Om jag varit hemmavid hade en kopp kaffe med tilltugg suttit fint. Lyssnat på Vaken på P4. Här går det inte. Måste ligga still, vill inte väcka rumskompisarna.
När jag bokar hostel på mina resor väljer jag gärna närhet till en station för bussar eller tåg med cafeterior öppna dygnet runt. Dit finner jag min tillflykt när sömnen inte vill återinfinna sej. Här träffas många som just avslutat sin kväll, glada i hågen, också många som just lite sömndruckna skall påbörja sin dag, och så vi som inte kan somna om. Jag gillar stämningen, mår gott, kanske samspråkar med någon, bläddrar i en tidning, ser på TV, lyssnar på musik, tar in språket. Många tar sin första öl, andra sin sista. Mänskligt liv pågår.
Funderar över att idag skall jag vara nykter, en dag i sänder.................min första morgontanke i över tio år nu. En skön känsla sprider sej genom kroppen. Snart dags att sakta vandra hemåt, sakta vi gå genom stan. Ännu
många timmar innan den nya dagen randas.
Den dåliga spanska ekonomin fyller tidningarna
Ett av de tristaste skyltfönster jag sett
Nu har jag sett så många gamla medeltidsstäder upptagna på världsarvslistan att det får räcka. Cárceles blev förmodligen den sista. Alla påminner om varandra.
Cárceles, Extremadura, Spanien i april 2012
Hans Hammarström
GammalModiga
Du som följer min blogg kanske minns mina idéer, när jag för ett par månader sedan lanserade tanken om att vara gammalModig, dvs göra något nytt när man kommit upp i åldern. Vara gammal och modig. En som kvalar in på direkten är Eva Joly, fransk presidentkandidat för de gröna, född 1943 och uppväxt i Norge. Mest känd för sin korruptionsbekämpning. Har varit gäst hos Skavlan. Synd att jag inte får rösta här i Frankrike men håller tummarna för Eva nu på söndag i första valomgången.
Här gäller verkligen att leva upp till det man manar andra, så jag går ut i hård stil. Iberiskt tåglufferi med inslag av skolbänk i Lissabon. Känslan av förstagluttare är påtaglig. Kanske vågar jag tro på att bli andragliare på direkten, jag har ju ändå redan studerat en del portugisiska men har då övat på den brasilianska varianten. Nu blir det allvar när moderlandet skall få presentera den korrekta versionen.
Jag har som studiestöd senaste tiden pluggat in smulor av Portugals historia men får erkänna att jag gått bet. Något så tilltrasslat har jag aldrig gett mej i kast med tidigare. Inte undra på att språket utvecklats därefter. Tungomålet uppfattas lätt som massa fågelläten, något för alla som kan kvittra. Historien från stormaktstiden på fjorton, femtonhundratalen till påföljande kolonialvälde med inledningen till slavhandeln som viktig ingrediens. Sedan kräftgången som omväxlande monarki,och andra typer av statsbildningar och unioner. Krigen med och mot araber, spanjorer och andra europeiska länder avlöser varandra. Till dagens lilla anspråkslösa Portugal med sin bräckliga ekonomi och något över tio miljoner innevånare.
Men språket har inte tappat sin forna glans och talas fortfarande av över en kvarts miljard människor på klotet och portugisiskan ligger idag på sjätte plats bland världsspråken. Såväl landets språk som historia fascinerar och känns som en nästintill omöjlig uppgift att ta sej an. Men är man gammalModig så är man.
Iförd nya distingeradhöjande glasögon som skall öka läsförmågan, samtidigt dölja de värsta påsarna
På vägen dit tänker jag bekanta mej med Extremadura (kan översättas extremt hårt, underförstått - väder) det spanska landskap som gränsar till Portugal. I norr ligger Galicien, kanske hinner jag dit också. Många undrar säkert vad gubben håller på med, skvatt galen, men han tänker bevisa att hög ålder nödvändigtvis inte behöver begränsa mannens möjligheter på olika områden.
Fale e cante mais em português!
Lyssna och njut av en låt på portugisiska som ligger på topplistor runt om i världen just nu. Den kommer visserligen från Brasilien, Michel Teló med Ai se eu te pego, en del kallar den Nossa, nossa, ord som förekommer i texten. Annars kan rubriken översättas till Åh om jag fick dej! Klicka på länken.
Kizomba är en dans från Angola (tidigare portugisisk besittning) och texterna sjungs i allmänhet på portugiska. Dansen är känd för att vara mycket smidig, långsam och sensuell. Här kommer ett prov, Não me toca, rör mej inte! Klicka på länken om du inte är alltför känslig. Varning alltså!
Nu väntar närmast första etappen på den iberiska resan med nattåget Portbou-Barcelona-Madrid.
Hans Hammarström, Saint Cyprien i april 2012.
