Dags att packa ihop
Återigen en del av det väldiga pampas breder ut sej, änglamark och himlajord i flera hundra gröna mil. Bussfönstret bildar ramen till tavlan med soldränkta fält som aldrig vill ta slut. Tycks fortsätta bakom horisonten, dit man bara kan ana sej. Kosan är ställd norrut från Rio de la Plata, stryker den östra östra gränsen av Uruguay bara några stenkast bort, på andra sidan den stora floden till bredden fylld efter senaste hällregn. Framåt midnatt byter den strandkant från argentinsk till brasiliansk, just där bussen skall passera. Ännu fattas några timmar. Här och var femtiotvååriga agaveplantor som sträcker upp sina talliknande kronor ett tiotal meter mot skyn. Snart skall dom dö. Vägen skall breddas, vägarbeten i rad, man ser hur den bördiga rödbruna jorden vältras, ältas och vältas. Hur många har inte under evinnerliga tider livnärts i dessa trakter. Långt innan vi européer satt våra tydliga fotavtryck i jorden och stakade ut gränser där soldater stod öga vid öga och en jämvikt drog linjen. Orden vägde då lätt från alla de som bott här från början, dom var inte så många och hade inget att sätta emot Majoriteten överlevde inte de sjukdomar vi bar med oss. Historiens vingslag föder fantasier vid blickar ut över dessa väldiga slätter.
Vi i Sverige har också något att komma med i minst samma klass. Lyssna till Helen Sjöholm när hon sjunger om änglamarken.
http://www.youtube.com/watch?v=WTzDDhiFtTo
Igår markerade Argentina trettiofyraårsdagen av militärkuppen som kastade ut presidenten Isabel Perón ur landet. Juans änka. Hon lever än idag, i Madrid som en mycket gammal dam. Hon är inte välkommen tillbaka till sitt hemland, får leva som en slags fånge. Året var 1976, samma år som vi senast hade ett kungabröllop i Sverige.
Resans mål är Porto Alegre, huvudstad i Rio Grande Do Sul, Brasiliens sydligaste provins. Selma timmar enkel resa. Tänk att kungen och Silvia besöker landet samtidigt som jag, dom är just nu i São Paulo där drottningen växt upp. Inofficiellt skall dom senare besöka Amazonas. Undrar just om paret skriver reserapport eller kanske rentav bloggar om sina upplevelser. Våra fångar i successionsordningen.
Min insats för Maria de las Carceles tycks avslutad, ingen hör av sej. Jag gick nog för hårt fram i mina kritiska synpunkter, man ville hellre höra lovsånger om det man uppnått. Att komma med nya idéer kräver också att utvärdera den gamla grunden. Tala är silver, tiga är guld. Ordspråket talar ännu, speciellt vid Rio de la Plata. Ett misslyckande inom volontärkarriären är ett faktum. Därför denna resa norrut, behöver omväxling och nya tänk. Känner mej en aning instängd, insnärjd i en slags självgod duktighet. Åldern tar ut sin rätt, dags att packa ihop. En god vän liknande situationen med fången på fyren. Minns ni gossen som påvisade grund som avsiktligt inte fanns utsatta på sjökortet. Stämmer på pricken! Jag gjorde i alla fall mitt bästa och sämsta på samma gång.
Dags att släppa fångarna loss! Lyssna till Tage Danielsson och Lena Nyman!
http://www.youtube.com/watch?v=2WKoEzxd9zQ
Tänk att det blev ett betyg, trots mager insats. Att spanskan förbättrats är ren lögn.
Med största sannolikhet mitt sista betyg.
Här följer ett bildsvep från Porto Alegre
Gatubild från centrum
Variant av husvagn för den med mindre tur i livet, tyvärr finns många här. Ägaren slapp vara med på bild.
En av många miljösmarta sopåkare
Minnesmärke över de sjöfarande azorer som för drygt ett kvartsmillennium sedan, först upptäckte platsen för Porto Alegre idag.
Just den här veckan firade man 238-årsdagen av stadens grundande. År 1772 känns bekant, vad mer hände då? 
Man kan bara hoppas att Porto Alegres hamn sett bättre dagar
Räkna antalet anställda, därefter kundtillströmningen. Hos oss tvärtom.
En del av köttberget
Bättre med fiskberget
Turistbussen smart ställer in vid regn så snart. Efter halva åkturen tvingades vi tillbaka och fick i selma minuter stå som packade sillar på undervåningen. Pengarna åter. Vilken tur!
Utsikt från ett fönster, mitt hostelrum
Hostel Porto do Sol. Att bo på hostel, ett slags vandrarhem är en del av reseupplevelsen. En livsstil. Man träffar, bor och äter frukost tillsammans med ett flertal spännande människor. Ofta yngre, men vi äldre är på G. Enstaka sköna exemplar upptäcks allt eftersom. Hundralappen plus ett par tior brukar räcka för säng, linne och ett värdeskåp. Komfort står inte på agendan. Toa och dusch för man dela. Toan som gett upp är bättre än den som aldrig satts upp. Fyra till sexbäddsrum är den vanligaste varianten. Man får inte vara kräsen, i så fall får man tiodubbla insatsen eller avstå. Att livnära sej på sydliga breddgrader är förhållandevis billigt, dessutom nyttigt och gott. Allt vad lyx heter får man spara till andra tillfällen. Den lokala enkla kosten blir också en del av upplevelsen. Frukt, bröd, en enstaka kött eller fiskbit står man sej bra på. Tuggor som växer i munnen får man lära sej att uppskatta. 
Thaigo som driver stället, häftig ung man.
Äggkorgar i karnevalsfärger. Glad påsk - Felices Pascuas!
Jag tackar för uppmärksamheten och ser fram emot att möta våren i Amazonas. Då höstar och röstar Sverige.
Buenos Aires i april 2010 Hans Hammarström
