Mestis eller kreol
Man hör ofta uttrycket Latinamerika. Med det ordet avses de delar av Sydamerika, Centralamerika och Nordamerika där de latinska språken spanska eller portugisiska är dominerande. Bra att kunna.
När man skall ut på den kryssning som väntar oss finns andra företeelser man absolut måste känna till. Det gäller först ordet mestis. Det är en traditionell benämning i Latinamerika för avkomlingar av en vit person och en indian dvs en person från ursprungsbefolkningen. En tredje komponent kom att tillföras genom att slavarna också kunde förälska sig i mestiser.
När européerna först anlände till den amerikanska kontinenten förde man med sig en rad olika sjukdomar. Helt okända för ursprungsbefolkningen i dessa områden som inte kunde stå emot och därför dukade under i massor, om inte av sjukdom så i stridigheter då man försvarade sitt fredliga land mot inkräktarna. För att ersätta den förlorade arbetskraften tvingades nybyggarna importera mörkhyade från främst Västafrika. Masstransporterna över Atlanten inleddes på femtonhundratalet och avslutades flera hundra år senare. Då hade åtskilliga miljoner tvingats lämna sina hem i Afrika för hårt arbete som livegna på socker- och bomullsplantager i Nya världen. Slaveriet avskaffades efter hand. Att läsa om den svenska slavön Saint Bartélemy med huvudstaden Gustavia är ingen höjdare. Avstå gärna, precis som alla andra svenskar gjort sedan dess. Vi tiger helst om fakta som känns obehagliga.
Med slaveriet kom alltså en tredje beståndsdel in i bilden, det skapades en blandning av mörkhyade, vita och indianer.
Ett annat uttryck man hör är ordet kreol. Det ordet betecknade ursprungligen ättlingar till européer som föddes i de Centralamerikanska kolonierna. Dessa hade ofta en slav eller indian som förälder. Skillnaden mellan mestis och kreol överlåter jag till läsaren att själv avgöra.
I vårt land har vi också en ursprungsbefolkning, jag tänker då närmast på samerna. Som en avslutning på detta inlägg om olika raser önskar jag att du lyssnar till Daniels jojk komponerad och framförd av Jon Henrik Fjällgren. Lyssna på hans gripande berättelse till vackra bilder från Härjedalsfjällen och fundera samtidigt varför människor med olika hudfärg och etnisk bakgrund har så svårt att förhålla sig till varandra.
Du kommer att få en stark upplevelse genom att klicka på länken:
Hans Hammarström i Saint Cyprien i oktober 2014