Resumé Guyanas
Jag är tillbaka igen i Cayenne i Franska Guyana där resan startade för två veckor sedan. Den resa som fullbordar min turné runt den Sydamerikanska kontinenten och lite till. I denna världsdel har jag fått se och uppleva de mesta som turistbroschyrer lockar med, massor av annat också, inte minst volontärjobben jag haft finns för alltid kvar i mitt minne.
Det har gått hela sju år sedan jag första gången landade på kontinenten i Quito, Ecuador. Det jag minns bäst är min lyckade magoperation där. Då reste jag med reseorganisationen Res och Läs. Sedan dess har jag för det mesta klarat mig på egen hand.
Jag visste redan från början att besöken i de små Guyanaländerna skulle bli något speciellt, något extra. Turismen ligger fortfarande i sin linda, det saknas lättillgängligt vettigt boende liksom reguljära stabila kommunikationer. Allt som förenklar reselivet och gör det attraktivt och prisvärt saknas mer än jag kalkylerat med. Öppna portarna för ryggsäcksfolket, snabbare internet och wi-fi, så det blir lite fart på turismen
Den nu avslutade rundturen är den i särklass kortaste också den dyraste med hänvisning till den outvecklade turistindustrin. Mer eller mindre påtvingat lyxliv har av omständigheterna belastat sluträkningen. Resan har dock varit värd varenda sekin trots den oro och nervpress jag stundom varit utsatt för. Därom borde min blogg ge tydligt belägg.
En god vän har under resan förmedlat och uppmuntrat med, att utan oro och bekymmer dör man lite. Däri ligger mer än man tror efter en stunds reflekterande. Min ryggsäck är försedd med en stor svensk flagga, inte minsta lilla landsman har gett sig tillkänna under dessa veckor. En sådan kontakt uppmuntrar när man är långt hemifrån och då och då känner sig lite kymig. Någon som tror på att ensam är stark.
Jag hoppas att mina bloggar har gett läsaren viss behållning. Kanske vill man veta mer om Latinamerika, kanske resa på egen hand nästa gång. För min del har bloggandet bara varit ett nöje och jag har nu samlat några verkligt händelserika år att se tillbaka på.
Jag tycker min rader har ett mervärde i och med att allt nedtecknat är en färskvara, författat och känslomässigt förmedlat i direkt anslutning till skeendet. Alltså ingen efterkonstruktion på kammaren långt senare. Min svenska och mina ordval är därför inte av den art att en senare genomgång skulle ge klartecken för publicering.
Karibiska övärlden står på önskelistan framöver, får se om gubben hänger me´ dit också.
Här i gungstolen med ljumma havsvindar svepande omkring känner jag mig som den gamle och havet, en slags Hemingway sittande med sin skrivbok, blickande ut över hela horisonten, blåskimrande hav med gröna inslag och vita vågkammar. En lisa för kropp och själ.
Atlanten visar sitt allra bästa anlete. Det är den onåbara ön, Ile du Diable i blickfånget.
